DYKE HARD

2 april, 2015

Med jämna mellanrum ringer det en säljare till mig i färgbutiken. Hon vill att jag ska sponsra en förening som jobbar mot incest. När jag säger nej har det hänt att hon svarat: “Då betyder det alltså att du är FÖR incest!”.

Vilken normalt funtad människa som helst förstår att det ena inte har med det andra att göra men alla har rätt till sin egen tolkning av verkligheten. För mig är det dock inget likamedtecken mellan begränsad budget och att förespråka incest.

Av samma anledning som det är svårt att säga nej till behjärtansvärd sponsring är det svårt att skriva om den här filmen. Det är i det närmaste omöjligt för mig att göra det utan att raljera, utan att försöka få till lätta poäng på andras tillkortakommanden, utan att verka elak på riktigt. En film som Dyke Hard, med undertiteln Titta vi flatar, som är regisserad av en kvinna och som fullkomligt dryper av HBTQ-stereotyper av alla de slag är nämligen så politiskt korrekt att det kan fungera som ren självspäkning att inte hylla den, jag kan komma att få stämplar i pannan som jag vet att jag inte förtjänar. Samtidigt, jag kan inte på något sätt skriva/säga/tycka att det här är en bra film.

Jag har sett att Dyke Hard har fått riktigt höga betyg från recensenter både här och där men för egen del funkar filmen inte alls trots alla blinkningar till andra filmer och utflippad 80-tals estetik. Dyke Hard är inte bättre än vilket mediokert avsnitt av Doktor Mugg som helst och hade den satts upp som nyårsrevy i någon landsortsaula tror jag inte någon hade gått ner i spagat av glädje direkt. Skådespelarprestationerna saknar motstycke i svensk filmhistoria – och då in a bad way – samtidigt som all dialog är på engelska, på (medveten eller omedveten?) skolengelska.

Jag tror dock att Dyke Hard kommer hitta sin publik både i Sverige och resten av världen på samma sätt som till exempel The Room gjort. Det är helt enkelt så dåligt att det av vissa – många – uppfattas som bra. Själv sitter jag och vrider på mig i soffan, jag skäms, det är jobbigt, det gååår bara inte att tycka att det jag ser är varken bra, charmigt eller ens nödvändigt. Pinsamt snarare.

Filmen finns att hyra på SF Anytime.

{ 4 comments… read them below or add one }

Jojjenito april 2, 2015 kl. 16:44

Det lustiga är väl att postern ser proffsig ut, väl?

Svara

Fiffi april 2, 2015 kl. 17:19

Jojjenito:
Det var postern som gjorde att jag såg filmen. Har haft den på kontoret ett tag och den är verkligen jättefin.

Svara

filmitch april 2, 2015 kl. 20:44

En svensk The Room? Intresset växer men frågan är om man medvetet gjort det dåligt eller om det bara är dåligt – det sistnämnda är alltid mer intressant.

Svara

Fiffi april 3, 2015 kl. 11:42

filmitch;
Jag tror på ditt första alternativ men jag är inte säker. Du kanske ska ta å se filmen? 😉

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: