STAR TREK BEYOND

9 januari, 2017

Förutsättningarna var dessa:
Normalt sett kan vara en quick-fix-människa som gillar att få saker å ting gjorda snabbt, enkelt men ändå med ett schysst resultat MEN när det gäller filmtittande blir jag ofta lite mer av en grävare. Jag vill göra det ordentligt. Så istället för att hyra filmen jag egentligen vill se har jag alltså tragglat mig igenom både Star Trek och Star Trek Into Darkness för att – som den Star Trek-totala-novis jag är – liksom fatta grejen, komma in i handlingen och stämningen. Och nu är jag alltså framme vid målet, NU ska jag äntligen få se Star Trek Beyond!

Anledningen till titt:
Jag ville se scenen ur Start Trek Beyond som “alla” pratar om. Scenen med Sabotage-låten.  Det finns ingen annan eller bättre anledning än så. Ibland räcker det mest banala för att man ska få en fix idé som inte släpper förrän den är genomförd.

Tankar under filmens gång:
Redan i första scenerna känner jag att jag längtar tillbaka till Into Darkness och dess färgglada dito. Jag får inte alls någon inspirerande känsla i kropp och knopp, inte förrän jag ser den nya rymdstationen Yorktown, den funkar på mig. Men…dog inte Kapten Kirk (Chris Pine) i förra filmen. Alltså nu känner jag mig så jävla BORTA. Jag såg ju filmen IGÅR. Nåja, alla pusselbitar behöver kanske inte falla på plats, prettyfejset är med här med i alla fall, precis som övrig besättning som jag, trots att jag nu hängt med dessa karaktärer i tämligen många timmar de senaste dygnen, inte bryr mig ett jota om. Det är en väldig skillnad att titta på Star Trek jämfört med Star Wars, i alla fall för mig. Det här är bara yta, inga känslor alls och på nåt sätt känns hela historien med federationer hit och dit mycket mer spretigt och otydligt än i Star Wars (även om jag tycker det kan vara luddigt även där med alla platser, planeter och namn).

Summering när filmen är slut:
Jag HATAR Karl Urban! Sådär, nu är det sagt. Han ÄR den sämsta högt avlönade skådespelaren det senaste seklet. Jag är även medveten om att detta är en sk biofilm, en storfilm, en film som bör avnjutas i stor salong med kanonljud och bild MEN jag måste säga att jag blev beyond besviken på hur filmen ser ut. Jag har ändå ingen mini-TV hemma, heller inget undermåligt ljudsystem. Ändå känns filmen i långa stunder väldigt….B. Men så kommer en scen här och där som imponerar och är snygg som fan och sen, nähä, då går luften ur igen,

Men Sabotage-scenen. Var det värt att lägga en knapp arbetsdag på att titta ikapp dessa filmer? Klart det inte var. Låten är ju störtskön men scenen….njääääää. Halvbra. Tre plus. Dock, från den scenen och sista halvtimmen av filmen så växer den och hoppar upp ett snäpp betygsmässigt. Det är nåt med ljusblått, glas, vit metall och den oändliga rymden runt omkring som ger mig hög puls. Samma sak hände i Rogue One.  Men varför….VARFÖR…måste den där jäkla Spock vara så förnumstigt ÄDEL hela tiden? “Neeeejdå, rädda inte mig, rädda dig själv“, “Lämna mig här, gör det, jag kommer dö men det spelar ingen roooooooll“, bla bla bla. Tröttsam typ det där. Och okej att jag är en sucker för TV-luggar men hans är fanimej obegriplig.

Det här var troligtvis det sista jag kommer se från Star Trek-världen. Jag tackar för mig, stänger dörren och går vidare genom livet inte det minsta klokare. Men jag gav den en chans i alla fall!

 

 

 

{ 7 comments… read them below or add one }

Steffo januari 9, 2017 kl. 09:29

Du är ingen Star Trek-person helt enkelt. Bara att knalla vidare ju.

Men, den där där “omtalade scenen”, har jag aldrig fattat hajpen med. Det är sannerligen inget speciellt med den. Bara en vanligt ösig actionscen. Musiken säger mig…nada. 😉

Svara

Fiffi januari 9, 2017 kl. 23:34

Steffo:
Japp, helt rätt, det är jag inte och nu vet jag det på riktigt 🙂

Låten är betydligt ballare än scenen. Tycker jag.

Svara

Sofia januari 9, 2017 kl. 10:53

Haha, nej Star Trek är tydligen inget för dig 🙂 Själva grejen är ju att Spock _ska_ vara logisk, vilket ibland blir ädelt mtp greater good och allt det där. Men skulle man inte kunna tänka sig att en av Lucas poänger när han skapade Star Wars från början var att röra sig lite bort från det där svart-vita?

Svara

Fiffi januari 9, 2017 kl. 23:36

Sofia:
Och det lyckades ju Lucas med rätt bra ändå. Star Wars-serien är som en schizoid badass-frisk fläkt jämfört med den här OCD-serien. Säger jag, som bara sett tre filmer. Och nya dessutom. Fy på mig! 😉

Svara

Pappan januari 9, 2017 kl. 12:40

Jag skulle inte påstå att du gett Star Trek-världen en chans endast genom att ha sett de senaste tre filmerna, dom skiljer sig ofantligt mycket från övrigt i franchisen, den riktiga Star Trek som vissa skulle kalla det. Det här är dumbed down versionen, den sort som var tänkt att locka in folk som tycker att Star Wars är det bästa som någonsin gjorts, typ. Vill man ha mer substans får man gå längre tillbaks till övriga filmer och TV-serier, men det är en lång resa många förståeligt inte orkar ta.

“Not your fathers Trek” promotades första filmen i den nya trilogin med och det stämmer riktigt bra.

Svara

Fiffi januari 9, 2017 kl. 23:38

Pappan:
Om du har rätt, att jag inte gett den en chans genom att se dessa filmer, så tänker jag inte överbevisa dig genom att ge mig på resten. Jag är alldeles jättenöjd nu, tack å bock å rap och allt det där. 🙂

Svara

Pappan januari 10, 2017 kl. 03:27

Haha, nej det förstår jag 🙂

Svara

Cancel reply

Leave a Comment

Previous post:

Next post: