JACKIE BROWN

16 december, 2011

Flygvärdinnan Jackie Brown (Pam Grier) kommer gående på en flyplats till tonerna av Bobby Womacks Across 110th Street. Så börjar den här filmen. Quentin Tarantino lyckas än en gång att med en enkel melodi sätta tonen och känslan i en hel film och vad gäller musikplacering i film så är han okrönt världsmästare för det gottiga bara fortsätter.

Borgensmannen Max Cherry (Robert Forster) tittar upp och ser Jackie för första gången. Hon har åkt dit med en stor mängd droger i väskan och Max ska betala pengar till henne, pengar som skumraskmannen med den långa skäggtofsen Ordell (Samuel L Jackson) gav Max kontant. Jackie klapprar fram med ingångna blå jobb-pumps på asfalten som en slags utarbetad mamma med kluvna toppar och Max tittar på henne som en förälskad man gör på sin sedan många år tillbaka älskade fru och hans blick säger så mycket, närbilden på hans ögon och musiken, Natural high med Bloodstone är en så jättefin kuliss att jag bara ryser.

Även nästa scen med Max och Jackie får mig att reagera på liknande sätt. Han besöker henne i hennes hem och dom sitter och pratar vid frukostbordet, Jackie i beige morgonrock och Max med nykära hundögon och Jackie sätter på Didn´t I blow your mind this time med The Delfonics på grammofonen och allt blir liksom….perfekt.

Men vad handlar filmen om då – egentligen? Jo, Jackie är alltså flygvärdinna och tjänar lite extra genom att smuggla svarta pengar från Mexiko till USA. Pengarna är Ordells, han är vapensmugglare och saknar alla lagliga gränser och polisen har haft ögonen på honom länge men hittar ingen infallsvinkel god nog att sätta dit honom för. Tills nu.

Jackie har alltså två val: avslöja Ordell och gå mot en garanterad död eller vägra samarbeta med polisen och hamna i fängelse. Eller så är hon Jackie-Fucking-Tough-Bitch-Brown och kommer på en tredje variant, en som är på HENNES villkor.

Pam Grier var en av dom största skådespelarna under blaxploitationeran på 70-talet och hon blev känd genom filmer som  Coffy (1973) och Foxy Brown (1974) så självklart var hon given i rollen som Jackie. Grier provfilmade även för en roll i Pulp Fiction men med facit i hand blev den här lösningen nog den bästa för alla. Jackie Brown skulle dessutom ha hetat Rum Punch men Tarantino bytte titel som en homage till Grier och filmen Foxy Brown.

Trots att rollistan kantas med superkända namn som Robert De Niro, Michael Keaton, Bridget Fonda och Samuel L Jackson så är det Robert Forster som äger mitt hjärta filmen igenom. Vilken rollprestation! Jag tror jag älskar honom litegrann. Han blev oscarsnominerad för Bästa Manliga Biroll 1998 men fick se sig blåst på konfekten av Robin Williams som vann för sin roll i Will Hunting, ett beslut som oscarskommittén borde skämmas för. Dom borde få tusen nålar och bakläxa – gör om, gör rätt – för det där var Forsters gubbe, det stod hans namn på den banne mig och det retar mig som SATAN att han liksom bara glömts bort.

Jackie Brown hör inte till Tarantinos bästa filmer men den är låååångt ifrån lågvattenmärket Death Proof. För mig pendlar den mellan en jättestark trea och en svag fyra men Robert Forster fäller avgörandet. Jag friar hellre än fäller.

{ 18 comments… read them below or add one }

Sofia december 16, 2011 kl. 10:02

Forster är verkligen den stora behållningen med Jackie Brown, tillsammans med Pam herself. Fast jag tycker nog att Willimas i Good Will Hunting också var väldigt bra. De kunde väl ha fått dela på priset? Everebody should win!

Svara

Fiffi december 16, 2011 kl. 10:03

Sofia:
Då jag inte, absolut inte, är något fan av Will Hunting så säger jag med bestämd röst nej till detta. Robin Williams är fantastisk på många sätt men i Will Hunting – nono. 😉

Svara

Jojjenito december 17, 2011 kl. 01:27

En bra film helt klart. Jag gillar också soundtracket, det är guld. Filmen som helhet är en stark trea för mig (just nu). Det var nåt som gjorde att jag inte gillade den fullt ut. Av nån anledning så har Beaumont fastnat i min hjärna, och speciellt en replik av Jackson i stil med “Beaumont? Beaumont is dead.”. Minns även när De Niro blev trött på Fonda. Det är scener som liksom etsar sig fast.

En av Tarantinos bästa men inte den bästa. Väntar på kommentar från M-Noir då jag vet att han gillar den här Jackie Brown.

Svara

Movies - Noir december 17, 2011 kl. 01:49

Och här kommer jag till räddningen ! 😀

Japp, detta är en av Tarantinos pärlor. Underskattad av många, men även älskad av en del. Robert Forster och Pam Grier är nog bäst, men även Samuel L. Jackson är duktig (även om han kör sin grej). Och De Niro och Fonda, de funkar riktigt bra de med.

Jackie Brown är för mig en stark fyra, kanske en femma när jag är på rätt humör. Den är inte direkt fartfylld, men den är gjord med mycket kärlek av QT och det tackar jag för.

Vill man förresten läsa den där dialogen om Beaumont så hittar man den i min text i länken ovan. Håller med Jojjenito att den är klockren. 😀

Svara

Jojjenito december 17, 2011 kl. 02:07

Ah, nu insåg jag att jag hade blandat in lite repliker från Pulp Fiction. (“Zed’s dead”.) Men det jag var ute efter var det som M-Noir skriver om i sin recension:
Who’s Beaumont?
An “employee” I had to let go.
😀

Svara

Fiffi december 17, 2011 kl. 11:02

Jojjenito & Movies-Noir:
Hahaha, vad roligt, jag gick också omkring och sa “Beaumont” för mig själv efter att ha sett filmen och det gjorde jag redan första gången (trots att jag DÅ inte tyckte filmen var lika bra som jag tycker nu).

Samuel L Jackson känns som en skådespelare som man antingen gillar till max eller inte alls och jag gillar honom. Det är få skådisar som haft fulare kläder än han på film, jag tror han har en ointaglig ledning där 🙂

Svara

Pladd december 17, 2011 kl. 10:54

Kul att Forster får lite uppmärksamhet. Han är värd en betydligt högre status än vad han har idag.

Annars tycker jag faktiskt att Jackie Brown är den mest lyckade Tarantino-filmen. Vet inte om jag skulle kunna kalla det min favorit, Basterds och Reservoir Dogs ligger bra till där också, men det är en solklar 5/5.

Svara

Fiffi december 17, 2011 kl. 11:04

Pladd:
Ja, det är han verkligen. MYCKET högre status. Robert Forster är verkligen en trevlig skådis 😀

Om JB, Basterds och RD får 5/5 av dig, vad skulle du då ge Pulp Fiction?

Svara

Pladd december 17, 2011 kl. 15:31

Pulp är också en solklar 5/5, men om jag måste välja bland femmorna hamnar den sist. Det ska också tilläggas att True Romance är en solklar femma. Oh yes, jag gillar Tarantino!

Svara

Fiffi december 17, 2011 kl. 16:36

Pladd:
Och jag förstår dig. 🙂

Svara

Bamme december 18, 2011 kl. 00:21

Tycker Jackie Brown är Tarantinos bästa film hittills. Den har (tillsammans med Kill Bill 2 & Inglourious Basterds) huvudkaraktärer med en emotionell tyngd och dimension, inte bara coola scener och dialog. Håller helt med gällande Forster.

Svara

Fiffi december 18, 2011 kl. 11:13

Bamme:
Han är så himla fin, Forster. Intressant att vi tycker lika om både honom och filmen, det brukar ju inte hända så ofta 😉

Svara

Movies - Noir december 18, 2011 kl. 00:54

Kul att så många verkar gilla Jackie Brown trots allt. Har alltid hört negativa åsikter om den, men den tilltalar som sagt mig med. Den och Pulp Fiction är favoriterna.

Svara

Fiffi december 18, 2011 kl. 11:15

Movies-Noir:
Jag har inte heller hört så många hylla den här filmen, men det kanske är så att normalintresserade filmtittare inte ser på filmen på samma sätt som vi filmnördar? 🙂

Svara

Movies - Noir december 18, 2011 kl. 16:59

Kan vara så. Normalintresserade eller mindre intresserade tycker den kanske är för långsam. Det är deras förlust 😉

Svara

Fiffi december 18, 2011 kl. 22:01

Movies-Noir:
Appselut 🙂

Svara

Bra Filmtips december 21, 2011 kl. 01:44

Jo, Jackie Brown tillhör QTs bästa filmer faktiskt och en solklar femma. En av topp tre iallafall. Mer handling, bättre manus, bra dialog, underbart bra skådespeleri.

Svara

Fiffi december 21, 2011 kl. 11:09

Bra Filmtips:
Kul att du tycker den är så pass bra. Det känns som en film som blir bättre och bättre ju fler gånger man ser den.

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: