GHOST IN THE SHELL

När Sofia kommer med ett förslag på filmklassiker jag borde se så lyssnar jag. Och hyr. Och tittar.

Jag är inte bevandrad i animegenren och trots att jag tycker om uttryckssättet i manga har jag inte läst mycket. Jag känner mig således som en novis på området och det känns spännande att få tips om en film jag borde börja med.

Mannen bakom Ghost in the shell (eller den svenska textade översättningen Spöken i nätverket) heter Mamoru Oshii och startade Ghibli-studion tillsammans med Hayao Miyazaki och Isao Takahata. Nu är han inte kvar där men han verkar klara sig alldeles finfint på egen hand.

Filmen utspelar sig 2029, den handlar om virus och nätverk, om cyborgpoliser och om någon som kallar sig The Puppet Master. Det är biljakter och framtidsvisioner och våld och blod och det slår mig hur enormt många referenser jag kan hitta till banbrytande filmer  som  kändes så nyskapande när dom kom. Matrix är ett mycket tydligt exempel på en film som bitvis känns som ett plagiat efter att jag sett Ghost in the shell.

Det är fantastiskt tecknat, jag tänker inte på att det är animerade figurer, det känns som en spelfilm rakt av trots att det inte är verklighetstroget animerat på samma sätt som Disney eller Pixar. Det är en vuxen historia, ingenting för barn och musiken är pumpande och hög (kan bero på att jag drog upp volymen så det typ skallrade i fönsterrutorna här hemma).

Jag gillar det här. Det enda jag hade önskat var att det gick att få se/höra filmen dubbad på engelska (ja, till och med svenska hade funkat) för att slippa läsa texten hela tiden, jag hade velat titta på filmen – enbart. Att lära mig japanska hade givetvis också funkat men nu blev det inte så. Det är inte omöjligt att det dyker upp fler filmer i den här genren på bloggen, inte omöjligt alls.

 

11 svar på ”GHOST IN THE SHELL”

    1. Jojjenito:
      Eldflugornas grav låter helt klart intressant. Jag har Metropolis hemma, jag får se hur mycket det rycker i animetarmen när jag sett den, det är inte omöjligt att jag hyr hem fler när jag är i gasen 😉

      (Gas. Tarm. Häpp liksom.)

  1. Som svar på Jojjenito så har jag endast sett Eldflugornas grav och Princess Mononoke. Där tyckte jag förstnämna var den bättre av de två, både mysig och lite sorglig. Stark trea/svag fyra på den, en trea på den andra. Får se om det blir fler i genren, inte helt omöjligt, men inget jag heller har fastnat för.

  2. Yay, vad KUL att den gick hem 😀 Det har varit en särskild stämning i de animé som jag har sett i alla fall som fångar en, nästan oavsett om man inte fattar ett dyft av själva storyn. Tack för länkningen!

    1. Sofia:
      Jag är lika förvånad som du! 😉

      Nämen, jag gillar ju tecknad film så den grejen var jag inte så orolig för, det är mer berättartekniken som är annorlunda än vad jag är van vid – och den vuxna historien. Det är ju inte Disney direkt.

  3. Såg den här i somras, inte min grej alls. Mest, antar jag, pga det du nämner i början. Jag är inte bevandrad inom genren. Är heller inget fan av det otroligt breda och enorma spektra av asiatiska tecknade serier på film. Det berör mig inte. Antagligen har jag sett för lite.

    1. dan:
      Det kanske krävs några filmer för att man riktigt ska förstå grejen och komma in i det. Det kanske var mer tur att det funkade för mig 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.