Svensk söndag: SMÅ CITRONER GULA

12 januari, 2014

.

.

.

Jag funderar på det här med att vara svensk och svenskars syn på svensk film. Jag funderar på det här med att så många svenskar tycker att filmer som görs i England och/eller USA per automatik är så himla mycket bättre än filmer där det pratas svenska.

Jag funderar på  Små citroner gula, filmen baserad på Kajsa Ingemarssons bok med samma namn, som fått (för att uttrycka det milt) rätt svala recensioner och när jag ser den tänker jag att exakt denna film gjord på exakt samma sätt men där handlingen utspelat sig i Manchester eller Boston definitivt hade fått ett snäpp högre betyg av samtliga dessa kritiker. Det hade behövts Zooey Deschanel  (istället för Rakel Wärmländer), Jesse Eisenberg (istället för Sverrir Gudnason) och Stanley Tucci (istället för Dan Ekborg), ingenting i manus, regi, scenografi eller musik hade behövt ändrats och vi svenskar hade suttit och kvittrat i biomörkret/soffan, klappat händerna åt en mysig lättlunchfilm utan fibrer och tuggmotstånd.

Varken boken eller filmen Små citroner gula är gjorda för att folk ska behöva koppla på den högintelligenta delen av hjärnan, det är underhållning, det är sällskap, det är igenkänning och det är mys och som ett lättsmält feelgoodpaket funkar både boken och filmen jättebra. Regissören och manusförfattaren Teresa Fabik har lyckats överföra känslan från boken alldeles perfekt till filmen, det finns liksom ingenting att reta sig på.

Lycklig och olycklig kärlek, motgångar, medgångar, drama, komedi, husjazz och mat. Vem kan värja sig mot detta? Inte jag i alla fall. Betygsmässigt blir det en fyra och den är inte ens svag. Det här är en film jag säkerligen kommer se om.

{ 7 comments… read them below or add one }

dan januari 13, 2014 kl. 09:52

Har också tänkt den tanken som du nämner i inledningen (även det vore intressant att läsa någon artikel eller avhandling på, hehe)!

Det ligger nog en hel del i det, även om det säkert är mycket annat också så klart. Men det är ju så lätt att småviskande och smått poserande repliker på riks-amerikanska blir så lätta att ha överseende med när de används i 95% av filmerna de flesta ser. Som kontrast blir det väl svårare att ta en dialog på svenska för att den kanske upplevs “för naturlig” och “för nära inpå åskådaren att det blir pinsamt”? Jag vet inte, men intressant är det och är bara en av anledningarna till varför jag kan störa mig så otroligt mycket på när folk, rent slentrianmässigt och helt oifrågasatt kan säga: “Asså, ‘svensk film’ är ju vad den är…”.

Svara

Fiffi januari 14, 2014 kl. 08:21

dan:
Det är sällan man hör “jag gillar inte amerikansk film”. Det är inte i närheten samma generaliseringar kring engelskspråkig film som svensk. Vore intressant att höra om finnar, norrmän och danskar har samma syn på sina inhemska filmer som vi har på våra. Måste ta reda på det. 🙂

Svara

dan januari 15, 2014 kl. 10:43

Haha, nej precis. Många säger ju inte ens “amerikansk film” utan, helt enkelt: “film”. Märkligt det där.

Svara

Captain Charisma januari 15, 2014 kl. 10:38

I de seneste år har jeg ikke tenkt tanken. Nå ser filmer fra hele verden, det jeg tenker mest over er at enkelte filmer burde hatt budsjettet til mange av dagens Hollywood-filmer, samt at jeg ønsker at amerikanske filmer hadde turt å være like tøffe og brutale som sørkoreanske filmer.

Det jeg kanskje legge merke til når det gjelder norsk film er hvis jeg føler at dialogen blir litt kunstig og at skuespillerne ikke er overbevisende i sine roller. Det er først og fremst hvor naturlig man klarer å avlevere dialogen på som er det viktigste for meg.

Nå har heldigvis norsk film blitt mye bedre, og ikke minst mer variert enn det var for noen tiår siden. Før forbandt jeg kun norsk film med trøtte og alvorlige dramafilmer som drepte sjelen min. Nå tør man å satse på nye sjangere, og etter min mening har man lykkes med det i Norge. Om de da snakker norsk eller engelsk bryr jeg meg fint lite om.

Jeg kan ikke snakke for andre enn meg selv, men som den filmsnobb som jeg er, så tror jeg at de som ikke ser filmer fra hele verden er mer opptatt av dette enn verdenskjennere som undertegnede (sagt med et lurt smil). Men det skal sies at verden hadde vært bedre og mine filmopplevelser hadde vært bedre uten det thailandske språket. Danskene komme på en fin andreplass, jeg skjønner ikke hva de forsøker å si.

Svara

Fiffi januari 15, 2014 kl. 14:37

Captain Charisma:
Det du skriver om norsk film är precis det som många svenskar klagar på vad gäller svensk film. Att dialogen blir konstig, att det pratas ett onaturligt språk och att skådisarna liksom “spelar över”. Det problemet kanske sydkoreaner ser i sydkoreansk film också och österrikare i österrikisk film och kanske – till och med – engelsmän i engelska filmer. Amerikaner har jag lite för låga tankar om, tror inte många tänker så mycket alls när det kommer till deras eget språkbruk 😉

Så du förstår inte danska alls? Inte du heller? 😀

Svara

Captain Charisma januari 16, 2014 kl. 10:47

Nei, jeg skjønner ikke et kvekk. Jeg synes det er lettere å lese dansk tekst enn svensk tekst, jeg har faktisk noen skrivefeil noen ganger der jeg skriver dansk. Vet om flere nordmenn som gjør den samme feilen. Dansker altså! 🙂

Svara

Fiffi januari 16, 2014 kl. 23:51

Captain Charisma:
Mmmmm, danska är ett svårt språk att förstå. Norska är lättare. Ibland. 😉

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: