Veckans Cruz: BLOW

Den 27 november i år kommer en man vid namn George Jung få uppleva frihet för första gången på tjugo år. 1994 arresterades han i Kansas med 796 kg kokain i bagaget och dömdes till hela sextio års fängelse men nu har han alltså fått straffet tidsbestämt och aaaaningens lägre.

Blow är filmen om George Jung, om hur han startade kokainimporten till USA på 70-talet, om hans uppväxt, hans föräldrar, hans vänner, relationer och kärleken till dottern. Blow är också filmen där Johnny Depp ger 70-tals-swag ett ansikte. Jävlar, den mannen kan konsten att bära upp fula kläder! Jonah Hill, gå en kurs hos Johnny, I´m just saying.

För ett tag sedan skrev jag i en recension att jag var rädd för Ray Liotta, att han alltid ser så elak ut och aldrig spelar snäll. Nu får jag tänka om litegrann. I Blow spelar han Georges pappa Fred Jung, en pappa som inte kan göra annat än att stå bredvid och ledset och uppgivet se på medans sonen försätter sig i knipa efter knipa och förstör livet för sig själv och sin familj. George mamma Ermine spelas av den alltid på tok för underskattade Rachel Griffiths och Ermine och Fred som föräldrapar är en ganska ovanliga. Ser man till det här med normativt manligt och kvinnligt beteende så har mamman och pappan liksom bytt plats.

Johnny Depp och Penelope Cruz är naturligtvis a match made in heaven rent utseendemässigt så när George träffar på sin framtida fru Mirtha efter ungefär halva filmen sprakar det loss ordentligt. Dom är otroligt fina tillsammans och det är inte det minsta svårt att tro på deras kärlek.

Mitt enda krux med filmen är att jag aldrig tycker synd om George, jag känner aldrig för honom. Filmen blir bara en känslolös betraktelse men samtidigt är det inte så ”bara” när filmen är såpass välgjord som den är. 124 minuter viner förbi i ett rasande tempo, jag har inte tråkigt en sekund och jag undrar om jag någonsin sett Johnny Depp bättre än här? Jag tror inte det. Betygsmässigt kan det inte bli annat än en fyra, även om den inte är jättestark. Det är ett snyggt filmiskt hantverk, det är utomordentliga skådespelarprestationer, ett schysst soundtrack men det handlar om ett dumhuvve till snubbe som jag inte tycker om alls. Lite minus och en massa plus alltså.