DUMBO

21 december, 2013

.

.

Visst önskar jag att jag kunde identifiera mig med coola disneytjejer som Pocahontas, Belle, Bianca eller Ariel. Jag hade i ärlighetens namn inte haft något större problem med att känna mig som Broder Tuck heller trots att han är väldigt lite kvinna och mest klär i brunt. Men den disneyfigur som ligger mig varmast hjärtat på det personliga planet är faktiskt en elefant, en elefant med svinstora öron.

När jag var liten kände jag mig väldigt nära besläktad med denna films huvudperson. Jag och Dumbo var om inte ett så i alla fall tvingade till samma typ av problemlösning – att lära oss leva med överdimensionerade öron. Mamma envisades med att sätta mitt långa hår bakom mina öron och jag drog fram håret igen. Varje gång gjorde jag det. Jag gillade inte att visa mina öron. Jag tyckte dom var svinstora, skitfula och jättekonstiga. Så när sagan om Dumbo kom hem i brevlådan från Disneybokklubben var jag alldeles lyrisk. En vän! En homie! Jag läste boken varenda kväll, jag läste banne mig sönder den.

Filmbloggarna Movies-Noir och Fripps filmrevyer har dragit igång ett mastigt filmprojekt som kallas Decennier. Dom väljer tillsammans ut filmer som gemensamt recenseras och lägger sedan till egna filmer på varsitt håll. Det började med 20-talet i september och nu är dom framme vid 40-talet.

När jag fick reda på att Dumbo var en av detta decenniums utvalda filmer kände jag direkt att jag skulle vilja vara med på ett hörn och *ta-daaam* här är jag! Dock hade jag lite andra saker att skriva om igår så jag är en dag sen med publicerandet av inlägget, hoppas det inte stör alltför mycket.

Dumbo är den fjärde Disneyfilmen som såg dagens ljus (efter Snövit 1937, Pinocchio 1940 och Fantasia 1940) och av dessa fyra är Dumbo den solklart barnsligaste. Framförallt är det färgerna som gör det. Känslan av Dumbo är att filmen är en orgie i pastell men jag vet att det bara är en känsla, inte verklighet.

Det som slår mig med filmen är hur lång den känns trots den mediokra speltiden på 64 minuter. Det som också slår mig är hur allmänmänsklig historien är, utanförskap och mobbing är minst lika aktuellt idag som det var 1941. Tänk att det sitter så djupt rotat i våra människokroppar att håna, reta och bespotta individer som inte ser ut som “alla andra normala”, vad nu “alla andra normala” är för nåt.

Jag gillar verkligen dom gamla tecknade disneyfilmerna, allt känns så äkta, så på riktigt. Det är fascinerande vad som gick att åstadkomma på film med penna, papper och en jäkla massa tålamod. Jag tror däremot inte att Dumbo är en film för kids av idag. Jag tror den är alldeles för stillsam. När jag ser filmen känner jag ingenting av den kärlek jag kände inför boken. Inte ett dyft. Filmen ger mig faktiskt inte mycket alls. Jag tror jag ska gå ner i källaren och leta fram boken ur ungarnas kartonger istället, om det finns några söndertittade sidor kvar vill säga.

Fripps filmrevyer, Movies-Noir, Rörliga bilder och tryckta ord och Jojjenito skrev om filmen igår. Klicka på deras namn för att komma till recensionerna.

{ 10 comments… read them below or add one }

Sofia december 21, 2013 kl. 09:45

Asch, vad synd… Fast det låter som om filmen skulle ha haft ett tufft jobb att nå upp till bokkänslan nästan oavsett.Och visst är den stillsammare än dagens tecknade alster. Har du sett Bambi på sista tiden? Rena sömnpillret…

Svara

Fiffi december 22, 2013 kl. 23:53

Sofia:
Visst är boken väldigt speciell för mig men den hade å andra sidan ett betydligt bättre “flow” än filmen (i alla fall som jag minns den). Filmen hade en väldigt lång startsträcka för att vara så kort.

Bambi, ja, såg den för några år sedan. Jag skulle nog säga att den är snäppet bättre än Dumbo 🙂

Svara

Henke december 21, 2013 kl. 14:47

Du körde en omvänd Jojje! Ett tag trodde jag att du skulle ge den en solklar femma! Trodde det lite efter ditt inlägg hos mig igår också… Fint minne om Dumbo, synd att filmen inte uppfyllde förväntningarna.

Svara

Fiffi december 22, 2013 kl. 23:54

Henke:
Haha, trodde du? Jag skrev väl inget speciellt hos dig, annat än att det var en lättbetygssatt film?

Svara

filmitch december 21, 2013 kl. 18:40

Av de fyra du nämner är det bara Fantasia som jag ser om av och till de andra är vackra men ack så sömnframkallande.

Svara

Fiffi december 22, 2013 kl. 23:55

filmitch:
Jag tycker Snövit håller jättebra fortfarande. Fantasia däremot…… Zzzzzzzz…..;)

Svara

David december 21, 2013 kl. 19:13

Om det är en barnfilm kanske inte vi r de rätta att betygsätta dom. Filmerna är ju inte riktade till oss. Jag tyckte om den när jag var liten, men det var ingen storfavorut. Men min pojke på 2 1/2 älskar elefanter och Dumbo rullar på TVn nästan varje dag sen några månader tillbaka. Så av mig får den ändå en solklar femma och lite mera därtill.

Svara

Fiffi december 22, 2013 kl. 23:57

David:
Hmmmm….. Funderar lite på hur du menar nu. Menar du att vuxna inte borde recensera animerade filmer/ “barnfilmer” alls eller menade du specifikt Dumbo?

Svara

Jojjenito december 22, 2013 kl. 17:09

Oh no. Jag som trodde det skulle bli åtminstone en fyra. Som sagt, en inverterad Jojje där. Tråkigt att den inte talade till dig som boken gjorde.

Svara

Fiffi december 22, 2013 kl. 23:57

Jojjenito:
Äsch, det är sånt som händer. Men boken är en femma för mig 🙂

Svara

Leave a Comment

{ 3 trackbacks }

Previous post:

Next post: