STAR TREK INTO DARKNESS

8 januari, 2017

Förutsättningarna var dessa:
Jag har alltid varit 0,0% sugen på att se den här filmen och detta TROTS att Benedict Cumberbatch har en av dom största rollerna. Det säger egentligen allt. Att mina förväntningar på filmen fått sig en rejäl kryobehandling och ligger på tok-minus efter gårdagens titt på Star Trek hjälper inte heller till. Det här ÄR en film jag känner ett våldsamt motstånd till att se, ändå ska det göras – och det NU.

Anledningen till titt:
Den stora – och enda – anledningen är fortfarande att jag vill se Sabotage-scenen i Star Trek Beyond med kött på benen. För att kunna göra just detta krävs det att jag har 127 mintuter Star Trek OCH 132 minuter Star Trek Into Darkness i min filmiska ryggsäck. Fan vad jag är idog när nöden kräver!

Tankar under filmens gång:
Redan i filmens röda inledningsscen är jag mer investerad än jag var under hela förra filmen. Sen dyker Benedict upp med sina isblå ögon och säger ”I can save her” och då dör jag lite. Kanske behöver det inte bli så pjåkigt det här?

Leransiktet Karl Urban är givetvis med igen (Obs! Stelnad lera, inte geggig) och resten av besättningen från förra Star Trek-filmen. Anton Yelchin fortsätter att kombinera underprestation med överspel och Chris ”prettyboy” Pine fortsätter vara söt på det där aurafattiga sättet att han blir mer som en skyltdocka än en man med puls. Men…Simon Pegg verkar agera i en helt annan film… Vad pysslar han med??? Det känns dock som att regissören J. J Abrams hittat stilen i den här filmen för den är långt mycket snyggare än den förra.

Summering när filmen är slut:
Det finns ingenting att gnälla på när det gäller scenografi, färger och rymdmys. Filmen är helt klart visuellt läcker, det känns som att den utspelar sig i en helt annan filmisk galax än förra filmen. Vad gäller manuset så fattar jag inte ett skit. Jag minns när jag skickade in min son på bion för att se den här filmen medans jag såg Baksmällan 3 med mina jobbkollegor och när han kom ut sa han att det var ”förbjudet med barnaga i Sverige” (han hade redan sett Baksmälle-filmen annars hade han självklart fått gå med. SÅ elak är jag inte.) Han var skitförbannad för han fattade inte ett jota och NU förstår jag honom. Jag ids helt enkelt inte bry mig MEN ögonen blir rätt glada ändå över allt det snygga. Benedict till exempel. Han lyckas skänka lite mänskligt liv åt karaktären Khan och DET kan inte vara det lättaste.

Så summeringen måste bli att det är ett steg framåt jämfört med Star Trek men det är fortfarande inte en BRA film även om den är cool och bitvis rätt  underhållande. På´t igen då, nu väntar Star Trek Beyond. See you tomorrow.

{ 7 comments… read them below or add one }

filmitch januari 8, 2017 kl. 10:23

Fann som sagt denna lite sämre än ettan som jag gillar. Har däremot börjat till min frus stora fasa börjat titta på originalserien från 1960 – den passar mig bra. Vi kan säga så här: Åsa Nisse i rymden.

Svara

Pappan januari 8, 2017 kl. 14:48

Gillar nog Into Darkness snäppet mer än första delen i nya serien.

Svara

Fiffi januari 9, 2017 kl. 00:09

Pappan:
Då hade vi samma känsla gällande just den grejen i alla fall. Jag kan fortfarande inte riktigt smälta din kommentar på Star Trek. Karl Urban?? Really??? 😉

Svara

Pappan januari 9, 2017 kl. 12:42

Har man sett originalserien (och första sex filmerna) så är hans rolltolkning verkligen klockren som Bones McCoy! 🙂

Svara

Fiffi januari 9, 2017 kl. 23:38

Pappan:
Jag litar på ditt ord i frågan. 🙂

Svara

Sofia januari 8, 2017 kl. 16:55

Mja, jag gillade ju den här bättre än första remaken, tyckte tex att Pegg var lika bra här. Sedan är jag också rätt förtjust i Quinto som nye Spock.

Svara

Fiffi januari 9, 2017 kl. 00:10

Sofia:
Jag börjar bli rätt säkert på nu att Star Trek INTE är min grej. 😉

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: