MARGIN CALL

18 april, 2012

 

 

 

 

 

 

 

Det händer allt som oftast att filmer som radar upp stornamn i rollistan i slutändan ändå bara bjussat på ett luftslott. Jag sitter där och flämtar över namn på namn på namn som dyker upp i förtexterna och förväntningarna stiger med varje välkänt efternamn och sen blir det pyspunka av alltihop och jag tappar tron på castingpersonal.

När Margin Call drar igång börjar det med Kevin Spacey, Paul Bettany, Jeremy Irons och några till och sen när jag precis tror att alla gäster kommit till partyt så ringer det på dörren och det står with Demi Moore and Stanley Tucci. Stanley Freeekin´ Tucci! Jag gör en mental kullerbytta, det känns som jag gnidit in hela hjärtat med Dextrosol. Jeremy Irons och Stanley Tucci – i samma film! Wohooo, liksom. När eftertexterna rullar kännar jag samma sak. Whohooo, liksom. Vilken film, vilken BRA film och ändå hände det inte mycket. Ingen action, inget dödande, inget blod, inte ens en bitch-slap ändå satt jag som på nålar och bara njöt av föreställningen. Lite som med Moneyball. Bra på nåt weird kind of vis.

Bankkraschen i USA är något jag känner till men inte är överdrivet insatt i. Det som är lätt att glömma bort i ekonomiska villervallor är att det är människor och deras kunskap och val som står bakom allt som händer, det blir lätt bara snack om siffror och börsnedgångar, kalla värden, inga varma alls. Margin Call handlar om dessa människor, dessa till synes kalla, beräknande, pengakåta människor i skräddarsydda kostymer och dyra vanor. Jag kan inte säga att jag tycker dom känns väldans mycket varmare och mer ömsinta nu när jag sett filmen men jag känner mig lite smartare själv och det är ju alltid ett plus.

Det enda namnet på rollistan som ger mig krypningar längs ryggraden är Mary McDonnell som jag fram tills nu alltid gillat. Det gör jag inte längre. Vad det beror på, jaaaa, det kan bero på att jag inte kände igen henne, att hon är uppstramad till oigenkännlighet och får vår Drottning Silvia att kännas som att hon åldrats naturligt och med grace.

Annars har jag inte mycket att klaga på, det är en riktigt BRA film det här, nothing more, nothing less. Och att se Jeremy Irons på vita duken igen är som att säga heeeeeej, det var längesen, hur mååååår du? till en gammal god vän och få en såndär kram som känns som att tiden stannat.

{ 11 comments… read them below or add one }

Åsa april 18, 2012 kl. 07:53

Ja, det var riktigt sorgligt att se McDonnell i en annars fantastisk cast där kombon Bettany/Spacey fick upp mina förväntningar.När Tuccis namd dök upp fick vi “hyscha” mannen bakom oss som HÖGT och entusiatstiskt började lista allt bra han gjort. Okej, men nej tack! 🙂

Svara

Fiffi april 18, 2012 kl. 09:00

Åsa:
Hahaha, gjorde han så? Vad roligt! Ja, det var ju inte roligt att han störde på biografen men att det dyker upp fler och fler som uppmärksammar Stanley Tucci gör mig jätteglad 🙂

Svara

Jimmy (ExceptFear) april 18, 2012 kl. 16:41

Entusiasmen som vanligt på topp och det smittar av sig så pass att jag skulle kunna slå på filmen på en gång i ren spontanitet (och då är jag en väldigt kontrollerad människa). 🙂

Men det är en mycket bra film och precis som du så tycker jag att det inte händer så värst mycket men ändå är det intressant. De pratar och pratar och diskussionen går från rum till rum till rum, men den blir aldrig tråkig utan stegrar ibland upp till en intelligent spänning jag sällan känner på film men som även dök upp i filmer som The Ghost Writer och State of Play stundtals.

Riktigt bra manus!

Svara

Fiffi april 18, 2012 kl. 18:02

Jimmy:
Tänk vad man kan göra med ett bra manus och bra skådespelare och helt utan påkostade effekter 😉

Svara

Movies - Noir april 18, 2012 kl. 22:22

Gillade också den här och den gick ganska obemärkt förbi. Men den fick ju en Oscarsnominering för manus och bara det borde gjort att den fått mer uppmärksamhet.

Kunde varit ännu bättre, men Margin Call är en svag fyra.

Svara

Fiffi april 19, 2012 kl. 07:20

Movies-Noir:
Vad skulle ha gjorts med filmen för att den skulle ha varit ännu bättre tycker du?

Svara

Movies - Noir april 19, 2012 kl. 17:05

Hmm, det var en bra fråga. Läste igenom min text och det jag saknade var lite mer kraft i utförandet så man verkligen känner av trycket. Kanske är det för att jag inte är så insatt eller intresserad i ämnet som jag inte känner så starkt för historien. Hade gärna fått med lite paranoia och/eller konspiration. Men det är svårt att säga exakt vad som kunde gjorts bättre.

Svara

Fiffi april 20, 2012 kl. 10:46

Movies-Noir:
Hade man varit mer insatt hade kanske konspirationsgrejen känts tydligare?

Svara

Movies - Noir april 20, 2012 kl. 12:58

Det kan mycket väl stämma.

Svara

Anders april 20, 2012 kl. 15:53

Riktigt bra film som tyvärr gått lite under radarn. Jag är övertygad om att den kommer bli en liten kultrulle på DVD under de kommande åren.

Svara

Fiffi april 21, 2012 kl. 16:51

Anders:
Tror jag med. Det kommer bli en topplistefavorit på DVD-hyllan.

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: