SUBURBICON

20 december, 2017

Med vänner som bröderna Coen behöver man inga fiender.

Elak mening? Ja, kanske. Men det råder inga som helst tvivel om att Suburbicon är årets stora nepotismfilm i Hollywood. Att George Clooney känner bröderna Coen är en självklarhet efter hans skådespelarinsatser i O Brother where art thou och Burn after reading. Att bröderna Coen säkert har ett och annat mediokert manusutkast i byrålåderna står också utom alla rimliga tvivel, speciellt efter Suburbicon är ett av dessa.

Clooney vill regissera, ett halvtaskigt Coen-manus är bättre än mycket annat, Clooney känner Matt Damon, titeln är sjukt klatschig, Julianne Moore rings in för att hon är skitsnygg i 50-talsklänningar, det har hon visat på vita duken förut, Oscar Isaac som får två inspelningsdagar mot ett namn på affischen och VIPS har man en budget som håller och en film som får grönt ljus. Jag kan förstå det. Premisserna är klockrena. Så många stora namn bakom och i en film, den säljer i princip in sig själv, dummare än så är inte filmfabriken. Vi som tittar däremot, vi är kanske desto mindre smarta eftersom vi gång på gång går på det. Men…å andra sidan…vad fan ska vi göra? Man vet ju aldrig förrän efteråt om slutresultatet blev bra eller anus.

Suburbicon – för mig – är inte ända-in-i-tjocktarmen-anus, jag kan se vissa ljusglimtar även om dom inte är många. Matt Damon är en sådan. Maken till stabil skådespelare har sällan skådats med ett annat förnamn än Tom (Hanks, Cruise, Hardy). Julianne Moore är också alltid bra även om rollerna som Rose och hennes syster Margaret är så endimensionella att hon säkerligen hade kunnat göra detta i sömnen. Oscar Isaac skulle kunna vinna VM i Glimten I Ögat, det är klart han är bra även här men sen då…..sen då….allting annat.

Att bli skriven på näsan är sällan en funktionell åtgärd om man vill få fram sin åsikt OCH få till en verklig förändring och i Suburbicon är antirasismen så övertydlig att en blind kan läsa bokstäverna med fingertopparna trots att dom är skrivna med blyerts under en två decimeter tjock glasskiva. Ändå är den svarta familjen i “den perfekta amerikanska förorten” kanske dom mest intressanta personerna av dom alla. Sablar vilket tålamod dom uppvisar. Ett knyta-handen-i-byxfickan-jävlaranamma av sällan skådat slag. Att denna del av filmen är både onödigt stor och samtidigt irriterande liten bevisar att manuset är rätt taffligt. Clooney vill berätta saker men manuset håller inte för det.

Det enda jag egentligen bär med mig av filmen är lille Nicky, den enda rollfiguren som jag känner för och med. Bra skådespelare också. Noah Jupe har ett imponerande CV trots att han är en youngster och vi kommer få se massor av honom framöver, det är ett som är säkert.

Något annat som är säkert är att det här är en film jag inte kan ge godkänt, den är alldeles för undermålig för det MEN jag hade heller inte supertråkigt och jag har sett många långt mycket sämre filmer. Så. En medelmåttig tvåa får det bli.

 

Det här var december månads filmspanarfilm. Klicka på namnen för att läsa mina filmspanande vänners tankar om filmen. Joel skriver inte om den men han hade planer på att lämna biografen efter halva filmen, det kanske är betyg nog?

Sofia
Cecilia
Jojje

 

{ 4 comments… read them below or add one }

Cecilia december 20, 2017 kl. 08:52

Spot on på skådis-insatserna! Men vilken Glimt i Ögat han har den där Oscar Isaac 😉 Julianne Moore hade ju en riktigt bra scen ändå, den där Den Onda Tvillingen sätter lille Nicky på plats. Lite Stepford Wife-robotlikt där leendet aldrig når ögonen, fast utan det förmildrande draget av att ha blivit lobotomerad.

Svågerpolitik säger du? Ja, det har du nog rätt i. Fast det är väl knappast unikt för den här filmen… intressant att du tar upp det ändå, för det är sällan det nämns som en faktor över huvud taget, i alla fall inte när det gäller redan etablerade namn som Coen. Men ibland önskar man ju att det fanns en instans som ifrågasatte vart säckarna med pengar placerades.

Kanske hade resultatet blivit bättre med en ren Coen eller ren Clooney-film?

Svara

Fiffi december 27, 2017 kl. 20:54

Cecilia:
Jag inbillar mig att Coen-bröderna hade varit duktigare på att killa sina darlings MEN å andra sidan, Hail Cesar var ingen höjdare och Clooney har fått till bra filmer som regissör förr. Kanske är detta helt enkelt bara ett filmmanus som faktiskt inte håller för att filmas?

Svara

Sofia december 22, 2017 kl. 05:27

Nu känner jag att jag går i försvarsställning 😉 The Last Jedi handlar iofs inte om Hollywoodnepotism, men där tycker jag att man kan börja snacka om att bli skinnad som biobesökare. Jag uppfattar inte Suburbicon som en film som är gjord med vänsterhanden. Problemet med rasismen skulle jag säga inte är övertydligheten utan att det är oklart vilken poäng Clooney vill göra med övertydligheten.

Däremot håller jag helt med om att jag gärna velat se lite fler nyanser hos Julianne Moores Maggie

Svara

Fiffi december 27, 2017 kl. 20:56

Sofia:
Frågan är både vilken poäng OCH om han ens har en poäng? Att skriva filmtittare på näsan är sällan ett plus Å andra sidan, det är duktiga skådisar i i princip alla roller och DET är nåt att vara tacksam över.

Svara

Leave a Comment

{ 2 trackbacks }

Previous post:

Next post: