TREVLIGT FOLK

1 februari, 2015

Jag har sett många filmer på sistone som fått mig att gråta. Alltså inte bara gråta sådär gulligt som det kan se ut när en enkel liten kristallklar tår sakta rullar sig nedför kinden, nej nu snackar vi fulgråt med snorränder ända ner i munnen. Föga attraktivt och ganska jobbigt.

Igår satt jag i en biosalong på Söder i Stockholm tillsammans med 68 andra människor. Exakt 68 för det fanns (och finns) 69 platser i salongen, fullsmockat in till sista stol. Det är kaxigt att en dokumentär om sjutton somalier från Borlänge som börjar träna bandy för att kunna åka till bandy-VM i Sibirien drar så mycket folk. Nej kaxigt är fel ord, det är FINT. Jag blir glad, jag blir genuint jätteglad.

Jag tycker om Filip och Fredrik. Jag gillar det dom står för, att dom ser den lilla människan, frågar riktiga frågor som dom på riktigt vill höra svaren på. Dom är dessutom svenska mästare på social skills, borde vara drömgäster på vilken stel finmiddag som helst.

Att det skulle vara just Filip och Fredrik som sätter tänderna i sagan om det somaliska bandylandslaget kan knappast förvåna någon. Vem skulle annars göra det? Det är dom eller ingen tänker jag, det finns inga andra som bemästrar kombinationen av värme och sociala medier på samma sätt som dom. Filip och Fredrik når ut och det är därför det sitter 69 människor av 69 möjliga i en biosalong på Söder och tittar på en film som heter Trevligt folk.

Trevligt folk är en film alla borde se. Inte alla utan A L L A. Det är det som är filmens enda problem. Trevligt folk är en film om trevligt folk för trevligt folk. Jag känner mig hundraprocentigt säker på att alla som betalar för att se Trevligt folk är trevligt folk, dom otrevliga typerna, dom som skulle behöva se filmen kommer aldrig att göra det. Det är precis samma sak som att föräldrarna till klassens jävligaste unge aldrig dyker upp på föräldramöten, det går liksom inte att nå fram.

Trevligt folk fick mig att skratta, le, fingråta och fulgråta. Så jävla snorigt alltså. Tjejen bredvid mig tittade snett, fnös lite och lutade sig ap-hårt mot grannen på andra sidan men när eftertexterna rullade satt hon där med näsduken hon med. Och alla klappade händerna när filmen var slut. A L L A. Och ingen störde under filmen med lysande mobilskärm. I N G E N.

På nåt skönt sätt fick jag en känsla av att det inte är kört. Det finns så mycket positiva krafter i vårat konstiga land, det gäller bara att sätta fingret på det och synliggöra det. Det är det Filip och Fredrik har gjort nu – med den äran!

{ 7 comments… read them below or add one }

Cecilia februari 2, 2015 kl. 21:35

Ska försöka se i veckan!! Räknar med att vilja stoppa öronen fulla med popcorn för att klara av att höra dalmål på bioduken. Av nån anledning är det fortfarande jobbigt för en förrymd dalkulla.

Apropå tårar och (Filip och) Fredrik, har du lyssnat på Fredriks sommarprat från i somras? Rekommenderas om du vill snyta upp några extra näsdukar 😉

http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=2938&grupp=21081&artikel=5886213

Svara

Fiffi februari 3, 2015 kl. 08:33

Cecilia:
Det sommarpratet har jag lyssnat på, två gånger till och med. Grät lika mycket båda gångerna. Klockrent att sända från ålderdomshemmet. 🙂

Svara

Cecilia februari 3, 2015 kl. 09:50

Ja, det var himla fint 🙂

Svara

Snowangel februari 3, 2015 kl. 13:23

Alltså är jag en otrevlig människa. För jag tänker inte se den. För att Filip o Fredrik gjort den. För att jag tycker de minst av allt står för det du tycker att de står för. Grabbiga översittare. Säger otrevliga människan också. Trevlig läsvärd recension dock. Som vanligt.

Svara

Fiffi februari 3, 2015 kl. 17:33

Snowangel:
Här var det ord och inga visor. Det är alltid intressant med olika syn på saker och kanske extra intressant gällande detta ämne för jag förstår dig inte alls. Många adjektiv gällande F&F kan jag förstå (gapiga och sånt) men i min värld är översittare det sista och minsta dom är. Men krockar det så krockar det och man kan inte gilla alla. Jag tror dock inte att du är en otrevlig människa bara för den här sakens skull, det krävs mer än så 🙂

Svara

Snowangel februari 7, 2015 kl. 10:47

Okej…..kanske har jag missat deras utveckling. Kanske dömde jag ut dem redan vid “Ursäkta röran”..måste erkänna att jag alltid stängt av sen dess närhelst jag ser dem o alltså aldrig ser På spåret nuförtia. Kanske..jag dömde för snabbt. Får la lyssna på det däringa sommarpratet..o kanske se filmen. Ändå = blivande trevlig människa.

Svara

Fiffi februari 7, 2015 kl. 16:41

Snowangel:
Både Filip och Fredrik har sommarpratat, lyssna gärna på båda, då får du sannolikt en lite annan bild av dom båda två. Och i filmen är det ju inte dom som är i fokus 😉

Svara

Leave a Comment

{ 1 trackback }

Previous post:

Next post: