En galen natt

9 december, 2010

Det finns få män på denna jord som skulle behöva tjata så lite på en date night med mig som Steve Carell. Å andra sidan är det få kvinnor som skulle behöva tjata så lite som Tina Fey också, hon är rent bedrövligt rolig och jag tror att en american-pancake-dinner med henne skulle vara ett minne för livet.

I filmen Date night spelar Carell och Fey paret Foster, sönderarbetade småbarnsföräldrar med minimal tid för romantik och vuxenmys men som ändå försöker göra det bästa av situationen och skaffar barnvakt ibland för att umgås på tu man hand över en god middag.

En kväll vill dom vara lite mer crazy än vanligt så dom åker in till stora staden (New York) från sin trygga förort för att försöka få bord på innestället nummer 1: restaurangen Claw. Det går sådär, folk har bokat bord månader i förväg men dom vill liksom inte ge upp tanken när dom ändå är där så dom ställer sig i baren och hoppas på tur. När servitrisen ropar upp ett bord för två till “Tripplehorns” och dessa Tripplehorns inte dyker upp tar dom chansen, sträcker upp handen och ropar “That´s us!”. Bordet blir deras men Tripplehorns visar sig vara ett par som var eftersökta både av polisen och den lokala skumraskmaffian och Fosters romantiska date blir istället ett actionfyllt äventyr.

Det positiva med filmen är scenerna från vardagen. Igenkänningsfaktorn är skyhög för alla som sett baksidan av småbarnsåren på nära håll och jag får en skönt verklig känsla för relationen. Carell och Fey är ett jättebra filmpar. Dom skulle kunna vara gifta i verkliga livet, eller syskon, för dom har ett brutalt äktenskapstycke.

Det negativa med filmen är actiondelarna. Jag satt visserligen och fnissade några gånger och scenen när dom båda ska poledansa på en strippkul är hysteriskt kul men jag kan inte komma ifrån att jag tycker filmen skulle ha funkat bättre som en avskalad familje-drama-romcom utan pangpang och överdrivna biljakter.

{ 5 comments… read them below or add one }

addepladde december 9, 2010 kl. 11:20

Jag håller verkligen med dig om att actionscenerna kändes minst sagt gäspframkallande. Vad var tanken med biljakten egentligen? Tråkigt.

Roligast var iaf Marky Mark. Den mannen gör allt för att det inte ska gå att ta honom på allvar.

Svara

f i f f i december 9, 2010 kl. 12:15

addepladde:
Hahaha, han hade jag förträngt. Jag hade hellre sett Steve Carell med bar överkropp.

Svara

DRL ser bara BRA FILMER december 9, 2010 kl. 21:51

Shit, du var ju riktigt positiv. Har annars bara läst rätt negativa recensioner. Ska väl ge den en chans då. 🙂

Svara

f i f f i december 9, 2010 kl. 23:27

DRL:
Den var underhållande för stunden men rockade inte min värld. Men såna filmer måste ju också få finnas 🙂

Svara

filmitch december 10, 2010 kl. 20:04

Duger för stunden men jag håller med Adde: Mark rules.

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: