D-Tox

10 september, 2011

Vet du vad dom tre mest överskattade sakerna i världen är? Enligt en alkad polis i den här filmen är det “homemade food, homemade fuck and FBI“. Jag har ingen personlig  relation med någon inom FBI men jag kan väl säga att jag inte håller med honom om dom andra två prylarna.

I D-Tox är det Sylvester Stallone som spelar den överskattade FBI-agenten Malloy, en polis på jakt efter en seriemördare som specialiserat sig på att döda poliser på dom mest brutala vis.

Att det är Malloy som är mördarens centrala person och den han egentligen är ute efter står helt klart när han ger sig på – och dödar – Mary, Malloys mycket kära flickvän.

Malloy tar till flaskan, han går ner sig ordenligt i sorg och bedrövelse och blir efter några månader tvångsinsatt på en “polistork” långt ut i ingenstans, en avgiftningsklinik som drivs av en före detta polis (Kris Kristofferson).  Malloy låses in tillsammans med nio andra poliser i samma situation och där ska dom vara tills dess att beroendet gått ur kroppen och hjärnan är med i matchen igen. Men hans medintagna droppar av som flugor, begår självmord, dör på allehanda mystiska vis och ahaaaa, Malloy är inte dum, det kan ju vara så att seriemördaren är på plats där i bushen även han.

I D-Tox visar Sylvester Stallone nästan samma skådespelartalang som han gör i Copland. Ja, faktiskt gör han det, tro´t eller ej. Jag är förvånad själv över hur trovärdigt ledsen han ser ut, hur han sörjer och går ner i vikt tills det nästan bara är skinn och ben (och en jävla massa muskler förstås) kvar av karln. Han är insjunken och glåmig, smal i ansiktet som aldrig förr och han ser uppriktigt ut som den ensammaste cockerspanielnmannen i världen. Sen att filmen inte har någon kvalité som är ens i närheten av Coplands förtexter det är en annan femma.

D-Tox är en hundraprocentigt icke-spännande film som egentligen saknar allt att värde som gör en actionfilm värd att se. Det filmen har är en Sylvester Stallone i högform och en birollslista som gör mig glad i hjärtat. Tom Berenger ser ut som Tom Berenger ska (han är verkligen skitsnygg!) vilket är lätt att glömma eftersom han nuförtiden ser ut som en tolvårig kinesisk porslinsdocka i ansiktet.

Den kvinnliga promillen av filmen utgörs av en död Mary i tillbakablickar samt Jenny (Polly Walker), sköterskan på torken. Den sistnämnda är en karaktär som med lätthet kunde ha strukits ur manus och därmed sparat in en månadslön till produktionsbolaget.

Men…på riktigt….det här är inte en så värst bra film men gillar du Stallone så se den. Det tillhör liksom allmänbildningen.

{ 4 comments… read them below or add one }

Pladd september 10, 2011 kl. 14:59

Din sista mening sammanfattar varför jag någon dag måste se den, men kan inte säga att jag har så höga förväntningar i övrigt. Men viktpendlingen låter intressant.

Svara

Fiffi september 11, 2011 kl. 10:33

Pladd:
Finns ju sämre Sly-filmer men inte så många 😉

Svara

filmitch september 12, 2011 kl. 01:51

Kanske inte en toppenfilm men jag är lite svag för snöfilmer och speciellt om du kastar in en mördare i slutet sällskap så jag var nog aningens mer förlåtande över den här Slyhistorien. Berenger var lite av en favorit för många år sedan idag vet jag egentligen inte vad han sysslar med. Plastikoperationer månne?

Svara

Fiffi september 12, 2011 kl. 08:52

filmitch:
Tom Berenger var en stooooor favorit även för mig då när det begav sig men jag vet inte….kombinationen av dåligt erbjudna roller/felval/blind plastikkirurg kanske inte är helt optimal om man ska hålla sig på Hollywoods framkant 😉

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: