Alltid när jag ser Reese Witherspoon tänker jag på Tiger Woods fru, Elin Nordegren. Jag tänker att ibland, inte ofta men ibland, får man spö för sina fördomar och i Elins och Witherspoons fall är jag övertygad om att epitetet dum blondin inte stämmer, även om dom båda är som klippdocksmallar för just en sådan.
I Legally blonde spelar Reese Witherspoon en tjej som skulle kunna vara nämnda Elins ingifta släkting, hon heter nämligen Elle Woods.
Elle är jättsöt, jätterik, allt omkring henne är jätte-Barbie-rosa. Hon är tillsammans med skolans snyggaste kille (såklart) vilken dumpar henne när han kommit in på Harvard för att hon inte är tillräckligt seriös.
Inte seriös, my ass, tänker Elle och sminder ränker om hur hon också ska ta sig in på just Harvard och självklart lyckas hon då hon inte alls är lika dum som hon ser ut.
Hela filmen är en orgie i sånt som jag normalt sett förraktar: ytliga våp. Det som är skönt är att få den där näsknäppen, den där boxarhandsken strax under hakan, för allt är inte som man tror. Utsidan och insidan klickar inte alltid. Det är befriande härligt att se.
På ytan är detta en hundraprocentig tjejfilm, men räds icke, den är kul. Också.
Witherspoon (eller kvinnan-med-världens-minsta-haka) gör sällan bort en roll men tvåan bör man hålla sig väääääääldigt långt ifrån. Har du inte testat Election kan jag varmt rekommendera den. Även Cruel Intentions var en schysst tonårsremake på Dangerous Liaisons, också den med Selma Blair inser jag ju just nu…
Sofia:
Håller absolut med dig om tvåan. Känns som det blivit framkrystad av någon med grav förstoppning i förhoppning att smida medans järnet var varmt.
Tror faktiskt att det finns en trea med…
Cruel intentions har jag sett av en enda orsak: Ryan Philippe. 🙂