THE ICEMAN

26 februari, 2014

Det finns två skådespelare jag inte gärna skulle vilja möta på en dåligt upplyst gångväg en sen natt i februari: Michael Shannon och Ray Liotta. Båda är med i den här filmen. Ingen är snäll.

Men först måste jag lägga höger handflata på min högra kind och vänster handflata på den vänstra. Sen håller jag ihop fingrarna men spretar med dom utåt samtidigt som jag trycker in händerna mot kinderna så dom blir sådär ”putiga”. Sen tittar jag rakt fram med spänd blick och höjer rösten som om jag suttit i publiken hos Ricki Lake och säger: OOOOOOOOH MAAAAAAAJ GÅÅÅÅDDDDDDDDDDD! Ooh maaaaj gååååd Michael Shannon vad bra du är!

För det är han. Michael Shannon är så jävla bra som massmördaren Richard Kuklinski, mannen som under sin 22-åriga karriär som kallblodig mördare misstänks ha mördat över 100 människor men blev dömd för att ha dödat endast tre.

Det här är alltså ännu en based on a true story men skulle kunna vara en thriller vilken-som-helst. Att det är sant gör filmen varken bättre eller sämre. Det som gör filmen annorlunda är att flera av dom kända namnen i birollslistan (James Franco, Chris Evans och Stephen Dorff) knappt går att känna igen. Även Winona Ryder i den kvinnliga huvudrollen ser annorlunda på nåt litet sätt, sådär så man inte är riktigt hundra på om det är hon eller inte.

När jag tittar på The Iceman vandrar mina tankar ibland iväg mot Lawless, en av 2012-års bästa filmer och en film som ganska otippat gled in från sidan och hockeytacklade mig rätt mot den svinkalla sargkanten. Utan övriga jämförelser (såsom handling) så är dom båda genuina Filmer av ypperlig klass, otroligt välgjorda och med många skådespelare som verkligen presterar på toppen av sin förmåga. Det är också två filmer som inte alls fått den uppmärksamhet dom förtjänar.

Skulle jag möta Michael Shannon en mörk natt var det än må vara och skulle han titta på mig med Richard Kuklinski-blicken så skulle jag sannorlikt baja ner mig så till den milda grad att det bara vara att skicka kläderna i närmsta sopkorg och springa hem med bar underkropp. Att han kan spela sådär iskall, jag blir rädd, jag blir på riktigt rädd.

{ 5 comments… read them below or add one }

filmitch februari 26, 2014 kl. 11:45

Jodå filmen var både bra och intressant men slog kanske inte an de extra strängarna hos mig som skulle göra den riktigt bra men klart sevärd.

Svara

Fiffi februari 26, 2014 kl. 11:46

filmitch:
Vad tyckte du om Michael Shannon? Skrämde han dig med?

Svara

filmitch februari 26, 2014 kl. 15:18

Han är alltid lite småruggig och håller sakta men säkert att segla upp till att bli en favorit. Det börjar nog snart bli dags att utöka listan på aktiva favoritskådisar/skådespelerskor 🙂

Svara

Movies - Noir februari 26, 2014 kl. 18:10

Jag gillade inte Michael Shannon en gång i tiden (när han blev Oscarsnominerad för sin biroll i Revolutionary Road). Men han har gått från klarhet till klarhet. Inte minst denna och Take Shelter, riktigt bra prestationer och båda hade kunnat Oscarsnomineras och nästan belönas.

Filmen gillade jag också. Överraskad över hur bra den var då jag förvisso hade hört talas om den långt innan jag såg den, men det var för att handlingen lät intressant.

Så här skrev jag om The Iceman som fick en given fyra.

Svara

Fiffi februari 26, 2014 kl. 19:08

Movies-Noir:
Jag hade inte hört talas om filmen alls eller läst om den någon annanstans än på din blogg. Så tack så mycket för tipset 🙂

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: