TAKEN 3

Är det inte finemangs egentligen att gå och se en film på bio som jag tror är bajs? Jo, det är faktiskt inte dumt alls.

När Jojjenito skulle välja lördagens filmspanarfilm och det blev Taken 3 kunde jag välja mellan att: 1. Vägra gå (skulle i och för sig aldrig hända men det är ändå ett val) 2. Skölja skallen med lut och vägra minnas vad jag tyckte om Taken och Taken 2 (vars sammanlagda betyg är 1,5/5) och helt enkelt se fram emot en mysig biostund med gänget.

Jag valde tvåan. Såklart. Allt kändes bra. Rigoletto 1 är en schysst biograf, filmspanarvännerna exemplariska att se film tillsammans med, att vara bortkopplad från världen i 100 minuter är lyxigt meeeeeeeen det är fanimej inte lätt att tänka positivt när det som visas på vita duken är så rätt igenom heldumt. Jag ska ge några några exempel.

* Det finns ett lik. Liket är dött. Bryan Mills (Liam Neeson) är i chock, en såndär liten kontrollerad chock, en sån som liksom inte syns utanpå. Men liket är dött och Bryan är en handlingens man, han försöker givetvis få liv i hen men hur gör han? Hjärt-och-lung-räddning? Mun-mot-mun-metoden? Hahaha, neeeeeej. Han SLÅR HEN PÅ HANDLEDEN några gånger.

* Liket är fortfarande dött och finns nu på bårhuset. Bryan smyger omkring, han är sneaky deaky som en vandrande vålnad och verkar inte behöva bry sig om varken låsta dörrar, gravitation, sprängmedel eller logik men han tar sig in på bårhuset för att ta DNA från liket (ett DNA-prov som han mig veterligen inte använder till nåt). Hur gör han? Jo! Han drar ut båren från kylen, lyfter bort lakanet, tar upp ett litet glasprovrör ur fickan och drar det under håret på liket fram och tillbaka några gånger. När provröret zoomas in innehåller det lite vitt pulver på botten. Spännande, tänker jag. Och kaxigt att ha så mycket mjäll!

* Att återigen göra the bad guys till ryssar är inte bara dumt, det är rent tröttsamt. Den värsta apskallen heter Oleg (haha, really?) Malenkov och förutom dom klassiska svinfula och karakteristiska (såklart) handtatueringarna ser han ut som en mix mellan Jan Rippe, Boris Becker och nån av Ron Weasleys äldre kusiner från landet som kommit upp sig i smöret men ändå fortsätter gå i urtvättade landstingskalsonger. Behöver jag ens tillägga att vi får se Oleg i en jacuzzi med två brudar? Nej, jag tänkte väl det.

Ojojojojoj, det finns så mycket dumheter i den här filmen att jag skulle kunna skriva den längsta recensionen i bloggens historia men det tänker jag inte göra, det får räcka här. Det finns nämligen en grej som gör Taken 3 till en något bättre filmupplevelse än dess föregångare. Jag såg denna film på bio, jag såg dom andra två filmerna på TV, det är enda skillnaden men det är också anledningen till att Taken 3 får ett betyg den inte hade förtjänat vid en hemmatittning. Det här är beviset för att film ÄR bäst på bio.

 

.

.

Är mina filmspanarvänner lika snälla som jag, tycker dom rent av om filmen eller kan man känna lukten av motorsåg ända hit?

Jojjenito

Rörliga bilder och tryckta ord

Fripps filmrevyer

The Nerd Bird

Har du inte sett den (pod)

 

Fredagsfemman #153

5. Den obegripliga beiga mastodontpremiärdagen

Storfilmen Birdman, Mommy som blev publikens favorit på Stockholms Filmfestival, en hämndlysten Liam Neeson för tredje gången gillt (?) i Taken 3 och Unbroken som har nästa superstjärnan Jack O´Connell i huvudrollen, regisseras av Angelina Jolie och manus skrivet av bland annat bröderna Coen. Jag borde ha andnöd vid det här laget, jag borde kunna ge takykardi ett ansikte, jag borde ha en liten bibba biobiljetter i plånboken och fyra höjdarkvällar i biomörkret att se fram emot. Men nej. Jag känner mig helt likgiltig för alla dessa fyra filmer. Helt. Och jag fattar inte varför. Finns det nån därute som är pepp, som känner motsatsen eller som kan få mig på bättre tankar möjligtvis?

.

.

.

4. Tom Hardy

Bildgoogla honom. Kommentarer överflödiga. Vilken kameleont.

.

.

.

.

3. Peppen på filmer gjorda av totalbeiga regissörer

Jag ser jättemycket fram emot Southpaw, filmen där Jake Gyllenhaal gjort en totalförvandling jämfört med den undernärde gnagaren han spelade i Nightcrawler. Här är han biff. Han är jättebiff. Boxarbiff. Tyvärr är den regisserad av Antoine Fuqua, det får mig att dra öronen åt mig och bli lite…rädd. Det är inte den mest stabile av regissörer det där. Men jag blir mer rädd när det gäller Accidental Love. Jake Gyllenhaal spelar huvudrollen i även denna film men det finns ett stort MEN här och han heter David O. Russell. David O. Russell är den nu levande regissören som jag har minst förtroende för. Jag har så låga tankar om honom att jag nästan blir förbannad, ja, förbannad på folk som upprepande gånger ger honom oscarsnomineringar för Bästa Regi. Ha, det är fan ett HÅN. HAN ÄR INTE VÄRD DET! SLUTA MED DET!

.

.

.

2. Hahaha….Guldbaggen alltså.

Jag sitter här och fnissar mig kissnödig. Samtidigt som jag försöker smälta guldbaggenomineringarna lägger Guldbaggens egen facebooksida upp en ”puff” för Guldbaggeboxen. Jag citerar: ”En rykande färsk dvd-samling med kvinnliga, debuterande långfilmsregissörer från de senaste tre åren – Lisa Aschan, Gabriela Pichler och Anna Odell. Fun facts: guldbaggestatistiken för bästa film, regi och manus de senaste fem åren visar att 80 procent gått till kvinnor och 20 procent till män.” Men håll i hatten för här kommer ytterligare en ”fun fact”: 2015 är vi tillbaka på Hedenhös tid igen. 0% kvinnor, 100% män.

.

.

.

.

1. Filmspanarna fyller 3!

För tre år sedan träffades några filmbloggare i ett källarrum på en restaurang i Gamla Stan. Främlingar med endast ett gemensamt: en kärlek för film. Nu såhär tre år senare träffas filmbloggarna fortfarande i ett källarrum på en restaurang i Gamla Stan, vi har samma kärlek för film men vi känner varandra betydligt bättre än vi gjorde då. Imorgon fyller Filmspanarna tre år och det tycker jag vi hurrar för. Hurra! Hurra! Hurra vad vi är braaaaa! Och vi firar med att gemensamt se en riktig kanonfilm *hosthostkrax*, det ska bli finemangs tycker jag!

.

.