FILMSPANARTEMA: DET KRYPER OCH KRÄLAR

4 juni, 2014

Månadens filmspanartema gör mig schizofren i hjärnan. Dels drar den igång fantasier som får mig att tok-googla på filmer jag borde kunna se, dels ger den mig äckelrysningar. Jag har nånslags hatkärlek för kleggiga krälande och krypande djur på film (ja, i verkligheten med ska erkännas) och ju fler dom är på samma plats och ju mindre till storleken desto vidrigare.

Jag satt med en lista på sexton filmer som nån sjuk gen i kroppen fick för sig att jag var sugen på att se – ja, SUGEN – men det kändes inte rimligt. Så det blev en kompromiss. Det blev såhär:

TRE FILMER FRÅN TRE ÅRTIONDEN DÄR DET BÅDE KRYPER OCH KRÄLAR I MASSOR, FILMER SOM JAG ALDRIG I HELVETE HADE SETT FRIVILLIGT OM DET INTE VAR FÖR DETTA TEMA.

Everything I do, I do it for the filmspanarna.

 

 

Titel: Frogs

Alternativ titel: Grodorna

Årtal: 1972

Regi: George McCowan

Vad är det som kryper och krälar? Enligt IMDb är det “evil frogs”

Ibland undrar jag om jag är helt frisk. Solen skiner, jag hör barn som leker på gården utanför genom mitt öppna sovrumsfönster, det är en fin försommarkväll. Ändå drar jag för fönstret, kryper upp i sängen med en kopp kaffe och sätter på filmen Grodorna från 1972, en film av extremt dålig kvalité på så många plan.

För det första ser det ut som om någon filmat av sin tjock-TV samtidigt som filmen visades för det är hoppigt och hackigt och ibland är bilden ganska sned och uppe i högra hörnet står det TV1000 och textningen ser ut som text-TV-typsnitt. För det andra tycker jag inte det är särskilt upphetsande/intressant/roligt/läskigt att se bruna paddor kvacka i närbild. Däremot, en ung mustaschlös Sam Elliott i huvudrullen i extremt tajt “herrbyxa denim” och solklar PTH gör filmen tittbar. Jag vill ju se om han överlever. Väldigt många djur i filmen gör det inte. Ormar speciellt. Grodorna är verkligen “evil”.

När jag googlade efter information om filmen fick jag reda på att den hör till subgenren “eco horror”, dvs skräckscenarier hur det kan gå om man inte bryr sig om naturen. Jag kan tro att det här var en tämligen ny genrebeskrivning i början på 70-talet när miljöansvar knappast var hippt men nu, nu skulle var och varannan film kunna klassas som just det – och inte bara skräckfilmer.

.

.

 

 

Titel: Slugs

Alternativ titel: Krypande hot/Slugs muerte viscosa

Årtal: 1988

Regi: Juan Piquer Simón

Vad är det som kryper och krälar? Mördarsniglar

Att det här med mördarsniglar är ett otyg vet alla som någon gång bott i villa, i radhus, i lägenhet med uteplats eller känt någon som bott med nån form av natur nära inpå sig. Jag har med egna ögon sett släkt, vänner och bekanta få något Jack The Ripperskt i ögonen när dom gått med gummistövlar, hink och kreativ form av snigeldödande verktyg i ena handen. En del saltar ihjäl dom, får sniglarna att liksom smälta. En del klipper sniglarna i två delar, en del eldar upp dom. Själv tycker jag att dessa sniglar mest ser ut som krälande bajskorvar när man kommer i närheten och jag skulle inte ta i dom med tång, inte ens under hot.

På film då? Funkar sniglar på film? Ja, nog fan krälar dom i alla fall. Kräl-o-metern får jobba stenhårt under ett par scener i filmen. Sen är Slugs från det fantastiska filmåret 1988 och  – heeeeey Macarena – inte ens en dålig film som Slugs blir riktigt dålig när den produceras 1988.

Slugs har en viss charm, det kryllar av aggro sniglar, män med hockeyfrilla, kvinnor i hempermanent (och rediga vita underbyxor) och det spelas saxofon i bakgrunden. Sett till genren kan jag inte ge filmen annat än ett nästan godkänt betyg. Den är faktiskt bra äcklig stundtals.

.

.

 

Titel: Larva

Alternativ titel:

Årtal: 2005

Regi: Tim Cox

Vad är det som kryper och krälar? Hmmmm…..larver?

Den som utformade filmaffischen har uppenbarligen sett larver i verkligheten. Dom som gjorde denna film har det knappast. Larva ska alltså handla om larver som sprider sig från döda kor via hemmagjorda hamburgare till människomagar men det blir i ärlighetens namn inte så vidare värst många larver. Däremot växer larverna upp och blir till nåt krypande flygfäliknande (malar? fast stora!) som mer ser ut som smutsiga sadelfiltar eller ett väldigt litet tält som gjort sitt under en högsommarhet, superdammig vecka på Roskilde camping.

C-filmernas okrönta drottning och tillika Rod Stewarts exfru Rachel Hunter har nån form av leading role och David Selby (Richard Channing i Falcon Crest) är ännu en nuna jag känner igen. Annars är det idel skräp både framför och bakom kameran.

En osedvanligt dålig kräl-och-krypfilm.

Nu undrar jag vad mina filmspanarvänner skriver om idag. Vad har dom hittat som kryper och krälar? Klicka på namnen får du se. Flmr Filmblogg, Except FearFripps filmrevyer, Rörliga bilder och tryckta ord, The Nerd Bird, Har du inte sett den (pod) och Har du inte sett den (blogg).

{ 14 comments… read them below or add one }

Cecilia juni 4, 2014 kl. 08:29

Insåg nu att det kanske inte var nån jättebra idé att läsa ditt Kryper och krälar-inlägg i samband med frukostintag…. Fyy… jag tror inte heller du är riktigt frisk! Återkommer. *svettas nu*

Svara

Fiffi juni 4, 2014 kl. 10:58

Cecilia:
Jag säger detsamma om ditt inlägg, satan en sån otäck bild (kommentar kommer snart även på din blogg) 😉

Svara

Sofia juni 4, 2014 kl. 09:34

Ugh, om Slugs får en två i ett sådant här sammanhang kan de andra filmerna _verkligen_ inte vara bra… Men visst måste det finnas mer än 16 filmer på just det här temat? Det du pratar om var 16 filmer som du var sugen på?

Svara

Fiffi juni 4, 2014 kl. 11:00

Sofia;
Slugs var uppe på en trea ett tag faktiskt, den var inte sååå pjåkig 😉

Jag hittade 16 filmer som jag var sugen på att se och som jag sedan innan inte hade sett. Tyvärr hade jag sett en hel del redan i denna tveksamma genre…

Svara

Carl juni 4, 2014 kl. 09:37

Imponerande val av filmer. Har aldrig hört talas om någon av dem och de två första ser helt orimliga ut. Varken grodor eller sniglar är särskilt skräckinjagande ens med så skarpa taglines.

Frogs affisch är ju dock helt fantastisk. Tråkigt att inte filmen levde upp till den. Larva låter däremot inte som en klockren titel på svenska.

Svara

Fiffi juni 4, 2014 kl. 11:03

Carl:
Orimliga var ordet! Fast jag tror att Frogs ändå ses som nånslags “klassiker” i den här genren vilket även det känns helt orimligt nu när jag sett den. Tänk Cannibal Holocaust meets Lill-Skansen. Men affischen är härlig, jag håller med 🙂

Svara

Steffo juni 4, 2014 kl. 12:12

Du tog verkligen rubriken på orden! Yaak! Bra där att “ta en kula för konsten”!!
Frogs-postern känns nästan episk. Sådär som vissa gjorde på 70-talet! Fan de kunde verkligen göra affischer då! Har hört talas om filmen, men aldrig sett den. Just att det var en eco horror också! Lite skön skrämselpropaganda om vår framtid…? 😉

Slugs…yakkk! Sniglar har jag svårt för alltså. Never hört om den här rullen förut. Verkar lite knasigt…hur “anfaller” bestarna? Rätt lätt att springa ifrån hotet inbillar man ju sig…! Saxofon säger du…från slutet 80-talet. Förlåter mycket det! 🙂

Larva…tänk att den ändå har sånt sent år som 2005. Verkar ju helt….sjuttis-jönsig! 😉

Svara

Fiffi juni 4, 2014 kl. 12:24

Steffo:
Vad gäller sniglarna och hur dom anfaller, jodu, dom är slemmiga, dom är dödliga och framförallt – dom är många!! Tänk blodiglar, massor massor med blodiglar. Det blev många kleggiga scener kan jag säga.

Larva skulle kunna heta Larvig på ren svenska 😉

Svara

Cecilia juni 4, 2014 kl. 19:30

Superkul inlägg, ha ha! Jag känner så igen det där Jack the Ripper-beteendet hos mina föräldrar som bor i hus och har en veranda där man närsomhelst sommartid riskerar att halka på en pöl av före detta snigel som smält ner till nån slags “gyttja”. För jävligt sätt att dö på, men den där saltmetoden tar sannerligen kål på dem. Filmaffischen för Slugs är ju riktigt vidrig, känner hur det knyter sig i halsen på mig vid tanken på att en snigel skulle ta sig upp där… *rys*

Jag blev väldigt nyfiken på grodfilmen. Varför var de så blodtörstiga? Och hur stora var de? Jag älskar grodor, tycker de är söta och snälla djur.

Synd att de misslyckades med larv-filmen (enligt dig iaf), för den hade kanske mest potential att bli riktigt megaäcklig, i mina ögon. Finns knappt nåt äckligare. Skalbaggar och kackerlackor kanske då.

Svara

Fiffi juni 4, 2014 kl. 19:43

Cecilia:
Snigelbrun gyttja. Fy saaatan så äckligt det är, när hela bottenskiktet i en plasthink är full med sån “smet”. Det borde göras en dokumentär om dom, om alla mördarsnigelmördare som finns i Sverige.

Grodorna var i vanlig grodstorlek, inget större och mer skräckinjagande än så. Dom var dessutom inte “grafiskt dödliga” heller, hela filmen stod liksom och föll med det.

Larvfilmen hade kunnat funka om dom där larverna inte växt upp och blivit enormt stora konstiga “blaff-djur”.

Svara

Johan Benjaminsson juni 6, 2014 kl. 09:27

Känns som om det lagts ner mer tid på filmaffischerna än på själva filmerna. Hoppas nästa tema ger bättre utdelning.

Svara

Fiffi juni 6, 2014 kl. 11:19

Johan:
Det var ganska roliga filmer att ha sett även om dom var kassa. 😉

Svara

filmitch juni 23, 2014 kl. 23:55

Frogs har jag sett i VHS-spelarens barndom och den var inte bra såpass minns jag.
Larva – tveksam men Slugs kan jag nog tänka mig ge en chans 🙂

Svara

Fiffi juni 24, 2014 kl. 07:34

filmitch:
Det tycker jag du ska göra, Slugs är inte sååå pjåkig. 🙂

Svara

Leave a Comment

{ 8 trackbacks }

Previous post:

Next post: