THE SPECTACULAR NOW

24 november, 2014

Jag undrar hur man kommer se på den här filmen om tjugo år, om trettio?

Det finns nämligen nåt i min skalle som säger att Shailene Woodley (som filmens Ailee) och Miles Teller (som Sutter) skulle kunna vara deras generations Meg Ryan och Tom Hanks. Att dom kommer följas åt genom sina skådespelarliv och hamna i romantiska filmer lite då och nu, spela mot varandra, växa upp inför våra filmtittande ögon och vi kommer säga “minns du The Spectacular Now?” till varandra och en trettiondel av alla kommer få tåriga ögon och svara “jaaa” och resten kommer se ut som dom frågetecken dom förtjänar att se ut som eftersom dom missat att se denna film, denna jättefina lilla film som jag liksom inte kan sluta skriva om även om meningen mer än någonsin skulle behöva en punkt just nu. Okejrå. Punkt. En stund.

[micropaus]

The Spectacular Now är en såndär film som man tror sig tämligen enkelt kunna genomskåda. Ha ha. Det kan man inte och det är så jävla skönt.

Manuset är baserat på Tim Tharps roman och skrivet av Scott Neustadter och Michael H. Weber, killarna som även skrivit manus till The fault in our stars (efter John Greens roman) samt originalmanuset till (500) Days of Summer. Det är rätt begåvade snubbar det där, i alla fall när det gäller dialoger. Varenda ord som kommer ut ur munnen på samtliga skådespelare i denna film känns hundraprocentigt naturliga. Hur många gånger har man skrivit den meningen i en filmrecension? Nada, noll, zero skulle jag gissa på. Det är lika ovanligt som vita älgar i innerstadsmiljö men ack så mycket härligare att lyssna på. Älgar brölar ju mest.

Nu tänker jag avsluta med att säga ä s c h jättehögt, sådär så det sprutar saliv mellan tänderna om man har mellanrum mellan tänderna vill säga, vilket jag inte har, den där jävla tandtråden som fastnar hela tiden det är superäckligt. Men jag säger ä s c h i alla fall och ber dig strunta i vartenda ord jag skrivit och istället se filmen. Den är värd nittio minuter av ditt liv – om inte annat för att kunna svara “jaaa” om nån frågar om du minns filmen om trettio år.

För egen del tänker jag lösa min abstinens efter Shailene och Miles genom att 1. vänta på Whiplash 2. konstatera att hur mycket mer jag än vill se av Shailene Woodley så är jag inte mentalt redo för cancerfilmen (The fault in our stars alltså) än 3. se om Rabbit Hole (med Miles) och The Descendants (med Shailene) istället. Så får det bli.

{ 6 comments… read them below or add one }

Sofia november 24, 2014 kl. 08:03

Men du går inte så långt som att se om Divergent då? 😉

Svara

Fiffi november 24, 2014 kl. 08:31

Sofia:
Hahaha, neeeeeej. Jag väljer hellre att se om _bra_ filmer 😉

Svara

Movies - Noir november 24, 2014 kl. 15:15

Håller fullständigt med dig. Detta är en mycket trevlig film och den hamnade nästan på min lista över mina favoritfilmer från 2013. Kan mycket väl ta sig in vid omtitt.

Svara

Fiffi november 24, 2014 kl. 23:41

Movies-Noir:
Jag såg om den tämligen direkt, bara dagar efter första tittningen och den höll riktigt bra trots att jag visste vad som skulle hända. 🙂

Svara

Viktor november 26, 2014 kl. 11:45

Håller med till hundra procent, både vad det gäller filmen och Woodley och Teller. En av mina favoriter från förra året och definitivt den största överraskningen. Woodley kommer bli en av de största tror jag.

Svara

Fiffi november 26, 2014 kl. 21:07

Viktor:
Jag tror du har rätt. Jag tror Woodley kommer bli denna generations Meryl Streep.

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: