SICARIO

17 september, 2015

Det är riktigt ordentligt och snyggt spacklade gipsväggar för att vara i en trashig fattig förort i Arizona hann jag tänka några minuter in i filmen.

Det är nog den första gången i mitt filmtittarliv som underarbetet gör mig tveksam. Konstiga val av tapeter, javisst, det händer, men att någon varit för ordentlig med spacklingen för att jag ska köpa det, DET har aldrig hänt.

Men för att ta det från början.

Sicario var den enda av filmerna som visades på Malmö Filmdagar som jag på förhand var superpepp på. Jag hade inte sett trailern, inte läst så värst mycket om den men i min värld räcker det att Denis Villeneuve är regissör så går jag liksom ner i split (eller ja… så mycket det nu går innan nånting krasas sönder och jag behöver assistans för att komma upp på fötter igen). Det sköna var att mina höga förväntningar till trots så var jag inte orolig när filmen började. Jag var helt lugn. Ett enda litet böööööööööööööö [tänk monotont ödesmättat bakgrundsljud] och jag var hemma. Det där ljudet alltså, eller “musiken” eller vad man nu ska kalla det, det låg som en stickig otäck filt över hela filmen och JÄVLAR vad den är mitt i prick!

Emily Blunt är FBI-agenten Kate Macer som är filmens nav. Runt henne “dansar” diverse CIA-män av lite olika anledningar men Josh Brolin (iklädd strandtofflor) och Benicio Del Toro har dom största rollerna. Mexicos undre värld spelar också en viktig roll – och knark. Och dom där spacklade väggarna spelar en annan roll än min arbetsskadade hjärna först trodde. På ett bra sätt. Jag behövde inte bli arg på scenografer med dålig koll för är det nånting Denis Villenuve och hans crew har så är det JÄRNKOLL. På allt. Jag behöver inte oroa mig för att bli lurad eller besviken för den här mannen kan göra film!

Jag vill inte skriva mer om handlingen och kanske inte heller om skådespelarnas prestationer men det jag VILL är att se om filmen i ett tillstånd av utsövdhet och full med energismoothies och gott kaffe för jag lyckades tyvärr sona ut några minuter under filmens mest spännande del och det stör mig som fan. Jag kan ärligt skylla på att detta var den nionde av tio biofilmer jag såg på tre dagar men det hindrar mig inte från att känna mig både förvirrad och förtvivlad. Sätter jag rätt betyg? Filmen var bra som fan men är den en fyra eller en femma?

Jag gör såhär. Jag sätter en fyra nu för det var så det kändes direkt efter visningen. En fyra med guldstjärna. Sen återkommer jag när jag sett om filmen. Det kommer inte dröja.

Jag såg filmen på Malmö Filmdagar tillsammans med några filmspanarvänner. Här är deras recensioner (klickbara länkar när texterna är publicerade).
Fripps filmrevyer, Rörliga bilder och tryckta ord och Jojjenito.

Är du nyfiken på Denis Villeneuves tidigare filmer, klicka här för att komma till mina recensioner.
Maelström
Un 32 août sur terre
Polytechnique
Nawals hemlighet
Enemy
Prisoners

Vill du höra mig prata mer om Sicario (eller….ja….så himla mycket mer kanske jag inte säger egentligen)? Men, ja, okejdå, om du ändå vill höra, klicka in dig på sofpodden.se och lyssna på avsnitt 2.

{ 12 comments… read them below or add one }

Sofia september 17, 2015 kl. 21:34

Satan, det där ljudet alltså… Jag måste säga att det känns otroligt lyxigt att ha både Enemy och Prisoners så nära till hands att jag kan se dem när jag vill.

Svara

Fiffi september 19, 2015 kl. 16:16

Sofia:
Vad väntar du på??? 😉

Svara

Sofia september 20, 2015 kl. 21:10

Ett färdigställt Halloweentema och en distanskurs. Blev lite mindre tid än beräknat den här septembermånaden…

Svara

Fiffi september 21, 2015 kl. 07:12

Sofia:
Jag förstår dig. Ibland räcker tiden liksom inte riktigt till till allt roligt man vill göra 🙂

Svara

Jojjenito september 18, 2015 kl. 17:03

Jag känner lite på samma sätt som du. Jag tyckte det var en mycket mycket bra film, men jag nickade till där i tunnlarna och det stör mig också. Vill se om den för att vara säker på mitt betyg. Just nu en fyra.

Svara

Fiffi september 19, 2015 kl. 16:17

Jojjenito:
Känns som vi hamnade i samma “mode” där under visningen. Men det är ju bara att ge filmen en chans till. Jag har svårt att se att man skulle sänka betyget efter en omtitt.

Svara

Henke september 19, 2015 kl. 18:00

Va, bara en fyra?? Nähä, jag godkänner det inte. 😉 Du måste se om filmen och vara pigg. Tippar på att du jackar upp den ett snäpp!

Var det spacklet på väggen som drog ner? Vilken vägg var det förresten? Huset FBI stormade i inledningen?

Svara

Fiffi september 19, 2015 kl. 22:28

Henke:
Jo…än så länge bara en fyra men jag tror du tippar rätt 🙂

Ja precis, det huset. Alla väggarna i huset var spacklade, snyggt och ordentligt, varenda skarv och skruv/spikskallar. 😉

Svara

Henke september 19, 2015 kl. 22:40

Huset låg väl i New Mexico… Var inte väggarna omspacklade av förklarliga skäl… om man sett filmen… vaken? ;-))

Svara

Fiffi september 19, 2015 kl. 22:43

Henke:
Jovisst, det var inget “fel” på spacklingen i sig, fullt förståeligt och logiskt MEN ovanligt att se i den “typen av hus” – på film 😉

Och jag sonade inte ut så tidigt som första kvarten 😉

Svara

Henke september 19, 2015 kl. 22:47

Jag menar att väggarna var uppsatta och omgjord nyligen pga av vad som gömts bakom dem. Att du såg den detaljen var häftigt. Förhoppningsvis var det en detalj filmmakarna tänkt på…

Det var kanske Arizona förresten, men jag tog det som NM när jag såg filmen. Vet du med säkerhet att det var AZ?

Svara

Fiffi september 19, 2015 kl. 22:51

Henke:
Jag sköt nog från höften. Kan ha fel, det är fullt möjligt. Ännu en anledning till snar omtitt. 🙂

Svara

Leave a Comment

{ 2 trackbacks }

Previous post:

Next post: