Inför Oscarsgalan: Den konstiga konsten att göra en filmisk tavla

26 februari, 2012

Det var bara jag som var vaken den där natten och det var inget som förvånade mig.

Spänd av förväntan inför 2001-års Oscarsgala preparerade jag för att hålla mig alert i många timmar till. Jag bredde ciabattas med pesto och mozzarella, jag hällde upp ofantliga mängder ostbågar i fin skål, colan låg på kylning, kaffemaskinen var laddad, en ny anteckningsbok inhandlad och en skön svart penna låg och väntade på soffbordet. Men det var många timmar till galan började och på TV visades Loch Ness, en kanske inte alltför toppenbra sjöodjursfilm med Ted Danson.

Jag stängde av ljudet på TV:n och satte på stereon lite tyst istället. Herregud, som det snarkades i husets övriga rum var det noll risk att jag skulle väcka dom andra, både dom två små och den store. Darren Hayes i Savage Garden sjöng I love you more than every breath, truly, madly, deeply, do och jag fick ett ryck, ett stort jävla ryck.

Jag tog fram en stor canvasduk, penslar och alla mina akrylfärger, släckte alla lampor och tände stearinljus som jag ställde fram på matbordet. Där la jag min duk och där började jag måla. På TV såg jag Ted Danson leta undervattensmonster, i högtalarna hörde jag I want to stand with you on a mountain, I want to bathe with you in the sea. I want to lay like this forever, until the sky falls down on me och själv stod jag vid bordet i mysbyxor med en ostkrok i mungipan och målade ett motiv jag faktiskt inte kunde se. Jag blandade färger som jag trodde föreställde hav, jag försökte tänka mig ögon, vassa tänder och en smal ålig kropp, jag ville måla ett filmiskt sjöodjur, ett ledset sådant, en som letade efter sin pusselbit där ute i det svarta, stora blöta men som nånstans kände på sig att letandet var förgäves.

Det var svårt, det var nästan som att måla med ögonbindel så mörkt var det och jag hade ingen aning om hur slutresultatet skulle bli, jag brydde mig inte heller, det var ju Oscarsgala om några timmar, viktigare saker var på gång.

Ett par timmar senare börjar sändningarna från röda mattan, jag lägger ner penseln och kommer på att jag har en skönt stor påse kokosprickar i skafferiet som ligger där och längtar efter att bli uppätna. Mitt tavelfokus är long gone.

Oscarsnatten kom och gick och när jag vaknade i soffan frampå morgonkvisten med gamnacke och en otäck smak i munnen hade jag inte en tanke på tavlan. Jag försökte veckla ut mig och få bort känslan av underlig bakfylla i kroppen. Vann verkligen Gladiator priset för bästa film eller hade jag drömt det?

När jag reste på mig och såg nattens tavla kom det en liten rysning längs ryggraden. Vad fan har jag gjort? Hur är det här ens möjligt? Jag som inte målat något verkligare än UFO:n i hela mitt liv hade plötsligt lyckats måla vatten som såg ut som vatten och sjöodjuret såg precis så vilset och sorgset ut som jag inbillat mig.

Tavlan Truly, madly, deeply…do med inspiration från Savage Garden (och Ted Danson) blev startskottet till något som ett halvår senare resulterade i över trettio målade tavlor och en utställning på ett galleri på Söder i Stockholm.

Jag som bara skulle titta på Oscarsgalan i min ensamhet. Så det kan bli.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

(Tavlan är fotad av mamma som har automatisk datuminställning i kameran. Siffrorna är alltså inte en del av motivet)

{ 18 comments… read them below or add one }

Jessica februari 26, 2012 kl. 08:27

wow, bara wow. Du har många strängar på din lyra. Otroligt imponerande!

Svara

Fiffi februari 26, 2012 kl. 15:20

Jessica:
Oj! Wow! Tack! 🙂

Svara

BlueRoseCase februari 26, 2012 kl. 11:02

Vilken härlig berättelse! Kreativitetens mystiska vägar… och en sån stämningsfull tavla sen!

Svara

Fiffi februari 26, 2012 kl. 15:21

BlueRoseCase:
Tack 🙂 Ja, den där tavlan är verkligen som min lilla bebis. Jag har svårt att tänka mig att jag någonsin kommer sälja den.

Svara

Joel Burman februari 26, 2012 kl. 12:15

Grymt snygg!!! =) För övrigt måste jag kolla in Loch Ness filmen det är nog ett av mina favorit monster faktiskt.

Svara

Fiffi februari 26, 2012 kl. 15:23

Joel:
Tack! 🙂 Men tänk att få åka till Loch Ness och se henne live. Jag är helt säker på att jag skulle se henne om jag åkte ut i en båt på sjön. Fantasin skulle gå på sånt högvarv att varenda sten, varenda skugga, varenda litet vass-strå skulle bli ett sjöodjur i mina ögon 🙂

Svara

Jessica februari 26, 2012 kl. 17:27

Jag har faktiskt varit vid Loch Ness! Såg dock inget odjur.

Svara

Fiffi februari 26, 2012 kl. 18:26

Jessica:
Ååååå, vilken grej bara att ha varit där. Det är ett av mina drömresmål faktiskt 🙂

Svara

Boknörden i Söderförort februari 26, 2012 kl. 23:49

Ååå, jättefin var den! Du har som sagt många strängar på din lyra och den här gick inte av för hackor!

Ville också tillägga att jag och Hr Nörd också har varit vid nämnda Loch minsann men utan att ha sett någon Nessie tyvärr.

Svara

Fiffi februari 26, 2012 kl. 23:53

Boknörden:
Åååå har ni också varit där? Det får ni berätta mer om nästa gång vi ses. Vilket ju är snaaaaaaart. Vad kul det ska bli och vad FORT tiden gått 🙂

Svara

Boknörden i Söderförort februari 27, 2012 kl. 00:15

Ja visst har det gått fort! Det ska bli jättekul! 🙂

Lite apropå just det även om det är långsökt – kollar du Äkta människor på Svt? Det vore intessant att läsa din analys av den… Vi tittar här hemma och gillar´t och jag tycker att den har poänger. I en fredagsfemma kanske? 🙂

Svara

Fiffi februari 27, 2012 kl. 00:18

Boknörden:
Ja, kanske det 😉 Det är en serie jag följer och visst är den bra. Välgjord och tänkvärd på många sätt.

Svara

Henke februari 26, 2012 kl. 13:23

Underbart! Till och med fantastiskt!

Svara

Fiffi februari 26, 2012 kl. 15:23

Henke:
Tack för den kommentaren! 😀

Svara

Sofia februari 27, 2012 kl. 06:49

Läcker! Du har alltid så himla trevliga filmrelaterade historier.

Svara

Fiffi februari 27, 2012 kl. 12:27

Sofia:
Det är ju mycket som blir filmrelaterad fast det kanske inte är meningen när man är en…nörd 😉

Svara

Lisas syster Lotta februari 27, 2012 kl. 15:24

Vilken härlig tavla! Var vid sjön för många år sedan. Det var magiskt. Tyckte att jag såg krusningar, och sen satt jag fastklistrad på en sten och glodde i flera timmar. Innan jag satte mig vid en bar och drack whiskey.

Du, jag vill också. Går det att köpa tavlor o färg på ditt jobb, eller vad rekommenderar du?

Svara

Fiffi februari 27, 2012 kl. 17:21

Lisas syster Lotta:
Hade du suttit vid sjön efter whiskyn hade du kanske sett mer liv i sjön? 😉

Vi har inga målarprylar av sånt slag på jobbet, däremot kan du köpa provburkar (halvliter) med väggfärg i färgbutiken och måla med (om du vill måla med akryl såklart). Det blir bra mycket billigare än dessa små tuber och du kan måla stoooora hääärliga tavlor 🙂 Canvasdukar kan du hitta överallt, Clas Olsson, Panduro, lite överallt.

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: