HOLLYWOODLAND

26 januari, 2013

Länge länge har Hollywoodland legat på min filmhylla och samlat damm. Jag har hållit i den många gånger, tänkt är-idag-rätt-dag-tanken men alltid kommit fram till samma svar. Nej. Inte idag. Inte idag heller.

Sen såg jag Argo.

Min syn på Ben Affleck kändes positivare än någonsin efter Argo och kanske var det därför det hux flux inte kändes så läskigt att se honom ikläda sig rollen som Stålmannen, alltså den riktige Stålmannen, han som spelade rollen före Christopher Reeve och som hette nästan detsamma nämligen George Reeves.

16 juni 1959 hittades George Reeves död. Sörjd av många då han var en stor hjälte,  inte minst barnen älskade honom, han var ju den stora stjärnan i TV-serien Adventures of Superman. Men var det en naturlig död eller blev han mördad?

Den unge och snygge (?) George hade ett förhållande med den äldre kvinnan Toni Mannix (Diane Lane), gift med den store direktören för MGM Eddie Mannix (Bob Hoskins). Eddie å andra sidan hade öppet ett förhållande med en yngre, tystare form av porslinsdocka, något som Toni bara fick hacka i sig om hon ville vara en del av hans liv (och ekonomi). Men när George hittas död och privatdetektiven Louis Simo (Adrien Brody) börjar nysta i mysteriet så korsas vägarna. Toni hamnar i strålkastarljuset. Vad hände egentligen och vem var den nya yngre kvinnan George träffat och blivit förälskad i?

Hollywoodland är en ganska svag film om jag med svag menar icke-kryddstark. Det är en snäll film i berättarstil, i färger, i tempo, det går inte att inte tycka om den men det går heller inte att gilla den nämnvärt. Adrien Brody som alltid är bra är bra här med men hans rollfigur är ingen lajbans kille att spela. Han är helt enkelt färglös. Diane Lane försöker göra sin Toni rättvisa och det går rätt bra, däremot Ben Affleck, denne spökman i min filmtillvaro. Det var så enkelt när jag visste var jag hade honom, när han kravlade omkring i den filmiska dyn och kippade efter andan och jag kunde trycka till honom med skosulan när han försökte ta sig upp. Nu ÄR han uppe, han är banne mig vid vattenytan och plaskar och jag varken kan eller vill hålla handen på hans huvud, sänka ner det och försätta honom i andnöd. Inte nu längre.

Om man iklädd stålmannenoutfit, en tämligen beige sådan, nästan en hemmasydd barnvariant med en kökshandduk över axlarna, kan göra sitt jobb med hedern i behåll och utan att framkalla skrattkonvulsioner hos mig som tittar, ja, då är man banne mig bra! Ben Affleck är det enda med filmen som förtjänar ett högre betyg än en tvåa men sammantaget kan jag inte ge filmen mer. Tyvärr.

{ 5 comments… read them below or add one }

Sofia januari 26, 2013 kl. 11:26

Det var ju ändå en trevliga variation, en film som i dina ögon förtjänar ett högre betyg tack vare Ben och inte ett lägre 😉 För min del räcker det nästan med att se Adriens misäransiktsuttryck för att känna mig ganska så osugen

Svara

Fiffi januari 27, 2013 kl. 14:46

Sofia:
Hahaha, ja, visst är det härligt när taffliga skådisar överraskar positivt 😉

Svara

Movies - Noir januari 26, 2013 kl. 14:13

Personligen tyckte jag filmen funkade bättre än så. Men så är jag svag för deckare som utspelar sig under 50-talet. Minns att den började lite svagt, men tog sig ungefär halvvägs in då den fick en mörkare och allvarligare ton, inte minst Brodys karaktär. Sevärd trots allt, och håller med om att Affleck funkar bra här.

Hollywoodland är åtminstone en trea i min bok.

Svara

Fiffi januari 27, 2013 kl. 14:47

Movies-Noir:
Joooo, den är sevärd men den är sevärd EN gång. Jag kommer aldrig någonsin bli sugen på att se om den.

Svara

Movies - Noir januari 27, 2013 kl. 18:08

Det håller jag med om!

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: