STRAIGHT OUTTA COMPTON

16 september, 2015

You are now about to witness the strength of street knowledge

Så börjar låten Straight Outta Compton med gangsterrapbandet N.W.A, en grupp som jag innan jag såg denna film hade noll relation till.

Självklart vet jag vilka Dr Dre, Ice Cube, Eazy-E, MC Ren och DJ Yella är, herregud, Ice Cube har ju en stor roll i en av mina favorit-jätteorm-filmer, bara en sån sak! Men hur mycket jag än känner till detta gäng så har jag aldrig riktigt lyssnat på deras musik.

Jag satte mig därför i biosalongen en tidig morgon under Malmö Filmdagar, morgonen efter ett mingelparty (och väldigt lite sömn) med noll förväntningar annat än att kanske få slumra till en stund där i mörkret. Men se, där fick jag tji!

Straight Outta Compton visade sig nämligen vara en riktigt bra film! Skönt flow, ball musik, jättebra skådespelare som är otroligt porträttlika verklighetens rapstjärnor: Jason Mitchell som Eazy-E, Corey Hawkins som Dr Dre och O’Shea Jackson Jr som Ice Cube. Att den sistnämnde skådisen är i det närmaste otäck lik Ice Cube KAN bero på att iskuben är hans pappa.

Jag såg alltså filmen på Malmö Filmdagar MEN jag såg den igen i lördags, på filmspanarträffen. Carl valde film och det var ett bra val. Men att SF inte sätter in personal i salongen är fanimej ett SKÄMT. Hela visningen var ”gangsta” med kepsprydda personer som verkade vara där enbart för att höras och jävlas och sällan har jag hört så många olika människor unisont ropa ”Håll käften” till folk som är högljudda under filmen.

När jag och Cecilia gick och pratade med personalen efter visningen visade det sig att filmen är ”stämplad” som en film under vilken det ofta blir bråk i salongen. Ändå håller sig personalen långt därifrån under filmens gång.  ”Vi har faktiskt 14 salonger!”, sa SF-tjejen.  Ja, men bara EN som visar just denna film som ni VET är ”stämplad”!

Som grädde på moset fick vi såklart höra den där trötta kommentaren som man ALLTID får höra av biografpersonalen:  ”Ni ska komma ut under filmens gång för att säga till, inte efteråt.” Jovisst. Men nu sa vi inte till för att få ersättningsbiljetter (vilket vi fick ändå), vi sa till för att 21-visningen kanske kunde få bli lugnare för biobesökarna än vår visning var. Och vad skulle en stammande 20-årig biografpersonal kunna göra för skillnad inne i en salong med femtio kepsprydda ungdomar som uppenbarligen enbart hade ”jävlas som fan” på agendan? In med riktiga vakter, in med folk med stake och befogenheter att plocka ut dessa skithögar till biobesökare!

Hur som helst och bortsett från det jag just skrev,  Straight Outta Compton är en KANONFILM som var ÄNNU bättre andra gången! En 2,5-timme lång film som jag vill se om direkt när eftertexterna rullar trots att jag redan sett den två gånger, såna filmer kryllar det inte av.

Jag såg filmen på Malmö Filmdagar tillsammans med Jojje, Henke och Sofia. I lördags såg jag den igen på månadens filmspanarträff med Carl, Jennifer, Jojje, Cecilia och Sofia. Även podden Den perfekta filmen har sett filmen.

{ 15 comments… read them below or add one }

Jojjenito september 16, 2015 kl. 09:46

Kul att du gillade filmen. :) Tråkigt att det var en stökig visning i lördags :( Jag fick dåliga vibbar direkt när den där lilla gruppen kom in (de som satt snett uppe till höger bakom oss).

Det är ju en klassiker det där… ”ni måste ju säga till under filmen, inte efteråt.”

Ja, han från SF som kom in och presenterade filmen kändes faktiskt ganska nervös. Tänk om vi haft Filmitch som rutit till som värd istället. :D

Svara

Fiffi september 17, 2015 kl. 07:29

Jojjenito:
Precis. Att säga ”ni måste ju säga till under filmen, inte efteråt” blir ju som att problemet med visningen läggs på oss som störts och inte på dom som stör ELLER den egna personalen.

Filmitch vore Den Perfekta Biografpersonalen! Hör du det, Filmitch! Byt jobb! ;D

Svara

Carl september 16, 2015 kl. 11:00

Härlig entusiasm för filmen. Den växer snabbt för mig också, för det som är dåligt bleknar snabbare än det bra.

Jag kan förstå att SF inte vill vara för strikta i sin uppfostran i biografvett, för uppförandekoder är lite föråldrat på gott och ont. Det finns ju kulturella skillnader om hur mycket man får uttrycka sina reaktioner på en film. Det är ju ok att skratta och gråta någorlunda ljudligt även inom lite snävare ramar, men exakt var gränsen går är kanske godtycklig.

Tyvärr blandar man väl gärna ihop den här toleransfrågan med publik som går igång på att störa andra, vilket till stor del var fallet i lördags. Men den trotsigheten kommer ju någonstans ifrån och att möta det med uniformerad konfrontation är inte en given framgångsväg, vilket kanske anknyter lite till filmen i fråga. För SF verkar alternativen vara att stoppa huvudet i sanden eller att slänga in uniformer och sätta foten i munnen, så det blir fel hur de än gör. Det är hur som helst bra att den här debatten kommer upp nu, så att de kanske tvingas ta problemen på allvar.

Svara

Cecilia september 16, 2015 kl. 23:26

Jag tycker att man ska ha vanlig personal, inte ”uniformerad konfrontation”, på plats som kan be folk att dämpa sig om det inte handlar om glädejyttringar och engagemang i filmen, utan störigt folk som är mer intresserade av att snacka än att se på filmen. Som helt klart var fallet i lördags. Jag har verkligen inget emot en levande visning där man garvar läppen av sig, applåderar, busvisslar, men att springa in och ut ur biosalongen och föra oväsen är bara respektlöst. Konfrontation behöver inte betyda att man läxar upp folk.

Sen var det ju rätt puckat av SF-tjejen att säga det där med att filmen var ”stämplad” och ändå lämna problemet åt publiken. Vad är då poängen? Skulle för övrigt tro att rätt många filmer ”stämplas”, typ samtliga fredags- och lördagsvisningar mellan 18-21. Fuck tha Sergel.

Svara

Fiffi september 17, 2015 kl. 07:39

Cecilia:
Levande visningar är jättehärliga och väldigt sällan ett störningsmoment (tycker jag). Däremot, med folk i salongen som enbart är där för att jävlas så har jag inga problem med om det skulle behövas uniformerad konfrontation. Jämför med fotbollsmatcher…

Sergel är det nya Heron. Synd.

Svara

Fiffi september 17, 2015 kl. 07:35

Carl:
Uppförandekoder är lite föråldrat (på gott och ont) liksom uppförande över lag (mest på ont). Att reagera på filmen (även högt och ljudligt) tycker jag inte är några problem alls, snarare att det förhöjer hela upplevelsen, men det är inte dessa ljud som är problemet.

Jag förstår att det är en svår nöt att knäcka för SF men alternativet till lösning kan inte vara att stoppa ner huvudet i sanden – i alla fall inte om SF även i framtiden vill vara ett vinstgivande företag. Vill dom att vi ska fortsätta betala (rätt mycket) pengar för att gå på bio måste dom kunna garantera att vi faktiskt får SE filmen utan blodstörtning/hjärtinfarkt/kokande hjärna. Det är liksom alldeles för enkelt att få tag på filmer på andra sätt och många har gett upp det här med biotittande redan nu. Frågan är hur långt det måste gå innan SF förstår vidden av problemet?

Svara

Carl september 17, 2015 kl. 14:37

Fiffi:
I min tidigare kommentar tänkte jag skriva något om att SF har ett visst ansvar p.g.a. sin monopolställning, men det är väl tvärtom egentligen. Att inte få se filmen alls på bio känns sämre än att se den med risk för störningsmoment och då får man snällt gå till SF och hoppas på det bästa. Det man kan hoppas på är väl att den aktuella uppmärksamheten gör att folk högre upp i organisationen får upp ögonen för en verklighet som annars inte når dem.

Svara

Niklas september 16, 2015 kl. 15:54

Tråkigt med störig publik, det låter som ni hade otur? Din beskrivning och Tommys i podcasten var ju verkligen som natt och dag.

Blev också glatt överraskad av filmen! Blev intresserad av att lära mig mer om den här eran, vilket måste räknas som ett gott betyg för en biopic.

Svara

Fiffi september 17, 2015 kl. 07:41

Niklas:
Tycker ofta det är störig publik på Sergel, oftare och oftare tyvärr.

Kul att filmen gick hem även hos dig! :) Ett riktigt gott betyg måste jag säga!

Svara

Sofia september 17, 2015 kl. 21:28

Nå, vi hade ju turen att redan ha fått uppleva filmen på en väldigt icke-störig visning. En musikfilm som står sig mycket bra inom den genren måste jag säga!

Svara

Fiffi september 19, 2015 kl. 16:15

Sofia:
Ja det var en vääääääldigt stor skillnad mellan visningarna kan man säga ;)

Svara

Henke september 19, 2015 kl. 18:09

Det är helt horribelt att SF lägger övervansvaret på oss i publiken. Om man tvingas springa ut och leta upp en i personalen har man ju redan förstört sin egen filmupplevelse. SF tar betalt, dyrt, och de måste givetvis ansvara för att deras ”produkt” levereras bra. Allt annat snack är idioti. Hur de löser det skiter jag i. Tills SF förstått och löst detta problem kommer i alla fall jag se fler filmer i kontrollerad hemmamiljö än på SF’s biografer.

Svara

Fiffi september 19, 2015 kl. 22:32

Henke:
Jag håller med dig totalt. Köper man en vara eller tjänst ska man få det man betalar för. Men SF kanske tycker att det är en fullgod vara dom säljer i nuläget? Det känns dock inte som att dom är helt tydliga med sitt koncept i såna fall….

Svara

Jimmy (Absurd Cinema) september 25, 2015 kl. 07:34

Det där med tjafsig publik är något jag lyckligtvis sällan råkar ut för och störs av (biografen i Borlänge är ofta ganska tom). Dock råkade även jag ut för störigheter när jag såg Straight Outta Compton. Jag var i stort sett ensam bortsett från ett stort gäng ungdomar på raden ovanför mig, bestående av pojkvänner som ville se filmen och flickvänner som vad det verkar dragits dit för att se en film dom inte hade något som helst intresse av. Istället livekommenterade dom hånfullt hur fånig dom tyckte den var och småsnackade med varandra genom halva filmen, innan alla tjejer lämnade salongen för att följa några i gänget hem. När dom sedan kom tillbaka typ 40 minuter senare för att fortsätta se filmen var dom däremot tysta. Jag förstår om dom inte gillade filmen, men antingen hade dom kunnat läsa på och skippa den från början eller så hade dom kunnat spara deras konstanta samtal till ett eftersnack eller nåt, haha.

För min del gillade jag filmen, som lite i stil med The Wolf of Wall Street visade på hur makt och pengar komplicerar allt för människan (ett tema vi nog kan hitta i en ganska stor mängd filmer under ytan). Människorna i denna film hade dock desto godare ambitioner med sina liv så maktkampen blev lite mer ”mänsklig” eller vad man brukar säga. :D

Svara

Fiffi september 25, 2015 kl. 19:53

Jimmy:
Vad trist med störningsmoment under filmen! Samtidigt, rätt skönt att höra att det sker i andra städer i Sverige också, att det inte bara är stockholmare som är missanpassade.

Bra jämförelse med The Wolf of Wall Street! :)

Svara

Leave a Comment

{ 3 trackbacks }

Previous post:

Next post: