JÄGARNA 2

23 september, 2011

Femton år har gått sen stockholmspolisen Erik Bäckström (Rolf Lassgård) var i den norrländska byn Byn sist. Då för att hälsa på brodern Leif (Lennart Jähkel) efter föräldrarnas död och sen även för att lösa mord och få sig en dos av tjuvjakt, svågerpolitik och unken kvinnosyn.

Nu är det alltså dags igen. En ung kvinna har blivit mördad och Erik kallas till Byn då den inhemska polisen behöver förstärkning och han av nån märklig anledning ses som ”Stockholms bästa snut”. Byns hårde man och polis Torsten (Peter Stormare) är gift med Leifs änka Karin och därmed också plastpappa till Leifs son Peter.

Att det inte kommer bli en promenad i parken för Erik att samarbeta med Torsten står klart redan i filmens början. Det är The Battle Of the Machos, det är giganternas kamp och skulle jag dra ett lackmuspapper längs låren på dom båda skulle pappret skrumpna ihop och skrika efter Norrlands Guld med torr och basig stämma.

Torsten har allt annat än rent mjöl i påsen, han slår, hotar och utnyttjar precis som det norrländska buset gjorde även i den första filmen, men här är det ”bara” en man att avsky och allt känns så mycket lättare då, i alla fall för mig.

Fast lättare är inte alltid synonymt med bättre. Den första filmen har ett persongalleri utan motstycke i svensk actionhistoria, en tät och välskriven historia OCH en samling skådisar som (många av dom) presterar långt över sin förmåga. Den här uppföljaren är i mångt och mycket ingen uppföljare alls, några tillbakablickar gör liksom ingen skillnad. Erik har huvudrollen, javisst, men det hade han kunnat ha i vilken film som helst. Torsten är en jägare, javisst, det utspelar sig i Norrland, ja det gör det men hade inte den första filmen gått så himla bra så hade den här inte hetat Jägarna 2 utan kanske Karljävlar eller Skjut henne död eller vad som helst. Nej förresten, jag tar tillbaka det där. Hade inte Jägarna blivit en modern klassiker så hade inte Jägarna 2 funnits överhuvudtaget.

Jag gillar Peter Stormare i sin roll som Torsten, han har skäggväxt lika tät som en bäverstjärt och en blick svart som natten.

Rolf Lassgård däremot har tagit sig an ett manér som är ganska enerverande och det är att han inte öppnar munnen när han pratar. Det är inte förrän mot slutet när han börjar bli riktigt förbannad som han artikulerar så jag hör allt han säger. Övriga skådisar klarar godkänt med nöd, näppe och min goda vilja.

Jag måste säga att jag ändå blev positivt överraskad av slutprodukten. Jag var rätt säker på att få se en praktkalkon sprattla i dödsryckninngar framför mina ögon men istället blev jag serverad en helt okej och lagom spännande film som visserligen är en kvart-tjugo minuter för lång men som ändå har ett existensberättigande helt på egen hand. Inte som en uppföljare utan som film. Att jag är urbota less alla dessa förenklade slut är en annan femma.

Jägarna 2 (2011)

Jägarna (1996)

{ 6 comments… read them below or add one }

Erik september 23, 2011 kl. 18:02

Jag gillade jägarna två :) och ja håller med om att Stormare gjorde rollen riktigt bra.

Svara

Fiffi september 24, 2011 kl. 10:35

Erik:
Jag har klickat runt lite bland recensionerna nu och det verkar som att filmen inte blivit toksågad i alla fall. Men alla mina vänner som sett filmen tycker att den suger… Konstigt det där ;)

Svara

filmitch september 24, 2011 kl. 11:04

Jaha än en film med skådisar som mumlar och man inte hör vad de säger, blir till att vänta på DVD och välja textning för hörselskadade. Tack för konsumentinformationen Fiffi.

Svara

Fiffi september 24, 2011 kl. 11:13

filmitch:
Om jag hade kunnat välja hade jag valt text, så vänta du till DVD:n kommer :)

Svara

Joel Burman september 24, 2011 kl. 23:28

Jag är också förvånad över det väna mottagandet den har fått. Jag tycker tyvärr att den är hiskelig speciellt i jämförelse med den första filmen som är något av ett modernt mästerverk.

Svara

Fiffi september 25, 2011 kl. 10:51

Joel:
Det är nog så att man inte bör jämföra filmerna och inte bör se denna som en uppföljare (precis som du sa) för dom har inte mycket med varandra att göra – egentligen.

Svara

Leave a Comment

{ 1 trackback }

Previous post:

Next post: