THE VVITCH: A NEW-ENGLAND FOLKTALE

28 september, 2016

Det är år 1630, vi befinner oss i New England och här är religion inget man tramsar bort i brådrasket. Det blir en fembarnsfamilj mer än lovligt medvetna om när dom blir utslängda (pga bristande gudfruktighet?) från kolonin och tvingas börja om på en ny plats, en ödemark men endast en mörk skog i sikte.

Det är ett tufft liv dom lever. Skitigt och eländigt. Pappa William (Ralph Ineson) sliter hårt fysiskt, mamma Katherine (Kate Dicke) sliter hårt på andra sätt med barnen, amning och en allmänt tuff vardag och hon tyr sig dagligen till Gud för tröst och råd. Den äldsta dottern Thomasin (Anna Taylor-Joy) försöker leva ett tonårsliv med allt vad det innebär av syndiga tankar och annat som bryter mot Guds lagar och regler och hon hamnar riktigt i skiten när hon är barnvakt till sitt yngsta syskon en dag och barnet hux flux försvinner. Ena sekunden låg han på filten och jollrade nästa sekund var han borta. Vad hände?

Det finns många såna scener i filmen, såna som gör att man sitter spikrak i ryggen med uppspärrade ögon och tänker ”VAD HÄNDE NU?!?” Det är också dessa scener som gör den här filmen till nånting betydligt mer än en ”vanlig” skräckfilm, man har nämligen ingen aning om vad som komma skall och framförallt varför. Det är en finfin känsla.

Jag blev väldigt positivt överraskad av filmen måste jag säga. Det här är regissören och manusförfattaren Robert Eggers långfilmsdebut och jag är verkligen imponerad. Jättesnyggt hantverk, en gedigen story, bra skådespelare och jäkligt läbbigt ibland. Härligt!

{ 10 comments… read them below or add one }

Pappan september 28, 2016 kl. 10:49

Ser så jävla mycket fram emot den här, som jag ske se på Flimmers Filmfestival senare i veckan. Bara hört bra saker, nu även här. Hoppas den levererar!

Svara

Fiffi september 29, 2016 kl. 09:00

Pappan:
Extra plus till att du ser den på stor duk. Härligt! Hoppas du kommer gilla den 🙂

Svara

Pappan oktober 2, 2016 kl. 10:50
Fiffi oktober 2, 2016 kl. 11:08

Pappan:
Attans va synd 🙁

Svara

Jojjenito september 28, 2016 kl. 14:52

Väldigt bra och speciell film. En av mina favoriter i år (jaaaa, jag vet, IMDb säger att den är från 2015). Min recension dyker upp när den dyker upp.

Svara

Fiffi september 29, 2016 kl. 09:01

Jojjenito:
Är den från 2015 så är den från 2015. Det är bara att mickla om 2015-listan Jojje! 😉

Svara

Jojjenito september 29, 2016 kl. 09:29

Hehe, nej du, men den kommer med största sannolikhet med på min årslista… för 2016! Skönt att man kan ha egna regler. 😉

Svara

Simon Larsson september 28, 2016 kl. 18:03

En mycket bra skräckfilm. Jag gillar att den inte förlitar sig på jumpscares som väldigt många filmer gör. Utan den har den där atmosfären runt sig som är rätt intressant. Lägg därtill soundtracket, mycket bra film!

Svara

Fiffi september 29, 2016 kl. 09:01

Simon:
Det finns egentligen ingenting att klaga på med filmen, den är liksom ”riktigt” gjord, inte sådär tonårs-jumpscare-plastig.

Svara

filmitch september 30, 2016 kl. 16:57

Mycket atmosfär och obehaglig känsla i filmen lite Bergman/Trier över det hela. Jag blev inte eld och lågor men helt ok.

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: