A KID LIKE JAKE

12 november, 2018

 

Alex Wheeler (Claire Danes) är gift med Greg (Jim Parsons) och tillsammans har dom en liten son, Jake. För att vara en del av filmens titel och centrum av en stor del av filmens historia är barnet Jake väldigt lite i bild, in the flesh so to speak, och det är faktiskt en av filmens stora förtjänster.

A kid like Jake handlar nämligen om hur det är att ha ett barn som “är som Jake”, dvs kanske inte passar in i normen hur ett barn ska vara. Filmen handlar egentligen inte om själva barnet utan om hur föräldrarna hanterar ett “annorlunda” barn och även en del om skolsystemet i USA som på många sätt inte är som vårat. Där får man söka in till skolor med olika prov och personliga brev och skolorna kan då tacka nej beroende på om barnet “passar in” eller inte. Detta gäller alltså även väldigt små barn, som Jake.

Som svensk, som openminded och som boendes i en storstad är Jakes “problematik” verkligen ett problem med självklara citationstecken. Jake är nämligen inte mer annorlunda än typ varenda kiddo på Södermalm och vore jag förskolepedagog i nämnda stadsdel skulle jag nog bli rejält provocerad av den här filmen. Grundgrejen med Jake är nämligen att han gillar att klä sig i flickiga kläder, klänningar och sånt och i filmen dras den tämligen vardagliga grejen till sin spets då fröken i skolan misstänker att Jake kanske har lite problem med sin könsidentitet.

Det jag tycker är jättefint i filmen är kemin mellan makarna Alex och Greg. Claire Danes och Jim Parsons skådespeleri bjuder på scener som gör ont ända in i benmärgen, som ger mig både ångest och hopp och jag tror och jag HOPPAS  att det här är en typ av vuxenfilm som vuxna faktiskt ser – och försöker ta till sig. Speciellt en scen när Alex och Greg börjar gräla – rejält! Där finns det mycket att lära gällande konflikthantering och konsten att bråka snyggt. Speciellt Greg beter sig otroligt bra i den situationen och det gör mig väldigt glad att se en manlig karaktär som är så komplex och mänskligt skriven som Greg är. Octavia Spencer är också väldigt bra i sin roll som Jakes omtänksamma pedagog.

Det här är en film jag hade väldigt lätt att ta in i mitt hjärta. Tänkvärd, fin, jobbig och hoppfull.

Filmen visas på Stockholms Filmfestival 16/11 och 18/11.

 

Leave a Comment

Previous post:

Next post: