FLYKTEN

Här är den, Katherine Windfelds första långfilm. På fredag har hennes andra biopremiär.

Rikke Lyngvig (Iben Hjejle) är dansk journalist på plats i Afghanistan. Hon blir kidnappad av terrorister som hotar att döda henne om inte Danmark drar tillbaka sina truppen från landet.

Sen är hon hux flux hemma igen. Hon lyckas mirakulöst fly men livet i behåll men med ett finger mindre och ses som en hjältinna i hemlandet. Men självklart flyr man inte från terrorister bara sådär. Det finns ett men, det finns ett löfte som är en hemlighet och som kanske borde förbli det.

Flykten är i mina ögon ett ganska standardiserat terroristdrama och en ganska vanlig dansk film, dock inte på något sätt dålig men den är väldigt mycket mindre engagerande än den borde vara.

Iben Hjelje är alltid bra tycker jag men Lars Mikkelsen, Mads äldre bror, har en halvstor roll som jag tror att han fick just för att han är Mads brorsa och att det egentligen var Mads himself dom ville ha. Nazir, terroristhuvudrollen, spelas av Faegh Zamani som också har en del trappsteg kvar upp till begåvningsreserven.

Jag är inte mer sugen på I nationens intresse efter att ha sett Flykten. Det är synd.

(en mycket svag trea)

Här finns filmen.

Kandidaten

Jonas Bechmann (Nikolaj Lie Kaas) är försvarsadvokat, en såndär hot-shot-höjdare vad jag förstår det som. Han bor ihop med Camilla (Tuva Novotny) i en vacker lägenhet med högblanka spegeldörrar och hon verkar vara väldigt förälskad i honom. Mer än han i henne om man säger så.

Hans pappa, den ännu högre advokat-höjdaren förlorade ett stort mål och hittades sedan död i sin bil. Jonas har ända sedan olyckan misstänkt att han blev prejad av vägen och således mördad men han har inga bevis.

Jonas beter sig tämligen underligt och Camilla känns rätt utled på att aldrig få kontakt med honom. Det har gått ett år sen pappans död och han har sedan dess slutit sig i ett skal som verkar omöjligt att knacka hål på. Dom börjar tjafsa och Jonas drar, löser problemet genom att gå på krogen med en polare (David Dencik i högform) och träffar där Louise, en snygg blondin. En hotellnatt senare vaknar han upp, brutalt bakfull och hittar Louise halvnaken och mördad på toaletten. Det är då det börjar på riktigt, både filmen och promenaden mot den betygsmässiga ättestupan.

Kandidaten låter på pappret som en hyggligt spännande thriller. Det är den inte.  Det  här är en film som gör mig precis lika irriterad som en natt i tält på en berghäll i högsommarvärme utan myggnät och liggunderlag. I princip ALLT irriterar mig. En advokat som ser livrädd ut i ALLA lägen, han har liksom bara ett ansiktsuttryck. Tänk dig Jens Lapidus med flackande nervös blick och smutsigt okammat hår. Skulle han funka på Efterlyst med den auran? Inte en chans. Det är massor av  logiska luckor och rena idiot-fel, allt är på tok för enkelt, fan, är det en thriller gjord för lågstadieelever med danska som modersmål eller vadå?

Jag vill egentligen bara stänga av och återgå till mitt normala liv men stänga av och snabbspola är inte mina bästa vänner när det gäller att titta på film så jag ser den klart. Och ångrar mig.

Jag tänker uppdatera mina vänner nu.