JAG ÄLSKAR DIG – EN SKILSMÄSSOKOMEDI

29 september, 2016

Jag biter mig i kinden, jag gör det. Hårt som fan. Det finns så mycket jag vill skriva om den här filmen, så mycket som stör mig, som inte är bra men som på ett mycket enkelt sätt hade kunnat vara det. Men hur skriver man sånt utan att det låter elakt? Det ÄR inte elakt, det är bara funderingar som jag inte får ihop i mitt huvud.

Christine Meltzer spelar Marianne och hon är gift med Gustaf, spelad av Björn Kjellman. I filmen ska Gustaf gissningsvis vara strax över femtio år, precis som Björn Kjellman är i verkligheten. Christine Metlzer är 42 och om hennes Marianne ska föreställa 42 eller väldigt mycket äldre vet jag inte men för det första  kryllar det inte av 45-50-åringar som heter Marianne, inte ens på Östermalm och för det andra är det inte jättevanligt med medelålders kvinnor som klär sig som 70-åringar, inte ens i märkeskläder och inte ens på Östermalm. Att Marianne dessutom har en sån UPPENBAR peruk stör mig jättemycket, man ser ju kanten i pannan! Och ingen Marianne på Östermalm i 45-50-årsåldern hade haft den frisyren anno 2016 – INGEN. Har du bildbevis på motsatsen så är min mejladress fiffi@fiffisfilmtajm.se.

Björn Kjellmans Gustaf verkar vara en man som fastnat i “jag har mitt på det torra”-vinkelvolten och han är tråkig så klockorna stannar. Men när frugan vill skiljas händer det grejer vill jag lova. Då vaknar Gustaf till liv på fler än ett sätt. Härligt på nåt vis, befriande, det kommer in syre i rummet. Men när Marianne vaknar till liv hamnar hon på Riche i sina malätna tantkläder och blir uppraggad på direkten – alltså PÅ DIREKTEN – av Eric Saade som säger att han tycker hon är snygg. I en lokal FULL av uppklädda, fräscha innemänniskor så går han alltså fram och knackar Marianne i ullpollover och gråblond vågig peruk på axeln och erbjuder en bortamatch. Kom igen, alltså KOM IGEEEEEN!

Jag kan rada upp grej på grej på grej i den här filmen som är så fullständigt o-trolig att det inte är en enda cell hos mig som köper historien även om den enligt producenten är baserad på regissören och manusförfattaren Johan Brisingers egen skilsmässa. Det kanske den är men hur jag än vrider och vänder på det så är det synd att det som kanske uppfattas som “petitesser” inte fixats till i filmen för att göra den mer igenkänningsvärdig.

För det är klart att det är många medelålders par som skulle kunna känna igen sig i detta, i rädslan att förbli ensamma, i paniken att behöva hitta sig själv efter ett långt vuxet liv i tvåsamhet, i tankarna kring barnen och hur dom ska ta denna förändring. Det finns mycket i detta som går att twista till och göra komik av men för att vara en “skilsmässokomedi” kan jag inte säga att den var särskilt rolig.

Björn Kjellman har flest roliga scener och han har fått den karaktären som är mest att bita i. Resten av ensemblen känns som dom går på sparlåga, men i ärlighetens namn, vad ska dom göra? Manuset är inte mer än såhär. Och den där påklistrade twisten i slutet? Visst vet jag att verkligheten oftast överträffar fiktionen och är twisten sann är det riktigt knas såklart men när jag ser det i filmen köper jag det inte alls. Hela slutscenen är för övrigt bedrövlig.

Men betyget då? Hur kommer det sig att filmen inte får en etta? Det är nära, det är mycket nära MEN jag fnissade till ibland och jag har sett många filmer som är betydligt sämre. Jag skyller på enormt turistiga vyer över Stockholm och Björn Kjellman i magtröja. Pendeln slog över där, mer behövdes tydligen inte.

Det här var femte filmen jag och mina filmspanarvänner såg första dagen på Malmö Filmdagar. Beror min syn på filmen på att jag var trött? Beror den på att jag var less? Om du läser mina vänners recensioner kanske du får en klarare bild över exakt HUR bra/dålig denna film var.
Jojjenito
Rörliga bilder och tryckta ord
Fripps filmrevyer

Jag intervjuade Alexander på Moviezine för poddens räkning precis innan vi såg den och även om han inte riktigt trodde på den innan så är hans skrivna tankar om filmen här .

{ 6 comments… read them below or add one }

Henke september 29, 2016 kl. 10:04

Håller med om alla de konstigheter du radar upp. Och jag tror också att det finns en annan film under ytan som aldrig fick chansen. Tänk om de gjort denna komedi mer likt en dramakomedi med bättre karaktärer som kändes äkta och realistiska och där humorn byggs upp av de situationer som Marianne och Gustafs hamnar i? Det är som du säger en ganska vanlig situation tyvärr, men all oro och mörker som hör till skilsmässor skulle kunna vändas till humor.

Den där franska komedin Kärleken är störst var otroligt mycket bättre än denna just för att de hanterade sina karaktärer med en stor portion respekt. Humorn var också mer karaktärsdriven.

Jag blev först lite förvånad av att du ändå gav den en tvåa, men sedan kom jag på att du nog gillar denna typ av film lite mer än mig. Det visades sig med filmen Hallonbåtsflyktingen också. Finns säkert fler exempel…

Svara

Fiffi september 29, 2016 kl. 21:37

Henke:
Jag tror också att jag gillar denna typ av film mer än du – även om jag tycker det är klasskillnad mellan dagens film och Hallonbåtsflyktingen. 😉

Svara

Jojjenito september 29, 2016 kl. 11:34

Slutscenen var verkligen märklig. Jag förstod ingenting. Vad hade hänt? Varför var alla plötsligt så sams? Jo, för att filmen var slut och den skulle sluta lyckligt kanske. Nej, trött manus.

De där turistvyerna avnändes en aaaaaning för mycket. Blev nåt negativt till slut för min del.

Svara

Fiffi september 29, 2016 kl. 21:41

Jojjenito:
Turistvyerna hjälpte till att göra att filmen kändes påkostad tycker jag, precis på samma sätt som vyerna i Hypnotisören, men å andra sidan gör den där lukten av hög budget mig ännu mer irriterad på att det inte blev ett bättre slutresultat. Så även det som hade kunnat vara ett stort plus blev ett minus 😉

Svara

Sofia september 29, 2016 kl. 11:36

Haha, att en magtröjsklädd Björn Kjellman kan förlåta så mycket 😀

Svara

Fiffi september 29, 2016 kl. 21:41

Sofia:
Haha, ja tänka sig! Undrar om hans fru tycker likadant 🙂

Svara

Leave a Comment

{ 2 trackbacks }

Previous post:

Next post: