Almodovar-helg: Kärlekens matadorer

26 november, 2011

Precis som i Begärets lag börjar Kärlekens matadorer med en runkscen.

Det är smart av Almodovar att tjonga på i hundranitti för att få åskådarens fulla uppmärksamhet från början men det kräver också en hel del av fortsättningen. Det räcker liksom inte att upprepa mantrat att sexakten liknas vid en tjurfäktning och att en kvinna ska tas precis som en tjur –  “så att hon inte märker nåt” (???), det räcker inte heller att zooma in nakna bröst eller pungar som anas genom röda tajta matadorbyxor, i alla fall räcker det inte för mig. Jag vet inte om det är meningen att jag ska skratta, förundras eller bli upphetsad och DET kan aldrig vara ett bra betyg för en film, oavsett genre.

Antonio Banderas spelar Ángel, en man med en maniskt religös och hårt uppfostrande mor som levt under syndbördan i hela sitt liv. Han drömmer om att bli matador men tål inte synen av blod och han har en syn på sexualitet och kvinnor som till slut gör honom galen.

Den före detta tjurfäktare Diego (Nacho Martínez) njuter av sex och död och träffar en jämlike i advokaten María (Assumpta Serna). “Jag älskar dig mer än min egen död” vräker hon ur sig sådär spanskt sensuellt som bara en spansk sensuell kvinna kan göra (jag tänker tanken på hur det skulle låta om jag själv sa det och herreguuuud vad jag skulle skratta – och inte bara jag!) efter en het stund på golvet med Diego iklädd matadorkostym i guld-på-guld.

Det här är den av Almodovars filmer som hittills gör mig minst engagerad. Jag tycker inte den är kul, jag tycker inte den är intressant, Banderas har ledsna hundögon och det är klart, tänder man på män i spansk folkdräkt så är det här julafton men för mig, näe. Gäsp och tack men nej tack säger jag.

{ 2 comments… read them below or add one }

Jojjenito november 27, 2011 kl. 20:52

Almodóvar är ingen favorit hos mig. För några år sen körde jag ett litet tema med några av hans tidigare filmer, bl a Kärlekens matadorer vilken är den enda av de filmer som ingår i ditt helg-tema som jag har sett. Och det var ingen höjdare. Överdrivet, fånigt, tillgjort är mitt omdöme. Chus Lampreave är enda ljuspunkten. Hon är även riktigt skön Vad har jag gjort för att förtjäna detta? som i andra avseenden är en ungefär lika jobbig film som Kärlekens matadorer om inte sämre.

Svara

Fiffi november 27, 2011 kl. 22:07

Jojjenito:
Det här är ingen favvo för mig heller, men du kanske skulle ge plastikfilmen en chans? 🙂

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: