CLOUD ATLAS

17 februari, 2013

Att svepas iväg. Jag tror det handlar om det. Att svepas iväg.

Jag minns när jag var liten och låg i min säng, mamma satt på sängkanten och läste ur en sagobok. Jag blundade, hennes ord blandades med mina fantasier om hur människorna i sagan såg ut, om hur skogen luktade, fåglarna kvittrade, drakarna flaxade, hovarna klapprade, om det onda, det goda, om livet, om döden. Ibland sveptes jag iväg in i drömmen och hörde mamma prata som om hon var en berättarröst, jag visste att jag sov men att nån procent av mig ändå var vaken och med i sagan. Dom kvällarna var absolut bäst. Dom var magiska. Det var som en utomkroppslig upplevelse, som om det absolut bästa från vakenheten och det absolut skönaste med sömnen blandades och jag ville så gärna vara kvar där. Den gränslösa fantasin blev min bästa vän.

Jag har varit med om det här en handfull gånger i vuxen ålder när pojkvänner av nån outgrundlig anledning roat sig med högläsning när det är dags att sova och jag har lyssnat, fastnat i rösten, i orden och sjunkit in i en dvala så jävulskt behaglig att jag inte vill vare sig vakna eller somna. Men bortsett från dessa få nätter är det endast film som kan transformera mig in i den här larger-than-life-känslan och gudarna ska veta att det inte händer ofta. Allt måste stämma. Sinnesstämning, lokal, viljan att försvinna in i en film, orken att släppa taget och inte riktigt förstå, lusten att njuta av intryck utan att analysera för mycket och filmen, filmen måste förstås vara så på gränsen till för mycket att jag hamnar i sagokänslan men inte i en pekoral.

Den ene av Wachowskibröderna (dom som gjorde The Matrix-trilogin) bestämmer sig för att göra en film med den tyske regissören Tom Tykwer (Spring Lola) och filmälskarna gjorde som hos tandläkaren: gapade stort. Som fågelholkar undrade vi vad det skulle bli av detta, ett nästan tre timmar långt sciencefictiondrama med Tom Hanks, Halle Berry, Jim Sturgess, Susan Sarandon, Hugh Grant, Jim Broadbent, Ben Whishaw och Hugo Weaving. Nu vet jag vad det blev. Det blev MAGI.

Om jag tar fram min röda blender, om jag lägger ner Short Cuts, Magnolia, Blade Runner och kanske en smula Rymdimperiet slår tillbaka och sen trycker på ON då får jag en mix som är det närmaste en beskrivning av Cloud Atlas jag kan komma och ändå är den inte alls korrekt. Jag kan inte förklara filmen och jag vill inte heller. Det här är en film som ska upplevas mer än analyseras även om jag förstår att många kommer försöka göra det sistnämnda. Själv stängde jag av hjärnan och bara njöt. Intrycken svischade förbi, enastående sådana, scener som biter sig kvar i mig, skådespelarna som jag först ser som sig själva medelst lösnäsor men som sedan glimrar och gnistrar och blir något bortom löpsedlar och filmaffischer. Supervacker musik, häftiga effekter, spännande lösningar. Film när det är som allra bäst.

Jag är fast.

Jag är kär.

Jag är bortsvept.

Jag vill faktiskt inte vakna.

 

{ 23 comments… read them below or add one }

Henke februari 17, 2013 kl. 08:33

Ahh, där har vi den.

Svara

Fiffi februari 17, 2013 kl. 09:15

Henke:
Precis 🙂 Väntan och undran är över.

Svara

Malin februari 17, 2013 kl. 11:48

Åh, nu måste jag hålla utkik efter den!

Svara

Fiffi februari 17, 2013 kl. 12:04

Malin:
Det tycker jag absolut! Cloud Atlas är en upplevelse – även om man inte (som jag) tycker att det är en fullpoängare.

Svara

Vrångmannen februari 17, 2013 kl. 12:01

Håller med till 100%

Svara

Fiffi februari 17, 2013 kl. 12:04

Vrångmannen:
Jääääj! 🙂

Svara

Vrångmannen mars 10, 2013 kl. 21:26
Fiffi mars 10, 2013 kl. 21:33

Vrångmannen:
Fin recension och klockrent betyg! 🙂 Jag längtar tills jag kan se om den, jag kan bara anta att den blev ännu bättre andra gången?

(Kunde inte kommentera på din blogg från mobilen)

Svara

Vrångmannen mars 10, 2013 kl. 21:38

Den var precis lika bra andra gången tyckte jag. Och så upptäckte man ännu lite mer smarta små ledtrådar.

Svara

Fiffi mars 10, 2013 kl. 21:41

Vrångmannen:
Kan tro det 😉 Skulle vilja analysera den där filmen med lupp nångång 🙂

Svara

Movies - Noir februari 17, 2013 kl. 14:27

Tycker det är en film man bara ska se utan att veta så mycket om den. Tyckte personligen den var alltför ojämn, men inte utan toppar.

Cloud Atlas gav jag 3/5.

Svara

Fiffi februari 17, 2013 kl. 17:25

Movies-Noir:
Precis. Helst ska det vara helt blankt. Ett vitt papper. Då tror jag filmen funkar som bäst. Tråkigt att du inte föll mer för den än du gjorde men en trea är ju ändå helt okej 🙂

Svara

Movies - Noir februari 17, 2013 kl. 18:32

Ja, jag hade svårt att ge den ett betyg som kändes rätt. Men det tyder också på hur ojämn jag tyckte den var. Vissa delar var en fyra, andra en tvåa. Det var egentligen inte en mittemellan film som betyget annars känns som.

Så istället för att säga så mycket om den till andra så säger jag hellre att de ska se den, sen kan vi prata 😉

Svara

Fiffi februari 17, 2013 kl. 21:15

Movies-Noir:
Din sista mening kan jag verkligen skriva under på, det var därför jag knappt skrev nåt om handlingen i texten. 🙂

Svara

Sofia februari 18, 2013 kl. 06:21

Hmm, kanske nästa biofilm för Sofia… Jag förstår att jag inte ska ta dig allt för bokstavligt men ändock: Rymdimperiet på, Blad Runner ok, Magnolia och Short Cuts av… Speciell blandning om inte annat.

Har du testat att läsa fantasy? Bra fantasy sveper iväg med mig på två röda sekunder och jag behöver inte ens läsa högt för mig själv. Lyxigt, jag vet 🙂

Svara

Henke februari 18, 2013 kl. 07:39

Sofia, fantasy gör det där med mig också. Bra svep.

Svara

Fiffi februari 18, 2013 kl. 08:27

Sofia:
Jag läste mycket fantasy när jag var yngre, nu funkar det inte alls för mig på det där bortsveparsättet. Jag är för icke-konsekvent bokläsare nu för tiden, jag hinner aldrig komma in i böcker som kräver mer än tio minuter av min tid för att kommas in i. Tyvärr. Jag kan verkligen sakna den tiden då jag hade tid och RO att läsa på det sättet men det kanske kommer tillbaka nån dag.

Svara

Sofia februari 18, 2013 kl. 10:09

Håller tummarna för det. Men visst är allt en prioriteringsfråga, för min del en anledning till att jag drar mig för att ge mig in i TV-serieträsket för då skulle jag _verkligen_ få lov att släppa läsandet och det vill jag inte.

Svara

Fiffi februari 18, 2013 kl. 17:17

Sofia:
Dom där fantastiska serierna är ett problem. Dom drar liksom. Lockar och pockar och det är svårt att hålla dom ifrån sig.

Svara

Micke februari 19, 2013 kl. 14:21

Hej!

Jag har lagt in en länk till din blogg. Den finns på min blogg, under “Länkar” på den högra spalten.

Svara

Fiffi februari 19, 2013 kl. 16:23

Micke:
Tack! Vad schysst! 🙂
Din länk finns med i min länklista också (sedan flera år tillbaka ;))

Svara

dan februari 19, 2013 kl. 21:48

*Även den andra av The Wachowskis (Lana Wachowski) är med och regisserar 😉

Svara

Fiffi februari 20, 2013 kl. 11:01

dan:
Så är det 🙂

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: