SERENITY

30 november, 2013

Tänk att vara hemma hos Paolo Roberto och titta på Rocky IV. Tänk att uppleva Skruva den som Beckham med Pia Sundhage. Tänk att sitta i Christer Fuglesangs soffa och titta på Gravity. Att vara hemma hos Henke och titta på Serentity är nästan samma sak, samma grej, lika stort.

Alla som känner Henke det allra minsta vet att han har EN husgud och EN husgud allena: Joss Whedon. Alla som har pratat film med Henke mer än tio minuter vet att han älskar TV-serien Firefly och filmen som bygger på den serien – Serenity. Och nu skulle alltså jag titta på Serenity i Henkes finemangsiga biorum. En i det närmaste episk upplevelse. Att jag bjöds på lördagsgodis i prasslig påse och fick tillåtelse att både prata och prassla under filmens gång förhöjde upplevelsen ännu ett snäpp. Det kändes liksom… badass, på ett filmnördigt vis.

Hur var då min förhandskännedom om Serenityvärlden? Jag har sett Firefly men det var flera år sedan och jag hade inte superklara minnen av alla karaktärers namn och deras förhållanden till varandra. Det visade sig lösa sig både smidigt och snabbt då Joss Whedon har lyckats göra en film som – tror jag – fungerar alldeles utmärkt att se även om man inte sett Firefly alls. Självklart förstår jag att det finns ett mervärde i att ha varit med i historien från allra första början men jag jämför Serenity med Star Trek Into Darkness och den sistnämnda gick inte att se alls om man, som jag, inte sett ett enda Star Trek-avsnitt. Jag fattade absolut ingenting. Av Serenity fattar jag mycket även om jag märkte på Henke att eftersom han sett filmen många många gånger såg han sånt jag missade helt.

Direkt när filmen börjat, bara nån minut in, ser jag en exteriör från en planet som Elysium verkar ha plagierat rätt av. Sen följer en två timmar lång resa inte bara i Serenityvärlden utan ut-och-in-och-fram-och-tillbaka genom science fiction-referenser som poppar på i hjärnan, det är som att trycka på en knapp. Nu önskar jag att det hade kunnat komma ut ett sammanfattningskvitto genom munnen när filmen var slut för jag minns inte alla tankar men referenserna känns inte det minsta som plagiat, mer som små kärlekspilar som Whedon riktat åt olika håll för att visa att han gillar genren. Att River (Summer Glau) är otroligt lik en mycket ung Sigourney Weaver/Ripley kan inte vara en slump, dom är nämligen inte enbart lika utseendemässigt, River är stenhård och supercool precis som Ripley.

Serenity är en film som utstrålar något som kan liknas vid häpnadsväckande häftigt schizofrent. Dels har den en känsla av “gammal” B-film och TV-serier som Lilla huset på prärien och den om den unga Indiana Jones, dels har den supercoola och påkostade rymdfarkoster som liknar tunga metalliska krabbor/flygande dinosaurier/en braxen. Interiörerna känns både som kreativa hemmasnickrade kulisser från en rymdopera som satts upp på nån teater i obygden, dels som hämtade ur vilken storfilms-sci-fi som helst, dels som om Pandorum-folket hyrde inredningen till sin inspelning fyra år senare. Det är häftiga krockar som på ett skönt sätt harmonierar och den utomordentliga men otippade bakgrundsmusiken fungerar som en röd tråd genom hela filmen.

Det tog 15-20 minuter för mig att komma in i filmen och att släppa tanken på att om jag blinkar för sakta så missar jag en massa viktiga grejer. Efter dom där minutrarna var jag totalt inne i filmen, så inne att jag knappt tänkte på prasselpåsen med godis jag hade i knät. Jag tror inte Henke fokuserade på sitt godis heller.

Dagen till ära skriver vi båda om filmen. Frågan är….ger Henke filmen ett högre betyg  än 5/5? Klicka här för att få svaret.

{ 12 comments… read them below or add one }

Henke november 30, 2013 kl. 08:55

Hehe, nej, betygsskalan är fix, fast det är klart att om någon film skulle få betyg 6/5 borde det ju vara Serenity!

Och tack för de fina orden. Jag tycker att det var stort att få visa filmen för dig!

Ja just det, godispåsen var halvfull efter filmen. Jag tänkte att du kanske inte gillade smågodisarna. 🙂

Himla kul att du gillade filmen. Det känns som att “you got it”.

Svara

Fiffi december 1, 2013 kl. 18:07

Henke:
Inget fel på godisarna alls, hade bara lite annat att fokusera på 🙂

Jag tror faktiskt att jag “fattade grejen”, så mycket jag nu kan göra det efter att inte vara ett fullblodfan av Firefly. 😉

Svara

Nic november 30, 2013 kl. 09:45

Serenity (och framför allt Firefly) är kärlek förpackad i en dammig brun rock, en six-shooter och ett universum.

You can’t stop the signal!

Svara

Fiffi december 1, 2013 kl. 18:09

Nic:
Jag kan hålla med om kärleken. Det utstrålas en hel del sådant av både Firefly och Serenity och det är kanske därför det är svårt att värja sig även om man inte är någon inbiten fan sådär. 🙂

Svara

Sofia november 30, 2013 kl. 16:11

Wow, du har verkligen fått ta del av the holiest of holy. Nu är det bara för Henke att inta Rocky IV med dig, bra mycket större än med Paolo 😉

Också kul att försöket blev så lyckat, själv blev jag ju till och med lite mer förtjust i Serenity än Firefly.

Svara

Fiffi december 1, 2013 kl. 18:10

Sofia:
Hahaha, ja kanske det. Vet inte om Henke håller med om det dock 🙂

Svara

filmitch december 1, 2013 kl. 21:12

Vill minnas att jag gillade filmen det var ett tag sedan sist men jag har sett den åtminstone 2ggr. Verkar ha varit en härlig bioupplevelse fast hemma hos Henke 🙂

Svara

Fiffi december 1, 2013 kl. 22:51

filmitch:
Det var en trevlig kväll och det blev en bra film. Bra mycket bättre (tror jag) än den det kunde ha blivit (Red 2) 🙂

Svara

Halo december 1, 2013 kl. 23:35

Tack för att du jämför Henke med Pia Sundhage. Det gjorde min kväll! 😀

Svara

Fiffi december 1, 2013 kl. 23:54

Halo:
Det finns nog fler likheter där än vad man först tror. Dock är väl inte fotbollsengagemang ett av dom 🙂

Svara

Henke december 1, 2013 kl. 23:56

Nä, inte “fotboll 0-0” i alla fall!

Svara

Fiffi december 2, 2013 kl. 22:40

Henke:
Det duger det med, till vardags 🙂

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: