BORGMAN

2 december, 2014

Camiel Borgman (Jan Bijvoet) bor i en underjordisk grotta av något slag. Filmen börjar med att två män tillsammans med samhällets präst ger sig ut i skogen för att slå sönder Borgmans boende och kanske även honom själv. Jag skriver kanske för jag vet inte, jag vet inte vad männens agenda är, jag vet inte varför och jag vet inte vad Borgman gjort. Allt är tämligen oklart.

Borgman tvingas i vilket fall fly och beger sig in i ett välbärgat villaområde. Han ringer på hemma hos Richard och Marina, ett par som inte behöver vända på kronorna. Han ber om att få ta en dusch men blir inte insläppt, inte till en början i alla fall.

Borgman är en film som skulle kunna vara släkting till Michael Hanekes vidriga men fantastiska Funny games. Dessa båda filmer rör sig i samma känslosfär och ger mig samma molande magvärk när jag tittar. Att människor kan vara så beräknande, så råa, så falska, alltså jag vänjer mig aldrig. En annan jämförelse handlar såklart om att jag aldrig riktigt vet vad jag kommer att få se, jag kan inte kan läsa av historien. Det är en scen i den här filmen som är så speciell att jag sätter mig upp alldeles rakryggad i soffan, lägger huvudet lite på sned, rynkar näsan och tänker ”måtte ingen dåre få idéer nu”. Det bjuds på en lite kreativare synvinkel på ”ståplats i Nybroviken” om jag uttrycker mig milt.

Jag tycker Borgman är en mycket sevärd film, inte enkel men heller inte svår, inte otäck på skräck-vis men obehaglig som satan. Det var även Hollands Oscarsbidrag 2014 vilket kan vara bra veta om man gillar att suga i sig den typen av information – vilket jag gör.

Borgman kan hyras på Triarts hemsida.

{ 12 comments… read them below or add one }

Sofia december 2, 2014 kl. 06:36

Känns som ett rätt modigt val för Oscars-nom. Annars brukar ju det kunna vara ganska ”ordentliga” eller ”viktiga” filmer. Om det inte är Hypnotisören förstås 😉

Svara

Fiffi december 2, 2014 kl. 08:45

Sofia:
Håller med, absolut modigt. Tänk om fler länder vågade ”ta i lite”.

Svara

Karl-Anton december 2, 2014 kl. 11:03

Tack för tipset! Den här lägger jag på min lista över filmer att se. En spirituell uppföljarre till Funny Games är ju inget man får missa!

Svara

Fiffi december 2, 2014 kl. 13:11

Karl-Anton:
Det är svårt att nå upp till Funny Games nivå, det är inte många filmer som klår den i mina ögon, men Borgman gör ett verkligt försök 🙂

Svara

Micke december 2, 2014 kl. 18:59

Fiffi:
Har du sett The Babadook?

Svara

Fiffi december 3, 2014 kl. 16:08

Micke:
Nej, inte än.

Svara

filmitch december 2, 2014 kl. 19:45

Ligger sedan länge i att se högen frågan är bara om jag kommer hinna dit innan döddagar 😉

Svara

Fiffi december 3, 2014 kl. 16:09

filmitch:
Du hinner. Jag lovar. 🙂

Svara

Jojjenito december 3, 2014 kl. 18:44

Sugen på att se denna. Har bara skummat din text. Men om du refererar till Funny Games så verkar det lovande.

Svara

Fiffi december 4, 2014 kl. 08:32

Jojjenito:
Jag kommer inte på någon bättre film att referera till och ändå är dom inte direkt lika. Du får titta på filmen och så får vi se vad du säger 🙂

Svara

Simon december 9, 2016 kl. 03:54

Trevligt att någon fler har gått igenom den här filmen. Helt clueless är jag, vafan är detta för film?! Tror aldrig jag varit så borttrollad tidigare. Gillar jag filmen ens? Eller gör jag det? Frågetecken överallt!

Svara

Fiffi december 9, 2016 kl. 08:16

Simon:
Mycket obegriplig film det här. Hoppas du får ordning på frågetecknen. Får du inte det kan det bli en mycket underhållande recension 😉

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: