Mina eftermiddagar med Margueritte

Germain (Gérard Depardieu) föddes för en 45-50 år sedan av en aggressiv och kärlekslös mor som produkt av en fyllekväll med en okänd man i gröngräset.

Hela hans uppväxt kantades av mobbing, både hemma och av klasskamrater och att han hade svårt för sig i skolan gjorde inte saken bättre.

Nu är han vuxen, jobbar som nån form av hantverkare/
dagverkare, är ocharmigt överviktig och har aldrig läst en bok i hela sitt liv. En dag när han sitter och kollar in sina namngivna polare duvorna får han sällskap av en 95-årig gammal dam vid namn Margueritte. Det visar sig vara början på en udda vänskap och en vänskap som lär Germain både att tro på sig själv och att läsa.

Nu ska jag försöka bena ut den här filmen.

1. Mina eftermiddagar med Margueritte skulle kunna vara en jättemysig film. Det är den inte.
2. För att Mina eftermiddagar med Margueritte ska kännas som en mysig film skulle den ha behövt vara trovärdig, vilket den inte är på en fläck.
3. Om Germain fanns på riktigt och inte hette Gérard Depardieu skulle han ses som en rätt ful man. En rätt ful och ganska arg man utan direkt inkomst blir normalt sett inte ihop med byns pudding, inte i verkligheten. Men i den här filmen har Germain en kärleksrelation med en jättesöt ung blond busschaufför, Anette (Sophie Guillemin) som verkar upp över öronen förälskad i denne bastande man i blåbyxor. Well, jag må vara kall och hård nu men nej, jag köper inte det där.
4. En långfilm, vilken som helst, där eftertexterna börjar rulla strax innan DVD-klockan visar 1:15:00 är ingen långfilm, det är en lång kortfilm och långa kortfilmer retar mig. Speciellt enerverande är det med långa kortfilmer som känns som en normallång långfilm. Då har det inte hänt mycket.

Att planera för en skön filmkväll, hyra en rulle (exempelvis denna) och sen bli avsnäst och lurad på konfekten efter bara en dryg timme, nopps, det är inte okej i min värld. Samtidigt, när jag tänker på denna film specifikt så är det synd. Det hade kunnat bli bra. Med ett manus som inte bara gav en ljummen soppa till förrätt och sen inget mer hade filmen kunnat bli precis så mysig som jag trodde innan och som en hel drös andra recensenter verkar ha tyckt även efteråt.

Här finns filmen att hyra.

4 svar på ”Mina eftermiddagar med Margueritte”

  1. Oh, rookie mistake, att inte kolla längden innan man hyr — du förvånar mig. Men om den inte var så bra var det väl bara trevligt att den inte var så lång?

  2. Visst har han blivit stor, rent fysiskt dårå, Depardieu? Såg precis en trailer för en annan kommande fransk rulle (av Ozon med bl a Deneuve) och där var han som en boll (såg ut ungefär som Maradona gjorde när det var som värst).

    Mja, det här är nog inget jag kommer springa benen av mig för att se.

    Efter den där trailern blev jag påmind om hur MYCKET det snackas i vissa typer av franska filmer. Snackelisnack.

  3. Sofia:
    Klickade i den på Lovefilm och tänkte inte mer på det… Detta hade aldrig hänt i en videobutik 😉

Lämna ett svar till Jojjenito Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.