VAMPYRER

22 september, 2011

Att Stockholm är en vacker och nästan lite suggestiv plats om natten det kan alla vi som någon gång knatat oss asfaltströtta på småtimmarna vittna om. Att det är som att befinna sig i en musikvideo att köra bil i Stockholm nattetid det vet jag mer än väl då det var nåt jag roade mig själv med förr, ofta och gärna. Det var en mysig sysselsättning och att jag slutat med det har ingenting med bensinpriset att göra. Numera sover jag på nätterna.

Vampyrer är en film som utspelar sig om natten, när annars kan man tycka då detta ändå ÄR en vampyrfilm, en skräckfilm och/eller någon form av otäckt blodigt drama. Eller är det inte? Jag blev plötsligt osäker. Det känns som att jag missat nåt här, jag vet bara inte vad.

Historien om vampyrsystrarna Vera och Vanja  (Jenny Lampa och Ruth Vega Fernandez) saknar en hel del för att jag ska gå ner i brygga, ja, jag klarade faktiskt  inte ens av att hålla mig vaken filmen igenom trots den nästan löjligt korta speltiden på sjuttio minuter och då var jag ändå utsövd och fit-for-vampyrfight när jag började titta. Då är det RIKTIGT ILLA, nästan patetiskt skit-illa faktiskt.

Som sagt, det tog några tillbakaspolningar innan filmen blev sedd rätt igenom men nu är det gjort och jag kan pusta ut för det här var inte sommarparty på stranden direkt, mer en polska i baktakt på en nedlagd återvinningsstation. Manuset är så urbota simpelt att jag nästan blir förbannad när jag tänker på det och jag får allergiska reaktioner av att systrarna visserligen är utseendemässigt lika men inte ens pratar samma dialekt men det finns ett par förmildrande omständigheter som håller mig borta från bettskena och päronboll och det är:

1. Det är riktigt snyggt filmat och 2. Ruth Vega Fernandez har en av huvudrollerna.

Jag gillar verkligen henne, hon har “det” och snor varenda scen hon är med i som en utsulten kleptoman som knaprar lagrad Grevé vid ostdisken på Hemköp i Farsta. Hon är skitbra på ren svenska! Jag vill se mer av henne.

Vampyrer är en film som i betyg får den svagaste tvåa jag någonsin delat ut men en etta känns för sjaskigt. Mycket med filmen är som sagt uselt men inte allt och den går faktiskt att se – även om det tar ett tag.

Sofia, Jojjenito och BlueRoseCase har också skrivit om filmen.

 

{ 7 comments… read them below or add one }

BlueRoseCase september 22, 2011 kl. 09:16

Jamen precis. Det jag benämnde som beskedligt lyckas du beskriva betydligt bättre och mer utförligt. Men jag tror jag gillade lite att manuset var så simpelt även om det såklart gjorde att filmen inte höll ihop och att det blev alldeles för långt. Tack för länken förresten!

Svara

fiffi september 22, 2011 kl. 19:15

BlueRoseCase:
Jag tycker du med fick fram vad du tyckte på ett bra sätt. 😉

Svara

Jojjenito september 22, 2011 kl. 17:39

Alltså jag kan bara hålla med. Storyn riktigt släpade sig fram så att man bitvis blev irriterad (eller trött dårå). Men jag tyckte det fanns tillräckligt med snygg nattstämning för att faktiskt ge den en svag trea (den svagaste trea jag nånsin delat ut men ändå). Och Vega är riktigt bra.

Tack för ping (igen). 🙂

Svara

fiffi september 22, 2011 kl. 19:17

Jojjenito:
Jag kunde bara inte, jag kunde inte ens sneeeeegla på en trea, det gick bara inte….Tyvärr.

Svara

Micke september 23, 2011 kl. 01:16

Jag såg den här i samma veva som Låt Den Rätte Komma In, och då blev Vampyrer automatiskt en dålig film.

Svara

Fiffi september 23, 2011 kl. 08:12

Micke:
Jag tycker Vampyrer är en rätt dålig film oavsett vilken film jag jämför den med men det är klart att tänker jag på denna i samma andetag som Låt den rätte komma in så är den här…ingenting.

Svara

Sofia november 4, 2015 kl. 21:06

Jag tror att man hade haft lättare att ta tempot om man bara fått ett intryck av att den verkligen var på väg någonstans. Och med tanke på att jag inte blev lika impad av Ruth är det inte så konstigt att mitt betyg blev lägre

Svara

Leave a Comment

{ 1 trackback }

Previous post:

Next post: