Veckans Sarandon: MR WOODCOCK

10 april, 2012

Jag tror att vi alla har händelser från skoltiden som fortfarande skaver som brödknivsminnen i kroppen. Den där klasskamraten som sa nåt taskigt, den där gången man ramlade precis framför alla dom coola i rökrutan, den där läraren som man bara hatade som fick onsdagmornar i datasalen att kännas som en timme i tortyrkammaren. Klart du minns, jag minns, alla minns fragment av sin skoltid.

John Farley (Seann William Scott) minns kanske lite mer än andra då han som liten fet pojke i basketlaget dagligen blev förnedrad, mobbad och psykiskt misshandlad av sin gympalärare Mr Woodcock (Billy Bob Thornton). När Johns mamma (Susan Sarandon) glatt meddelar att hon har träffat en ny man åker John tillbaka till sin gamla hemstad för att kolla in vem han är och döm om Johns förvåning när Mr Woodcock tittar fram. It looks like I´m gonna be your new dad, säger Mr Woodcock och John håller tillbaka spyorna. Och tårarna. Och frustrationen.

Mamman vill inte förstå exakt HUR elak hennes nya fästman är på arbetstid och trots att det var många år sedan John slutade skolan så har denne lärare förstört mycket av hans självförtroende och liv. Hon är lycklig. Woodcock är snäll mot henne och hon har inte känt såhär för någon sen Johns pappa försvann ur bilden. Yada yada. Vad ska man säga? John är en vuxen man, mamman är definitivt en vuxen kvinna, Mr Woodcock är ett as och jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Den här filmen klassas som en komedi och bör inte överanalyseras, men en komedi som inte får mig att skratta känns inte som en helt igenom lyckad sådan. Jag vill nog gärna tro att den är roligare än den är, jag vill gärna att det ska vara en gympasalsvariant av Bad Santa men det är den inte. Den är faktiskt jävligt larvig för att tala klarspråk, den är också alldeles för lam. Simpel. Jag hade gärna sett den flippa ur mer, mer som Bad Santa (eller the Change-up för den delen), vara lite mer on-the-edge men det blir inte så mycket med den varan.

Billy Bob Thornton trampar vatten, Seann William Scott spelar dumsnällis precis som vanligt och Susan Sarandon mörkade ner håret ett par nyanser, gick till jobbet och fick lön. Har du inte sett filmen har du inte missat nåt alls och får du för dig att du vill se filmen så varsågod, be my guest. Den går absolut att se utan bestående men men den är inte speciellt bra. Inte så bra alls faktiskt.

{ 5 comments… read them below or add one }

filmitch april 10, 2012 kl. 20:52

Har sett den men minns inte ett dyft. M.ao en ganska blek historia som inte var speciellt bra eller dålig. För de dåliga filmerna minns man……

Svara

Fiffi april 10, 2012 kl. 21:21

filmitch:
Så sant. Dåliga filmer minns jag nästan lika tydligt som dom riktigt bra. Tänk så onödigt egentligen.

Svara

Sofia april 11, 2012 kl. 05:13

Som du säger, man ska inte överanalysera och att begära logik från en sådan här film är nog lite för mycket egentligen. Men det jag alltid funderat på när det gäller den här filmen (utifrån trailern, alltså) är: berättade aldrig Sean för sin mamma om hur mobbad han blev av läraren? Hade hon ens haft en misstanke om det känns det rätt osannolikt att hon skulle vara beredd att dejta honom.

Svara

Fiffi april 11, 2012 kl. 12:37

Sofia:
Vilken berättigad fråga! Jag tänkte precis samma sak och nej, han berättade det aldrig för sin mamma när han var liten, han berättar det dock för henne när hon släpper bomben att hon ska gifta sig med aset. Men hon viftar bort det hela med att “han ju aldrig gillade gymnastik… “

Svara

Sofia april 12, 2012 kl. 04:43

Tough love är tydligen hennes stil…

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: