Let me in

2 februari, 2011

När jänkarna tar sig an skräckfilmer från andra länder och gör till sina egna är det oftast något som går förlorat. Japanska Ringu blev inte samma grej med Naomi Watts i The ring och danska bårhusrysaren Nattevagten förlorade en hel del i känsla när det var Ewan McGregor som sprang runt i korridorerna istället för Nikolaj Coster-Waldau (och detta trots att regissören var densamma) för att ta två exempel.

Jag vet inte varför det ofta blir så men det är som att amerikanarna suktar efter originalitet och när dom väl får det så ska det ändå göras om till lättsmält skräpmat. Därför blev jag lite rädd när det blev klart att Hollywood skulle ta sig an Låt den rätte komma in. John Ajvide Lindqvists bok om 12-årige Oskar och vampyren Eli är en modern svensk klassiker (som jag ser det) och Tomas Alfredssons film gör absolut boken rättvisa.

I Matt Reeves amerikanska version är den blonde blåögde Oskar mörkhårig, heter Owen och spelas av Kodi Smit-McPhee ( Viggo Mortensens son i The road), den svarthåriga Eli har rågblont hår, heter Abby och spelas av Chloë Grace Moretz (världens ballaste Hit-girl i Kick-ass) och stockholmsförorten Blackeberg har blivit Los Alamos, en sömnig småstad i New Mexico, cirka fyra mil nordväst om Santa Fe. Rollen som den ruggiga ”pappan” som spelades så fenomenalt av Per Ragnar har Richard Jenkins fått och han är väldigt lik originalet.

Let me in är en lyckad remake. Den har klarat av att behålla en hel del av den suggestiva känslan från originalfilmen och återanvänder vissa hela scener rätt av. Sen är det klart att nostalgikänslan som kom till mig med den svenska filmen, med Per Gessles musik (och Flash in the night med Secret service) plus att jag kunde känna lukten av skoltidens omklädningsrum och gymnastikpåsar, den infann sig inte riktigt nu men jag antar att den gör det för amerikanska medelåldringar som ser sin version av filmen.

Det den svenska versionen ska ha absolut cred för är att effekterna är MYCKET bättre där än i remaken. ”Pappans” sönderfrätta ansikte till exempel. Det är bland det makabraste jag sett i en svensk film (jag trodde inte när jag läste boken att det ens var genomförbart att få till) men i remaken blev det bara ett jaha, där var det stelnat bananmos och hallonsylt i hela fejset, suck.

Precis som John Ajvide Lindqvist sa själv på Nyhetsmorgon härom veckan så är det amerikanska slutet ännu mer öppet än det svenska och därför har han skrivit ett eget slut, en fortsättning på historien om Oskar och Eli. Låt de gamla drömmarna dö heter den och finns här.

{ 11 comments… read them below or add one }

filmitch februari 2, 2011 kl. 11:43

Kul att du tyckte om den, ja till skillnad mot mig gillade du båda filmerna 🙂

Svara

Steffo februari 2, 2011 kl. 12:10

Den här tänker jag titta på, eftersom jag ändå är lite nyfiken.
Annars tillhör jag den fåtaliga (?)skara som anser det svenska originalet alldeles för överskattat och hypat…(och det inte BARA för att den är just svensk!!!) 😉

Svara

f i f f i februari 2, 2011 kl. 15:15

filmitch:
Ja, jag gjorde det, konstigt nog 😀

Svara

f i f f i februari 2, 2011 kl. 15:17

Steffo:
Den svenska versionen blev (väl?) hypad mest för att boken är så himla bra och så väldigt omtyckt? Fast å andra sidan så klarar den hypen. Tycker jag då. 😉

Svara

Sofia februari 2, 2011 kl. 19:10

Jag blir bara mer och mer nyfiken på denna remake eftersom jag också tillhör den skaran som inte var så där jätteförtjust i den svenska versionen.

Svara

f i f f i februari 2, 2011 kl. 21:21

Sofia:
Jag tycker absolut att du ska försöka se den här. Skulle vara intressant att läsa dina jämförelser.

Svara

Jojjenito februari 3, 2011 kl. 16:47

Det svenska originalet blev hajpad i Sverige eftersom den av nån anledning blev väldigt hajpad utomlands, främst i USA. Och visst, bokens framgång hjälpte också till. Själv tycker jag originalet var bra, en svag fyra blev betyget. Kommer nog se remaken, kul att jämföra.

Svara

f i f f i februari 4, 2011 kl. 08:52

Jojjenito:
Ja, visst är det kul med jämförelser och kul att se hur det går att "vrida om" en historia och visa den på olika sätt, eller för all del på precis samma sätt (som Fanny games-remaken till exempel).

Svara

movieshine februari 7, 2011 kl. 12:46

Räcker juh att se en av dom då dom är exakt likadana. Så dom får samma betyg av mig..

Svara

f i f f i februari 7, 2011 kl. 16:36

movieshine:
Tycker du att dom är SÅ lika? Jag håller nog inte med dig där. Början på den amerikanska versionen är ju mittendelen av den svenska, till exempel.

Svara

movieshine februari 7, 2011 kl. 19:06

Förutom det är 95% av svenska scenerna med. Alltså blir det juh inte mkt skillnad ändå. Se en av dom räcker…

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: