LAWLESS

27 januari, 2013

För några år sedan var jag under en period så hyperstressad att jag knappt sov på nätterna. Min räddning var lunchtimmen då jag bäddade mer mig i fikarummets mysiga soffa och i totalmörker stoppade hörlurar i öronen och lyssnade på soundtracket till Brokeback Mountain. Det tog sällan mer än fem minuter innan jag somnade och jag sov helt lugnt tills klockan ringde. Vaknade visserligen vimsen och konstig men det var det värt, kroppen behövde den där vilan något ofantligt.

Jag lyssnar fortfarande ganska ofta på detta soundtrack och det gör mig lugn ända in i själen. Det är väldigt sällan filmmusik lyckas få mig i den känslostämningen även om jag uppskattar den sortens musik minst lika mycket som “vanlig” dito. När jag tittar på Lawless märker jag att musiken får mig att känna nästan samma sak som Gustavo Santaolalla lyckades med i Brokeback Mountain, pulsen går ner, jag mår bra, jag tänker aktivt på vilken musik jag hör och även när det är actionscener, högt ljud och stark musik så bibehåller jag min känsla av total harmoni. Låter det flumdruttigt? Ja, kanske. Det kanske ÄR flum men det är likväl sant för mig. Musik är en viktig ingrediens i film och när den funkar så kan den lyfta den mest mediokra historia till oanade höjder.

Nu är inte Lawless en medioker historia på något sätt men med andra skådespelare och sämre folk bakom spakarna kanske den hade klättrat upp till en stark tvåa/svag trea på sin höjd. Nu är den mycket bättre än så.

Vi befinner oss i 20-talets USA, en period som karaktäriseras av spritförbud, Al Capone och välklädda män med hatt men utan samvete. Bröderna Bondurant, Jack (Shia LaBeouf), Howard (Jason Clarke) och Forrest (Tom Hardy) struntar i lagen och har egen tillverkning av sprit som dom tjänar rätt bra med stålars på. Självklart är det här inget som kan fortgå i godan ro, det finns andra intressenter som vill ha en del av kakan och som inte gillar bröderna alls. En ganska ordinär gangsterstory med andra ord, ändå får jag inte känslan av att detta är det minsta ordinärt. Tvärtom. Det här är….bra.

För det första så tror jag att jag är kär i Tom Hardy. Bara det gör säkert att filmen växer en hel del i mina ögon men jag måste säga att hans röst är så jävla grym! Jag som trodde att han använde sig av nån röstförvrängare i The Dark Knight Rises men han pratar precis likadant här som han gör som Bane. Om han började läsa in talböcker skulle jag aldrig sluta läsa böcer med öronen. Sen gör det inte saken sämre att han är “en riktig karaktärsskådespelare och inte ett bara ett valfritt köttberg” (Tack Emma för den mitt-i-prick-kommentaren!) I rollen som Forrest Bondurant får han en hel del att bita i och jag är rätt igenom imponerad men det är inte bara han som är bra i den här filmen.

Jessica Chastain (som Forrests kärlek) har den typiska Jessica-Chastain-rollen (lite samma som i Tree of life och Take Shelter), hon är ett steg bakom men lyser i varje scen, inte ful, aldrig för snygg och alltid lojal. Shia LaBeouf kämpar på med sin Jack som får utstå både det ena och det andra och även han är en skådespelare som sällan gör mig besviken, liksom Guy Pearce även om jag kan tycka att han är aningens beige i en del roller. Här är han dock inte beige, här är han hård som granit.

Det går inte att skriva om Lawless utan att nämna tre punker till som är alldeles utsökta. Ljudet är fantastiskt, våldet är snyggt grafiskt och på gränsen till för mycket även för en hårdhudad sate som jag och sen har vi Gary Oldman. Gary Oldman är KUNGEN av dom alla!

Sammantaget är Lawless underhållande, spännande, jäkligt snygg och Tom Hardy i högform. Se den vettja!

 

{ 15 comments… read them below or add one }

Markus januari 27, 2013 kl. 18:00

Jag säger som Tom Hardy i filmen, “mrfrrr mefre drrmmf mrifii drumr… mm…” Tre av fem

Svara

Fiffi januari 27, 2013 kl. 18:17

Markus:
Hmugif humnou brgigg hiffm mmummmif.
Visst?

Svara

Movies - Noir januari 27, 2013 kl. 18:09

Jag säger som Marcus – tre av fem. Resten överlåter jag till min text om filmen då jag inte har något att tillägga just nu…

Svara

Movies - Noir januari 27, 2013 kl. 18:10

MarKus skulle det vara 🙂

Svara

Fiffi januari 27, 2013 kl. 18:18

Movies-Noir:
Med tanke på att jag trodde jag skulle få se en 1,5:a film så blev jag alldeles till mig. Du kanske hade andra förväntningar på den?

Svara

Movies - Noir januari 27, 2013 kl. 21:55

Hmm, vad fick dig att tro att den skulle vara så dålig? Både ja och nej. Jag hade inga direkta förväntningar, men hade hört att den skulle vara bra (typ en fyra). Sen gillar jag inte filmer som utspelar sig under depressionen (för det mesta) så det kanske också spelar in.

Svara

Fiffi januari 27, 2013 kl. 22:15

Movies-Noir:
Precis som du tycker jag oftast inte om filmer som utspelar sig under depressionen – därför trodde jag den skulle vara dålig, för mig.

Svara

Henke januari 27, 2013 kl. 18:18
Fiffi januari 27, 2013 kl. 18:24

Henke:
Jäääj! 🙂

(Återstår att se om du kommer hålla med mig lika mycket om morgondagens film och dess betyg….)

Svara

Henke januari 27, 2013 kl. 18:46

Håller det som mycket sannorlikt!

Svara

Pladd januari 27, 2013 kl. 19:53

Jag säger: mycket, mycket bra!

2012 års bästa film, med Moonrise Kingdom strax därefter. Eller hur, Fiffi?

Svara

Fiffi januari 27, 2013 kl. 20:38

Pladd:
HAHAAAHAssssaAaaah *host* HAAHAHAA. Nu fick du till det 😉

Svara

filmitch januari 27, 2013 kl. 23:59

Mnjae lite av en besvikelse. Bra skådisar med Hardy i topp men ganska trist historia – grep aldrig tag i mig men till veckan blir jag desto trevligare har både en 9:a och en 10:a i bagaget 🙂

Svara

Fiffi januari 28, 2013 kl. 08:36

filmitch:
Trist? Trist? TRIIIISSSST??? 😉

Men guuud så spännande, två kanonfilmer alltså. Ser fram emot positiv läsning 🙂

Svara

filmitch januari 28, 2013 kl. 09:40

Jo lite småtrist trots Hardy.

Svara

Leave a Comment

{ 1 trackback }

Previous post:

Next post: