SPIDERS

21 mars, 2013

Det börjar liksom pang-poff-tjoff. Lite som sex utan förspel.

Efter bara ett par minuter har handlingen etablerats och mina tankar vindlar iväg till en kväll på Grand för en sisådär tretton år sedan. Det var krogshow med Glenn Killing och det var “lite sång, lite dans, lite naket”. Nu är det filmtajm med lite rymd, lite katastrof, lite spindlar. Inte så pjåkigt nåt utav det.

Det är en snygg filmad inledning där jorden ses från fönstret på en rymdfarkost, ett fönster i vilket det sitter en spindel. Sen händer det en liten olycka och en del av farkosten landar på jorden och jomenvisst, inklusive spindeln och självklart är den rysk. Farkosten alltså, spindeln – I don´t know.

Jag tycker det här är underhållande trots brist på logik, trots brist på skådespelare värda namnet, trots filmmusik som känns helt malplacerad, trots allt som enbart andas B. På nåt sätt känns filmen påkostad, i alla fall på ytan och gillar man – som jag – filmer med knepiga krälande livsfarliga djur, katastrofer, en storstad i karantän, virusrädslor och rymden, what´s there not to like?

{ 4 comments… read them below or add one }

Sofia mars 21, 2013 kl. 09:01

Åsså är det ju 3D! 😉

Svara

Fiffi mars 21, 2013 kl. 14:01

Sofia:
Ja det ä det, som grädde på moset 🙂

Svara

filmitch mars 29, 2013 kl. 14:24

Jodå, den var sisådär i brist på annat men ju större spindlarna blir desto mindre skärmmande blir de. När passerar restaurangmattalriksstorlek mister de gradvis sin äckeleffekt och blir ett monster bland andra.

Svara

Fiffi mars 29, 2013 kl. 17:23

filmitch:
Små och många är alltid läskigare än få, stora och överdrivna. I ALLA sammanhang 😉

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: