Ben (John Lithgow) och George (Alfred Molina) har varit ett par i många många år och på ålderns höst bestämmer dom sig för att gifta sig. Dom slår slag i saken, bjuder in släkt och vänner, visar upp sin kärlek för hela världen, lovar allt det där man lovar och dom är såååå fina ihop dom där två. Tyvärr ser inte hela omvärlden på det här med homoäktenskap på samma sätt som jag och alla andra moderna människor med fungerande hjärnor. George arbetsgivare till exempel.
Vad ska man säga om Love is strange, hur beskriver man filmen? Jaaa….hum…..det är ett litet anspråkslöst drama om kärlek, om omtänksamhet, om inskränkthet och om…livet. Det låter alltid så krystat det där, det låter så mindfullnessblaj….livet, suck. Men vad fan, det är ju så, LIVET är det mest spännande som finns och att få inblick i någon annans liv, att få sitta som en liten långsynt fluga på väggen i några farbröders lägenhet i en storstad och känna att vafan, så himla stor skillnad är det inte mellan deras kamp för att göra livet så fint som möjligt och min eller din eller någon annans. Härligt det där, att vara en del av ett sammanhang som man egentligen inte är en del av. Mindfullnessflum my ass. Släpp sargen bara och hälsa på Ben och George.
Läs gärna The Nerd Bird-Cecilias hyllning till filmen här.
