Berättelsen om Narnia: Kung Caspian och skeppet Gryningen

23 december, 2010

”If one could treat relatives like one treats insects all my problems would be solved. I could simply put them in a jar or pin them to the wall.”

Mmmm, det är inte lätt att vara tonåring, på väg att bli vuxen. Eustace har inte bara ett dygnet-runt-morgon-humör och inskränkta griniga funderingar att bry sig om, han har även sina två kusiner boendes under samma tak, kusiner som han enligt citatet ovan avskyr som pesten.

Kusinerna är inga mindre Lucy och Edmund, två av syskonen Pevensie som tillsammans med sina syskon Susan och Peter hamnade i Narnia i den första rätt sevärda filmen och i den andra filmen som knappt hade styrfart att hålla en rejvare vaken. Men i Kung Caspian och skeppet Gryningen får Lucy och Edmund klara sig själva, vilket dom gör med den äran.

Jag tycker det är intressant att den brittiske regissören Michael Apted (född 1941) tagit över det jobbet från Andrew Adamson (född 1966) som regisserade dom två första Narnia-filmerna (och även första och andra Shrek).

Apted kan vara en av Hollywoods mest spretiga regissörer, eller så har han som få fått möjligheten att göra filmer i nästan precis varenda genre som finns: det lite underliga dramat Nell med Jodie Foster, De dimhöljda bergets gorillor med Sigourney Weaver som forskaren Dian Fossey, thrillern Bakom stängda dörrar med Hugh Grant och Gene Hackman, Pierce Brosnan som James Bond i The world is not enough, flera avsnitt av TV-serien Rome och nu alltså ett gäng snorungar och en hel massa cgi-effekter i Kung Caspian och skeppet Gryningen.

Det finns två negativa saker med den här filmen. Ett: det saknas en vuxen person, någon stor brittisk skådis i en roll, det hade gett hela filmen en tyngd och trovärdighet som den saknar. Två: Will Poulters röst. Som Eustace drar han iväg en hel del komiska oneliners som skulle kunna kännas ännu roligare om han inte hade samma röstläge som en sexuellt frustrerad, uppretad och extremt noggrann kvinnlig socialsekreterare som är mitt i hormonbehandling inför det stundande könsbytet.

Borsett från mina två aber så är, tro´t eller ej, Kung Caspian och skeppet Gryningen den mest sevärda av juldagens biopremiärer. Det hade varit en brutal högoddsare om jag satt en tia på det innan jag såg filmerna men likväl så är det sant.

Änglagård och Megamind har båda sina brister och kvalitéer men den här filmen är som en gammal jullovsmatinée. Att förpassas till känslan av att ett jullov är ett jullov och ingenting finns att tvätta, städa, laga, betala eller steka är nästan lika häftigt som att gå in i en garderob eller titta in i en tavla och hamna i en annan värld.
Tack för den julklappen!

{ 8 comments… read them below or add one }

BlueRoseCase december 23, 2010 kl. 12:14

Oj, intressant! Jag såg om första filmen förra julen men tyckte den var riktigt dålig och det förtog mitt intresse för fortsättningarna. Får nog tänka om ändå!

Svara

f i f f i december 23, 2010 kl. 13:50

BlueRoseCase:
Jag tyckte första var okej och den andra jättedålig. Den här var absolut ett steg i rätt riktning.

Svara

filmitch december 23, 2010 kl. 18:42

Jag gillade båda filmerna i den nya installationen. En anledning till att jag gillade Kung Caspian kan vara att jag tycker att just den samt "Hästen o hans pojke" är de sämsta i Lewis svit om Narnia. Jag har förhoppningar på Gryningen men blir lite rädd när du berättar om Eustaces röst. Har mkt svårt för jobbiga röster. God Jul och akta dig för sjömansbröst 😉

Svara

f i f f i december 23, 2010 kl. 20:21

filmitch:
Jag har också svårt för jobbiga röster och hans spelar i en helt egen liga. Men om du kan bortse från det så…alternativt se den på DVD och stänga av ljudet 😉

God Jul på dig med och det är inte bara jag som ska akta mig. Han härhemma väntar på hämnden 😉

Svara

Joel Burman december 23, 2010 kl. 23:15

Jag är helt med Fiffi första Narnia var helt ok den andra sög. Blev lite sugen att se den här på bio faktiskt trots att jag tycker att trailern är ganska trubbig.

Svara

Sofia december 24, 2010 kl. 06:25

Trevlig att de tycks ha hämtat upp sig lite. Är hela filmen ur Eustace perspektiv eller bara inledningen? Det är ju i vilket fall som helst lite kul att få en annan vinkel på Lucy och Edmund. Andra filmen hade varit bra mycket bättre om de bara hade kunnat hålla tassarna borta från den där fullkomligt meningslösa kärlekshistorien. Men den var nog svårfilmad iom att det förekommer så många parallellhistorier och återberättanden. Den här är återigen mer pang på. Ska bli vääääldigt spännande att se vad de gör av Silvetronen.

Svara

f i f f i december 25, 2010 kl. 10:14

Joel:
Jag fick inte heller några bra vajbs av trailern, den kändes ganska standard tycker jag. Okej, filmen är inte mycket mer än just standard den heller kanske, men med en rätt bra känsla (som trailern saknade).

Svara

f i f f i december 25, 2010 kl. 10:16

Sofia:
Hela filmen är inte ur Eustaces perspektiv men det KÄNNS så eftersom han både är med mycket, pratar mycket och även är berättarröst (där vi får reda på vad han skrivit i sin dagbok) och allt detta med den där otroligt jobbiga rösten…

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: