MURIELS BRÖLLOP

16 september, 2010

Muriel Heslop (Toni Collette) är fel på precis alla sätt som en ung tjej kan vara. Hon ser konstig ut, hon är oklädsamt överviktig, hon beter sig underligt, hon sminkar sig för mycket, har fel kläder, hon har en helt missanpassad familj och ingen som direkt självförtroendeboostar henne, varken hemifrån eller i skolan.

Om man som Muriel är en tjej vars högsta dröm är att hitta en kille och gifta sig med så kan det stöta på vissa problem då presumptiva pojkvänner inte direkt behöver ta kölapp utanför hennes flickrum.

Muriel är en ofrivillig ensamvarg, en tjej med ledsna ögon som inte ser någon annan utväg än att stjäla pengar från sin äckliga höjdarpappa (Bill Hunter) och rymma för att “bli någon”. Muriel byter stad, får en riktig tjejkompis och börjar med babysteps hitta sig själv. Men längtan efter en brudklännig släpper inte. Hur hittar man en kille att gifta sig med?

Muriels bröllop är en färgglad underhållande film om kärlek. Om kärlek mellan vänner, om kärlek mellan familjemedlemmar, om kärlek till en man, om kärlek till sig själv och om vad som kan hända när det är rejäl soppatorsk i dessa kärlekstankar.

Personligen har jag svårt att se Muriels bröllop utan att vrida mig som en orm med magknip i soffan. Det är skämskudde fram, det är osmakligt pinsamt, det är ibland jävligt irriterande men samtidigt är det så roligt, det är så snällt och det är riktigt tankeväckande.

Bröllopsscenen är ett filmhistoriskt ögonblick för något gladare har sällan skådats på film. Och nej, det är ingen direkt spoiler

{ 11 comments… read them below or add one }

filmitch september 16, 2010 kl. 15:17

Oj den här filmen hade jag glömt bort men vill minnas att jag tyckte mycket om den när jag såg den men det är nästan allt jag minns……

Svara

BlueRoseCase september 16, 2010 kl. 15:46

Du beskriver verkligen precis den känsla jag får av denna film! Rolig och smärtsam. Grattis på födelsedagen förresten!

Svara

f i f f i september 16, 2010 kl. 20:14

filmitch:
Kanske är värt att se om den då? 😉

Svara

f i f f i september 16, 2010 kl. 20:14

BlueRoseCase:
Tack! 🙂
Så du känner igen skämskuddegrejen? ;D

Svara

Sofia september 17, 2010 kl. 03:55

Den här står helt klart på min bästa-lista, vet inte hur många gånger jag har sett den. Toni Collette är fullkomligt lysande; man identifierar sig så fullkomligt med henne och tycker samtidigt att hon är så fantastiskt irrriterande i all sin klängighet.

Men jag trodde skämskudde hade att göra med något som man egentligen skäms för att se, alltså sådant som är lite pinsamt eftersom man egentligen inte borde gilla det för att det inte är så fint eller passar in i mallen (typ Twilight)?

Missade totalt igår — grattis på födelsedagen!

Svara

f i f f i september 17, 2010 kl. 06:48

Sofia:
Den skämskuddedefinitionen passar in på mig. Jag skämdes för att gilla både filmen och henne, fan, när jag var yngre var jag LIVRÄDD för att jag uppfattades lika knasig och fel som hon.
Det var som att se sig själv i spegeln ;D

Svara

BlueRoseCase september 17, 2010 kl. 15:41

Ang skämskudden: Jo, men jag brukar titta upp i taket av skam…

Svara

Sofia september 17, 2010 kl. 15:53

Men när filmen kom var det väl inte det minsta skämmigt att gilla den? I alla fall var den hur rätt som helst uppe i Umeå…

(möjligt att det blir en dubbelpostning nu, men det såg ut som om mitt förra inlägg försvann)

Svara

f i f f i september 18, 2010 kl. 13:23

BlueRoseCase:
Det brukar gå bra det med i nödfall 🙂

Svara

f i f f i september 18, 2010 kl. 13:23

Sofia:
I båda mina hemstäder var det rätt småskämmigt. I byhålan liiite mer än i storstaden.

Svara

Sofia september 18, 2010 kl. 13:43

Huh, där ser man…

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: