BIG EYES

5 mars, 2015

Jag vet inte om herrens väg äro outgrundliga men en hel del annat kan definitivt vara det. Som dom där fyra tavlorna jag hade på väggen när jag var liten. Fyra långsmala tavlor föreställande två flickor och två pojkar, alla fyra med väldigt stora ögon, tavlor som var det sista jag såg innan jag somnade varje kväll. Jag tror mamma hade klippt ut bilderna från nån tidning och ramat in dom själv med hjälp av kartong, plexiglas och färgad tejp som ram.

Nu såhär eoner senare kommer bilderna tillbaka i mitt medvetande så jädra tydligt, Big Eyes handlar nämligen om konstnären bakom dessa tavlor, Margaret Keane.

Big Eyes är baserad på den verkliga historien om Margaret (Amy Adams), hennes storögda konst och hennes äkta man Walter (Christoph Waltz) som under tio års tid hävdade att det var han som målade tavlorna.

För att bena ut filmen lite, tittar du på trailern kan du strunta i att se filmen. Jag råkade få se trailern på bio, orkade inte blunda vilket var dumt för trailern visar exakt hela filmen – e x a k t. Att det är Tim Burton som gjort filmen känns lite….jahaja. Jag känner mig tämligen less på Tim Burton men avsaknaden av både Johnny Depp och Helena Bonham Carter i rollistan känns som ett stooort plus.

Att Tim Burton är ett stort fan av Margaret Keanes konst och samlar på hennes verk märks faktiskt i filmen. Han har svårt att ”döda sina älsklingar”, det är många scener som hade tjänat på att tajtats till och ibland även klippts bort.

Amy Adams är (antagligen) väldigt porträttlik Margaret och jag kan inte klaga det minsta på hennes skådespelarinsats. Att Margaret är en kvinna jag har svårt att tycka om beror inte på Amy Adams. Att Walter är en man som i varje bildruta är fullkomligt vidrig att beskåda beror däremot en hel del på Christoph Walts massiva överspel. Även om Walter varit just såhär i verkliga livet hade filmen tjänat på att tona ner honom liiiite, han känns liksom inte riktig, han är som en seriefigur. Att Margaret inte kunde genomskåda denna psykopatsjälvlysande fars till människa säger dessutom en hel del om henne och det är inget positivt direkt.

Trots allt detta är Big Eyes en ganska sevärd film. Visuellt oklanderlig – såklart – det är ju Tim Burton och konsten ger mig hjärtklappning, jag skulle gärna äga en äkta Keane jag med.

Big Eyes har biopremiär imorgon.

{ 4 comments… read them below or add one }

Henke mars 5, 2015 kl. 13:05

Med stora ögon läser jag din något svala revy. trist, jag hade förhoppningar om att denna film skulle vara bra.

Svara

Fiffi mars 6, 2015 kl. 12:22

Henke:
Det är fullt möjligt att du kommer tycka bättre om filmen än jag gjorde. Din Amy Adams-crush är i alla fall starkare än min 😉

Svara

Cecilia mars 15, 2015 kl. 12:15

Vi tycker väldigt lika om denna! Håller med om att Christoph Waltz spelar över och det förtar tyvärr ”allvaret” i historien och precis som du skriver känns det rätt mystiskt att Margaret inte skulle ha genomskådat denna pajas – eller så gjorde hon det och lät honom hållas, vilket inte gör henne särskilt sympatisk. Nåja. En intressant historia är det i varje fall.

Ha ha, tycker också det är skönt att slippa Depp och Bonham Carter 🙂

Min recension: http://thenerdbird.se/2015/january/big-eyes-2014-2.html

Svara

Fiffi mars 15, 2015 kl. 22:33

Cecilia:
Det jag tänkte på efteråt var hur den här sanna historien hade sett ut i någon annan regissörs händer. Scorsese? Jane Campion? Tim Burton gör den till någon form av färgglad saga (typ som vanligt) men det är kanske också det som gör att den inte riktigt funkar fullt ut, att den inte får mer än treor från oss till exempel.

Svara

Leave a Comment

{ 1 trackback }

Previous post:

Next post: