TILL VILDINGARNAS LAND

17 januari, 2010

Den här filmen är gjord efter en barnbok som tydligen är jättejättekänd. Maurice Sendak skrev den redan 1967 och av alla dom tvåhundrafemtiotusen böcker jag läste som barn letade den sig inte fram till vare sig mig eller bibblan i byhålan där jag växte upp.

Det stör mig lite.
Det stör mig att jag inte vet vem han är och inte känner till ett enda av hans alster, men han kanske inte är så ”stor” som filmbolaget blåser upp det till? Vad vet jag.

Till vildingarnas land är hur som helst en barnbok bestående av bilder och färre än tio meningar. Hur gör man en film av detta?

Max är en ungefärligen 11-årig kille som till synes lider av en hel hög bokstavskombinationer. Han lever i sin egen värld, han är hyperaktiv, han är aggressiv och har helt klart en empatistörning. Han bor med sin syster och mamma och en kväll börjar han bråka med sin mamma – och rymmer.
Till slut hamnar han på en ö där invånarna är stora, håriga, annorlunda vildingar.

Om man har läst boken kanske filmen i jämförelse inte är bra alls, men om man som jag inte gjort det så måste jag säga att filmen är…..MAGISK.

Jag transformeras utan problem till den nya världen, jag sväljer vildingarna med hull och hår. Det är fruktansvärt bra gjort, det är ett klockrent soundtrack och filmen är perfekt för en regissör som vågar tänka lite utanför dom gängse ramarna vilket Spike Jonze gör. Det visade han med all önskvärd tydlighet i I huvudet på John Malkovich.

Jag skulle mer än gärna besöka vildingarnas land igen.

 

{ 6 comments… read them below or add one }

furman januari 20, 2010 kl. 13:14

Va fan! Jag hade missat att du hade en filmblogg!!! Men du…då ska jag se den här Vildingarnas land, för jag läste den som barn och en av döttrarna rev sönder bibblans enda exemplar av den för ett par år sedan. Fortfarnde tittar bibliotekarien snett på oss när vi är där. Hon vill liksom inte glömma.

Svara

f i f f i januari 20, 2010 kl. 20:36

Men du hittade hit!! 🙂
Tycker absolut ni ska se den. En alldeles underbar liten film. Jag ska beställa affischen nu, jag bara MÅSTE ha den.

Svara

Anonymous januari 23, 2010 kl. 16:28

Syster, du kanske inte har läst den, men du har garanterat SETT den när du var liten. Den var så där skönt urklipptagubbarurboken animerad som var så poppis sent 70 tidigt 80-tal… Kommer dock inte ihåg vem som var berättarröst…

Men ja, filmen är svinbra. Speciellt Gandolfini som Carol.

/Gubbkepsen

Svara

f i f f i januari 23, 2010 kl. 18:57

Gubbkepsen:
Jag minns ingenting…. Absolut ingenting… Antagligen har du rätt, men jag fattar inte varför nåt så bra inte satt sig i mitt medvetande.

Svara

Maria mars 9, 2010 kl. 18:55

"Till vildingarnas land" tyckte jag bara att var.. konstig. Jag vet inte varför, troligen för att jag inte fattade ett skvatt. Jag VILLE gilla den, men det gick inte. Musiken däremot, den var helt underbar!
Känner mig lite dum nu. :'(

Svara

f i f f i mars 9, 2010 kl. 19:20

Maria:
Inte ska du känna sig dum. Smaken är ju som baken. Men jag håller definitivt med dig om musiken, den var helt fantastiskt fin! 🙂

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: