THE GREEN HORNET

JA:

– Christoph Waltz.
– Cameron Diaz.
– Soundtracket.
– James Franco sprängs i luften och det snabbt.
– Okej, jag har köpt en ny kaffemaskin som är självlysande i mörker men här snackar vi en VÄRDSKLASSKAFFEMASKIN som måste kosta som en årslön. För en aktiemäklare.

NEJ:

– Jay Chou som Kato. Han är säkert en jättefin kille men det går inte att höra vad han säger.
– Tom Wilkinsons överspel.
– Att se denna i 3D. Big big no-no. Finns inte en orsak i världen att göra det om man inte har en fetisch för 3D-glasögon.
– Soundtracket ÄR bra (se ovan) men det är för hög volym på bakgrundsmusiken. Den hamnar liksom inte i bakgrunden, det känns mer som att titta en lång musikvideo.
– Storyn. Skulle kunna ha fungerat rätt bra men vissa störande moment förstörde upplevelsen (se nedan).

NEJNEJNEEEEEEEEJ:

– Seth Rogen.

Knight and day

En actionfilm med Tom Cruise i huvudrollen är sällan genomtråkig, för att inte säga aldrig.

Cameron Diaz gör sällan ett genomuselt jobb, bortsett från lågvattenmärket Charlies änglar 2 som inte är nåt annat än en kompostrest från helvetet om någon frågar mig.

I Knight and Day spelar dom mot varandra. Cruise är Roy och Cruz är June och storyn känns lite som en såndär teckning där en person ritar huvudet på en gubbe och sen viker pappret, sen ritar nästa person nacken och viker pappret och nästa ritar överkroppen, nästa underkroppen, nästa benen och den sista fötterna och sen viker man upp pappret och ser hur gubben blev. Jag kan väl säga att handlingen inte är helt…kosher. Helt ärligt så hänger jag inte riktigt med, jag förstår inte allt, men det är egentligen lite skit samma.

Tom Cruise är manligt lugn och trygg i varenda situation hur mycket det än smäller, pangar och skjuts runt omkring honom. Cameron Diaz är andfådd, skrikig och flamsig precis som en tjej ”ska” vara och filmen, hur är den då? Ja, den är väl precis vad jag förväntar mig av något som släpptes som en sommar-blockbuster – lagom hjärndöd underhållning för en trött kväll men så hiskeligt bra vet jag inte om den är. Ganska medioker faktiskt.

Cruise och Cruz funkar däremot bra tillsammans. Det hade varit kul om dom varit gifta och lagt till varandras efternamn efter sina egna. Ungefär lika kul som om Glenn Close och Glenn Hysén gifte sig. Då skulle båda heta Glenn Hysén, eller om man tänker lite mer modernt: Glenn Close.

VANILLA SKY

1996 korsades regissören Cameron Crowe och skådespelaren Tom Cruise´s vägar när dom tillsammans gjorde braksuccé med filmen Jerry Maguire.

Fem år senare vill Crowe göra Vanilla sky, nån slags mystisk science fiction-thriller-romantiskt-drama och jag tror inte ett dugg på att Tom Cruise varit påtänkt som huvudroll i denna om det inte varit för att dom redan filmat tillsammans. Det blev nämligen rätt tyst om Cruise efter Jerry Maguire-framgångarna.

Det blev faktiskt det dittills största glappet i hans filmkarriär. Tre år tog det innan han gjorde sin lilla (men fantastiska) roll i Magnolia och sedan sexdramat Eyes wide shut med dåvarande äkta frun Nicole Kidman.

Att han blev tillfrågad om Vanilla sky var således rätt otippat – och lite modigt – av Crowe, även om Cruise strax innan denna även hann med att göra den inte jättebraiga Mission Impossible II.

Hur som helst, Vanilla sky som film kräver en hel del av sina skådespelare. Det är inte ens en film med en självklar handling men Tom Cruise klarar biffen galant. Han, liksom Brad Pitt, är män som är alldeles för snygga för sitt eget bästa egentligen, i alla fall om man vill bli en ärad skådespelare och bedömd för det man presterar, inte hur man ser ut. Dom båda är enligt mig betydligt bättre skådisar än dom får cred för, men så tycker jag inte någon av dom är nån tiopoängare urseendemässigt heller.

Så att Vanilla sky är en film som inte håller från början till slut har ingenting med Tom Cruise att göra, inte heller med Penelope Cruz eller Cameron Diaz. Jag vet inte exakt VAD det beror på, men ATT den inte håller är ett faktum.

Cruise och Cruz blev ihop på riktigt under inspelningen. Det kan vara det mest intressanta som rör den här filmen och inte ens det är särskilt intressant.

THE BOX

Norma (Cameron Diaz) och Arthur (James Marsden) är gifta och lever ett lugnt liv med sin son. Dom jobbar och står i men har svårt att få ihop allt ekonomiskt. Norma har en deformerad fot som skulle behöva operation men pengarna finns inte och Norma haltar vidare.

En dag stannar en svart bil framför huset och en brännskadad underlig man (Frank Langella)ringer på. Han ställer fram en låda på köksbordet. Lådan har en röd knapp på sig och mannen ger Norma ett erbjudande: trycka på knappen, få en miljon dollar men samtidigt veta att i samma sekund som knappen trycks ner så dör en person nånstans i världen. Norma får 24 timmar på sig att tänka efter och som hon tänker.

Frågeställningen är intressant. Skulle jag trycka på knappen för en miljon dollar? Tänk om den som dör är någon jag känner. Tänk om det finns fler OM längs vägen som jag inte vet om. Om, om, om.

Kan man göra en film enbart kring den frågeställningen? Ja.
Är The Box en sån film? Nej.

The Box är en film som droppar massor av frågor men inte ger några som helst svar. Det är inte en usel film, den är mer konstigt spännande, mer en resa, en väntan på något som aldrig kommer.

Cameron Diaz är bra i rollen som Norma. Frank Langella är lite läskig. Jag är snurrig av allt klurande och helst av allt skulle jag vilja se en The Box part II, en förklaring, ett slut.
Eller, kanske inte förresten.

DEN DÄR MARY

Mary (Cameron Diaz) är något så ovanligt som en skitsnygg supersnällis. Hon är en schysst kompis, hon älskar sin efterblivne bror Warren över allt på jorden och hon räds inte att fråga skolans tönt Ted (Ben Stiller) om han vill vara hennes dejt på skolbalen. Ted tackar naturligtvis ja och den kvällen blir inte direkt som han föreställt sig. Ja, inte som Mary trott heller för den delen.

Mary flyttar från stan, Ted blir kvar och minnet av snyggaste och snällaste tjejen i skolan vill inte blekna. 13 år senare bestämmer han sig för att hitta henne och anlitar en något skum privatdetektiv.
Spanaren Pat (Matt Dillon) letar upp Mary i Miami. Han faller pladask för henne, drar en hittipåhistoria för Ted om Marys tillkortakommanden och tar sedan sitt pick och pack och flyttar till Miami för att komma nära Mary.

Men Ted är envis som en iller, han ger inte upp. När han sen får reda på att Pat ljugit för honom åker han efter för att se Mary med egna ögon. Han faller pladask – igen – för henne, liksom dom flesta snubbar i hennes närhet verkar göra. Till slut blir det en farsartad vriden komedi om att i krig och kärlek är allt tillåtet. Speciellt om det är krig om kärleken.

Det är pungar i kläm, det är sperma i hår, det är söndersolade hängtuttar, brinnande hundar och lyteskomik. Det skämtas alltså rätt friskt om det mesta som man oftast inte ”får” skämta om.

Bröderna Farrelly som gjort Den där Mary är även hjärnorna bakom Kingpin och Dum och dummare och den senare är i mitt tyckte den roligaste film som någonsin gjorts.
Den där Mary är inte fullt så rolig, den är ojämn och pendlar mellan riktiga gapskratt och ganska långa perioder av jahaja-gäspningar. Som helhet är den dock sevärd. Den är lång för att vara en komedi (119 minuter) och det känns. Den hade mått bättre nerklippt med 20 minuter.

Cameron Diaz och Matt Dillon blev ett par under filminspelningen. I mitt tycke är han bara för äcklig. Jag hade hellre dejtat granntanten.

THE HOLIDAY

Iris (Kate Winslet) och Amanda (Cameron Diaz) känner inte varandra men genom den fenomenala upp-finningen intörnätt loggar dom in på en bostadsbytarsida och får kontakt.

Amanda är jättesnygg, bor i Los Angeles, tjänar massor med pengar, äger värsta flådiga huset och har precis kastat ut sin otrogne snubbe. Iris bor strax utanför London i en liten ödslig stuga. Hon är inte fullt så snygg och blir ständigt blåst av sin player till kollega. Dom bestämmer sig alltså för att byta bostad en tid, men hur ”bara” är det egentligen? Snart märker dom att hela den andres liv kryper närmare och närmare och även bokstavligt talat knackar på dörren.

På ytan kan filmen lätt tas för vilken banal romcom som helst, men skrapar man lite lätt eller kanske till och med bestämmer sig för att se den med öppna ögon och lättsamt sinne så är The holiday en smällkaramell i sitt slag.

Skådisarna är helt perfekta i sina roller. Jude Law spelar Iris bror Graham med den äran och han har verkligen filmhistoriens mest utsökta överläpp. Om Jack Black tycker jag inte, normalt sett, men här funkar han. Jag hade gärna bytt ut honom mot Philip Seymour Hoffman, men jag byter ofta och gärna ut dom flesta manliga filmrollerna mot Philip Seymour Hoffman om jag får bestämma – vilket jag ju inte får – och således är han inte med i så många filmer som han borde. Men, som sagt, även Jack Black slinker igenom med godkänt betyg.

Cameron Diaz spelar lite av Cameron Diaz-rollen som hon ofta gör – klantig, söt och charmig överklassbrud. Kate Winslet maxar sin roll och det hon kan göra med den och tillsammans, som en kvartett, är dessa fyra svårslagna i en romantisk komedi.

Se. Njut. Se om.