Att titta på The host är som att åka världens ballaste berg-och-dalbana med Lars Norén bredvid sig. Nu tänker jag mig en sån där berg-och-dalbana gjord i trä, en sån som vobblar av både friktion och blåst och som det känns att spikar, skruvar och muttrar lossnar på hela tiden.
I vagnen framför sitter Steven Spielberg och skrattar sig hes och i vagnen bakom samsas partihöjdarna i Fi som inte vet om dom ska fnissa sig kissnödiga eller gråta blod.
The host är ingen enkel film att recensera. På ytan är det en simpel mosterfilm, i mellanskiktet en lättsam action och på djupet råsvart humor och genusvridet familjedrama och alltihop är packeterat i ett skitsnyggt fodral fullt av berättarglädje.
Om jag hade varit korean hade jag säkert förstått lite mer exakt HUR kul den här filmen är, nu förstår jag inte riktigt allt men skrattar ändå. Om jag hade varit korean hade jag antagligen kunnat förutse vissa delar av handlingen som jag som västerlänning inte köper, men jag tittar och blir både förbannad och förvånad. Om jag hade varit korean hade jag varit jättestolt över regissören Joon-ho Bong som då hade varit min landsman. Tjohoo, liksom! Jag vill åka IGEN!
Det var nog kulturskillnaderna som gjorde att jag hade lite svårt för filmen. Chaw som jag skrev om tidigare påminner lite om The Host både i tempo och handling. Tids nog vänjer man sig bara man ser tillräkligt med film från Sydkorea o kan nog då uppskatta filmerna bättre
HAr du fått med deg Joon-ho Bongs mesterverk, Memories of Murder?
Samme som Battle Royale, er The Host en film med flere lag. Lettere å forstå som du skriver hvis man selv er koreaner, eller har litt innsikt om hva som har skjedd med dette landet gjennom historien. Er en fin tråd på IMDB der en forklarer de forskjellige tingene (symbolikken) på en god måte.
En fin og dypere monsterfilm.
Sjekk ut filmene til min favorittregissør, Ji-woon Kim. http://www.imdb.com/name/nm0453518/
Gjett om jeg gleder meg til I Saw the Devil! Han er en unik regissør som takler alle sjangere. Noen mener at Chan-wook Park er den beste i Sør-Korea, jeg mener det er feil. De er de to beste, men Ji-woon Kim har vist at han takler alle sjangere. Chan-wook Park har en skuffelse bak seg, I'm a Cyborg, det har ikke Ji-woon Kim. Begge er helt fantastiske regissører, men etter min mening har Ji-woon Kim et lite forsprang. Sjekk ut hans filmografi, tror ikke du vil bli skuffet.
Haha, kul inledning. Det var nog det obekanta narrativa attityden som inte riktigt funkade för min del, de buskisartade elementen störde mer än de tillförde eller underhöll och vissa vädningar blev mest bara konstiga. Men det var roligt att du gillade den. Och snygg är den, det går inte att komma ifrån.
Ah, The Host, något av en favoritrulle, åtminstone om jag tänker asiatiskt.
Jag kände mig tvunget att posta en gammal recension av filmen på min blogg: http://jojjenito.blogspot.com/2010/09/host.html
Visst är det lustigt hur vissa scener först är humor, och sen är tragiskt familjedrama, typ under samma minut. Berg-och-dalbana, som sagt.
Se/recensera gärna fler (syd)koreanska rullar! Se Captain Charismas inlägg.
filmitch:
Det kanske är värt att sätta tänderna i och dyka ner lite djupare i koreansk film, i alla fall om det finns fler filmer i denna kaliber. Jag fick mersmak i alla fall 🙂
Captain Charisma:
Tack för filmtipset! Nu ligger Memories of Murder på väntelistan på LOVEFILM och jag hoppas få hem den inom en snar framtid.
Ji-woon Kim, är det inte han som gjort A tale of two sisters?
Sofia:
Hahaha, ja, visst fan var det buskis!?! Jag visste helt ärligt inte ibland om det var meningen att det skulle vara det eller inte, eller om det var okej att skratta. Lite weird. 😉
Jojjenito:
Filmen skiftar i tempo på en femöring och det känns rätt häftigt om än konstigt. Men jag lovar, det kommer fler recensioner av koreanska rullar.
Fiffi: Det stemmer, en av mine favorittfilmer. Et mesterverk.
Sofia & Fiffi: Egentligen gillar jag asiatisk film men det är just buskisinslagen som kan ställa till det för mig. Sykoreansk o Thailändsk film är nog de länder som f.ö blicket är mest intressanta. Såg precis Dream Home från Hong Kong den var lite bättre än ok.
Intressant att få läsa lite mer koreanskt här i framtiden. Jag är knappast någon konnässör på området men för min del funkar Chan-wook Parks filmer betydligt bättre än vad den här gjorde. Där finns också det lätt buskisartade med, men inte lika abrupt.
Captain Charisma:
Jag tyckte den var helt okej men inte mer än så när jag såg den. Men jag kanske ska se om den nu när jag är mer inne i "koreansk mode" ;D
filmitch:
Fast visst är det bra skönt ibland att se filmer som inte är stöpta i Hollywoods mall 1A?
Även om filmerna är dåliga så är det rätt befriande ibland, tycker jag i alla fall.
Sofia:
Även jag är allt annat än en konnässör på det området. Jag har svårt för mycket asiatisk film (i alla fall slåss-filmer och såna där det filmas i slow-motion och folk har svärd hela tiden). Men det gäller nog att reka lite och kolla upp filmer som man inte sågar bara av att titta på fodralet.
Åhå, de där slo-mo/svärd-filmerna tycker jag oftast är ganska underhållande även om man där också kan märka av det lite speciella berättandet.
Fiffi: Jag skriver definitivt under på din ovanstående kommentar. Funderar på att ha ett internationellt tema på bloggen ngn vecka. Dvs filmer från lite andra länder än Usa , SB o Sverige.
filmitch:
Kul! Det ser jag fram emot.
Det är alltid intressant att få tips på bra film från andra länder. Jag har inte direkt rå-koll på tex asiatisk film och har inte tid att titta igenom hur mycket medioker film som helst för att hitta guldkornen. Då är det bra att få lite hjälp 🙂
Sofia:
Tog man sig tid och tittade på en hel massa asiatisk film så skulle ju berättartekniken inte kännas lika speciellt och udda antagligen. Det skulle kunna bli en vana av det med.
Vete tusan det. Under en period såg jag förhållandevis mycket asiatiskt (mest japanskt och Hong Kong ska erkännas) och jag tyckte aldrig att jag vande mig.
Sofia:
Det där är ju intressant! Undrar hur det kommer sig?
Fast det är klart, alla sorters film är ju inte bra för alla. Så länge man är öppen och vidsynt och inte sågar allt osett som inte är Jerry Bruckheimer så spelar resten ingen roll ;D
Jag tror att narrativ struktur är något man föds in i, som ett språk. Och då är det inte säkert att man någonsin blir lika van vid andra strukturer än de man liksom fått med sig nästan i generna 😉