Veckans klassiker: SOLARIS

14 januari, 2013

Tag für Tag dein Tageswerk, Tag für Tag nur eingesperrt, Computer haben sich befreit, Nun sind wir alle eingereiht. Kling Klang im Einklang Kling Klang.

När Camouflage gör sitt bästa för att låta som Depeche Mode då vill jag bara lovebomba dom med allt jag har. Metallisk ljudbild, små blyga blipp i bakgrunden, det låter som det är inspelat i en utbrunnen industrilokal – eller i en rymdraket. Såna ljud älskar jag och såna ljud kryllar Andrei Tarkovskys klassiker Solaris av. Det är när såna ljud är klockrena som den rymdklaustrofobiska känslan infinner sig hos mig (hej, Alien!) och SOM den infinner sig – även om det tar ett tag.

När jag hyrde Solaris av Lovefilm så kom den uppdelad på två skivor. Filmen är nästan tre timmar lång och otroligt långsam. Första halvan, första skivan, utspelar sig mestadels på marken och den andra i rymden. Jag gillar båda lika mycket. Filmen är så….tyst. Det pratas lågmält, det känns fint att lyssna på det ryska språket på det här sättet, återhållsamt och eftertänksamt liksom. Det finns en risk att detta saktfärdiga hade retat mig till vansinne en annan dag, en annan tid, men som frukost-och-förmiddagsfilm en ledig vardag var den alldeles perfekt.

Kosmonauten Chris Kelvin (Anatolij Solonitsyn) blir placerad på en rymdstation som cirkulerar runt planeten Solaris.  Besättningen har råkat ut för en del konstigheter och Kelvin ska försöka förstå vad som händer. Dom ser syner, minnen blir fysiska och jag lär mig ett helt nytt ord: antropomorfism. Efter en stunds paus och googlande läser jag mig till vad ordet betyder (enligt Wikipedia): personifikation av mänsklig karaktär på icke-människor – till exempel djur, gud eller föremål. Kommer av grekiskans ανθρωπος (anthrōpos) som betyder människa och μορφη (morphē) som betyder form. Klein märker mer och mer av detta själv. Hjärnan spelar honom spratt och kvinnan han älskade, kvinnan som var hans fru men som dog och som han lyckats så smått förtränga dyker plötsligt upp.

Den polska författaren Stanislav Lem skrev boken Solaris 1961 och elva år senare var Tarkovskijs film klar. 2002 kom en remake signerad Steven Soderbergh med George Clooney i rollen som Chris. Den filmen är amerikaniserad big time, den är till exempel bara 90 minuter lång och det är ingen film jag skulle tycker förtjänar en plats i detta tema.

Jag måste säga att jag blev positiv överraskad av Solaris. Tarkovskij – i mina öron – känns som en tung, pretentiös och rent av svår regissör att förstå sig på men min första bekantskap med honom kändes allt annat än knepig. Visst måste hjärnan hänga med och på grund av språket och textningen så går det inte att bara ”flumtitta” men det är heller inte meningen. Det här är hög kvalitet, en klassiker av rang och en film med toksköna små metalliska ljud.

 

{ 7 comments… read them below or add one }

Pladd januari 14, 2013 kl. 09:32

”Russia’s 2001″ känns ju inte direkt superlockande. ;)

Å andra sidan gillade jag remaken så storyn i sig har jag inga problem med. Borde nog se den här någon gång. Får göra som du skriver och göra det en ledig dag. En utvilad, avslappnad och väldigt ledig dag.

Svara

Fiffi januari 14, 2013 kl. 17:17

Pladd:
Jag tyckte inte heller den var superlockande. Det fanns mycket med filmen som kändes ”svårt” innan jag satte tänderna i den.

Svara

filmitch januari 16, 2013 kl. 19:51

Den här har jag sett på SVT för ett antal decennier sedan. Kommer inte ihåg ett dyft, har hållt i boken nga gånger men väljer ofta böcker som jag väljer film-lättsmält ;)

Svara

Fiffi januari 16, 2013 kl. 21:57

filmitch:
Fast det här filmen är inte supersvår, bara långsam :)

Svara

Movies - Noir september 27, 2014 kl. 18:29

Det gäller att vara upplagd och se en sån här film vid rätt tillfälle. Jag fann den alldeles för långsam och trist. Har vanligtvis inget emot långsamma filmer, men denna engagerade mig inte alls. Då tycker jag 2001: A Space Odyssey är klart bättre (om än ingen jättefavorit).

Var nära att jag valde bort att se en till Tarkovsky, men imorgon kommer text inne hos mig om en i mitt tycke klart bättre film som engagerade mig. En unik filmupplevelse faktiskt.

Svara

Jojjenito september 28, 2014 kl. 11:15

@M-Noir: Får man fråga vilken Tarkovskij du valde bort? Hoppas inte det var Nostalghia. Hade gärna sett en toksågning från din sida av den kalkonen.

Aha, såg nu att du i slutändan INTE valde bort en till Tarkovskij och det var alltså Stalker.

Svara

Fiffi september 28, 2014 kl. 20:05

Movies-Noir:
Vad bra att du inte gav upp, att du gav Tarkovsky en chans till :D

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: