Veckans Sarandon: LORENZOS OLJA

28 februari, 2012

Det är nåt med den här filmen som gör mig besviken och jag vet faktiskt vad det är: jag förväntar mig lite mer Lorenzo Lamas.

Lorenzo Lamas är den enda Lorenzo jag känner till och han har inte gjort så mycket av värde rent skådespelarmässigt sen han spelade Lance Cumson i Falcon Crest.

Det är svindumt att tänka på honom när jag ska se ett sorgligt drama om ett sjukt barn, asdumt är det verkligen, men vissa ticks rår jag inte på. Det här är dock ett av mina sämre.

Lilla Lorenzo får en svår sjukdom – ALD – och får en diagnos att han garanterat kommer dö inom två år. Som föräldrar reagerar Augusto och Michaela (Nick Nolte och Susan Sarandon) ungefär som förväntat: med chock, sorg, tårar och ett jävlaranamma. Lorenzo ska fanimej inte dö, vi ska hitta ett botemedel!

Susan Sarandon blev Oscarsnominerad för Bästa kvinnliga biroll för den här filmen och Nick Nolte är riktigt bra även om han inte ser ut som Nick Nolte. Jag vet inte vad det beror på, glasögonen kanske, men han är inte alls lik sig själv här. Filmen i sig är ett väl fungerande drama men stöpt i sedvanlig Hollywood-förpackning och jag tycker det blir lite beigt.

Känner man för att snyfta lite och förundras över mirakel så är det en toppenfilm, längtar man efter Lorenzo Lamas är den helt fel.

Här finns filmen att hyra.

 

 

{ 9 comments… read them below or add one }

Sofia februari 28, 2012 kl. 13:29

Smetigt och sentimentalt, visst, men jag gillade hur de försökte visualisera “vetenskapen” bakom oljan.

Svara

Fiffi februari 28, 2012 kl. 20:16

Sofia:
Absolut och sen hjälper det till att veta att det är en sann historia.

Svara

Sofia februari 29, 2012 kl. 06:13

Så det gjorde det för dig alltså? När jag såg den förut tänkte jag inte ens på det och nu med all BOATS-utmattning känner jag att det finns en klar risk att jag hela tiden skulle sitta och fundera på “men så dääär kan det väl ändå inte ha varit?” och undrat ifall mamman var lika snygg som Sarandon i verkligheten.

Svara

Fiffi februari 29, 2012 kl. 19:11

Sofia:
När det gäller sjukdomsfilmer eller filmer sim Erin Brokovich så är det ett rejält plus för mig att veta att det är en sann historia. När det gäller filmer som Wolf creek och Black water spelar det mindre roll 😉

Svara

Sofia mars 1, 2012 kl. 09:33

Det ger mig en extra dimension i bästa fall (och rejäl avsmak i sämsta *host* Wolf Creek) men jag tycker nog inte att jag kan påstå att det är ett plus. Hmm, måste få fundera lite på det här. Klart är ju i alla fall att man går in i historien med andra förutsättningar om man vet om från början att det är en BOATS

Svara

Fiffi mars 1, 2012 kl. 21:04

Sofia:
Sen finns det ju grader i helvetet även när det gäller detta. Jag menar det mesta man kan fantisera ihop har ju säkert hänt någon någonstans någongång så egentligen är väl allt baserat på verkliga händelser?

Det går nog att trycka in E.T, mänskliga tusenfotingar, dinosaurier, Borat och Mary Poppins i den genren också om man så vill. Med lite fantasi och överseende så 😉

Svara

Sofia mars 2, 2012 kl. 05:56

Fantasi kan användas till mycket 😉

Svara

Liza april 28, 2019 kl. 10:24

Som mamma till barn med en sjukdom som liknar ALD så kan jag säga att jag vet att man kan hitta “egna” vägar. Vanliga sjukvården har alldeles för få svar och tänker felaktigt på vissa sätt om hälsa. Måste se filmen igen, det är vår kamp som de visar. Har sett den en gång för 20 år sen men minns för lite…

Svara

Fiffi maj 3, 2019 kl. 11:24

Liza:
Egna vägar ska aldrig underskattas, det är sant. Önskar att ni hittar en som fungerar bra för er 🙂

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: