2013 kom Jobs, en film med Ashton Kutcher i huvudrollen som entreprenören och Apple-grundaren Steve Jobs. Den filmen var helt okej och många var vi som undrade om det verkligen behövdes ännu en film om Steve Jobs såhär pass nära inpå. Jag menar, det gnälldes rätt hårt om Spider-man och där var det ändå nio år mellan filmerna, här är det…två.
Den här gången är det fiffi-favvot Danny Boyle som regisserar och ett annat fiffi-favvo, Michael Fassbender, som spelar Steve Jobs. Det kanske-inte-lika-mycket-fiffi-favvot Seth Rogen tar sig an rollen som Steve Wozniak, Kate Winslet är Joanna Hoffman, Jobs ”workingwife” och Jeff Daniels är John Sculley, före detta VD för både Pepsi och Apple. Ja du hör ju, det finns inte mycket negativt att säga om folket både framför och bakom kameran. Lägger man sen till att manuset är skrivet av dom snabba dialogernas mästare Aaron Sorkin och att det supersköna blippiga 80-talsscoret är komponerat av Daniel Pemberton (som även stod bakom den tidstypiska musiken i The man from U.N.C.L.E – filmen alltså) så är i alla fall jag så långt ifrån en gnällgumma man kan komma.
För om vi säger såhär, bättre än såhär kan en film om Steve Jobs inte göras. Samtidigt, det betyder inte att det är en superduperfilm. Danny Boyle ger oss liksom en liten tårtbit av Jobs liv och antagligen är det den delen som ÄR intressantast, jag känner bara ett ”jaha” när det gäller storyn och på det sättet är båda dessa Jobs-filmer väldigt lika.
Men man kan le och tänka ”jaha” samtidigt. Jag gillar ju det här även om det är ganska tunt.
I det tjugonde avsnittet av podcasten Snacka om film snackar jag mer om denna film.