FILMÅRET 1972

1972. Mitt födelseår. Vad var det för filmer som stack ut det året? För mig är det en ytterst välförtjänt och ohotad etta, en etta som jag tror mig få se på fler årsbästalistor från detta året. Men vem vet, jag kanske har fel?

10. Frenzy
(Regi: Alfred Hitchcock)

Det kryllar inte av Hitchcock-filmer på mina årslistor men här är en. Enjoy.

.

.

9. The last house on the left
(Regi: Wes Craven)

Vidrig film. Men bra. Remaken var ännu vidrigare. Och ännu bättre.

.

.
8. Go´dag yxskaft?
(What´s up, doc? Regi Peter Bogdanovich)

En av min barndoms största filmminnen var skrattet som bubblade upp inom mig när jag såg Go´dag yxskaft. Jag har inte vågat se om filmen sedan dess och vet alltså inte om filmen står sig än idag men den var JÄTTEROLIG när det begav sig.

.

.

7. Mannen som slutade röka
(Regi: Tage Danielsson)

Gösta Ekman spelar Dante Alighieri, en man som storrökt sedan barnsben. När hans far som även han är storrökare, Hugo Alighieri (Toivo Pawlo) dör visar det sig att han skrivit ett tämligen kreativt testamente till sonens favör. Dante har fjorton dagar på sig att sluta röka och ska sedan vara rökfri i ett år. Klarar han det ärver han faderns samlade förmögenhet om 17 miljoner kronor. Klarar han det inte ärver Hugos bror pengarna då han är renlevnadsman, dock – enligt Hugo – tråkig. Men det är klart att pengarna lockar och Dante försöker.

.

.

6. Slakthus 5
(Slaughterhouse-Five, Regi: George Roy Hill)

Slakthus 5. Låter som en skräckfilm. Kan vara en komedi, en musikal, ett drama, en krigsfilm, action, kanske science fiction? Jag har iiiingen aning. Jag sätter på filmen. Jag kommer direkt till menyn där jag ska välja undertext. Där är en bild på ett tecknat jordklot, en man, en blondin, nazistsympoler, en bil, en hoppande hund, några barn och ett flygplan. Jag blev inte direkt klokare. Tankarna snurrade. Vad fan ÄÄÄR det här för nåt?

.

.

5. SOS Poseidon
(The Poseidon Adventure, Regi: Irwin Allen & Ronald Neame)

Prästen Scott (Gene Hackman) är en handlingskraftig man och agerar som en hjälte bör. Snällispolisen Mike (Ernest Borgnine) har träffat kärleken i en fd prostituerad kvinna som har stora problem med sjösjukan bara det gungar det minsta. Det gamla strävsamma paret finns givetvis med, precis som syskonparet med den enerverande brådmogna lilla fula pojken som grädde på moset. SOS Poseidon må vara en medelmåtta i katastroffilmsgenren men den är sevärd och charmig så den platsar på listan.

.

.

4. Solaris
(Regi: Andrei Tarkovsky)

Jag måste säga att jag blev positiv överraskad av Solaris. Tarkovsky – i mina öron – känns som en tung, pretentiös och rent av svår regissör att förstå sig på men min första bekantskap med honom kändes allt annat än knepig. Visst måste hjärnan hänga med och på grund av språket och textningen så går det inte att bara ”flumtitta” men det är heller inte meningen. Det här är hög kvalitet, en klassiker av rang och en film med toksköna små metalliska ljud.

.

.

3. Allt du skulle vilja veta om sex, men varit för skraj att fråga om
(Everything you wanted to know about sex *but were afraid to ask
Regi: Woody Allen)

Transvestiter, djursex, annorlunda sexuella experiment, ingenting är för udda för att tas upp här och det är klart att man inte får glömma att filmen är gjord 1972 och hela synen på vad som skulle outas om sex var en smula annorlunda då. Det var långt innan Fråga Olle på bästa sändningstid, liksom. Roligt som TUSAN är det dock!

.

.

2. Den sista färden
(Regi: John Boorman)

Alla kan melodin som den läskiga inavlade banjopojken spelande (titta på banjoduellen här) och alla har hört uttrycket ”skrik som en gris” men inte alla vet att det är härifrån detta kommer. Men det är det. Det här är en film man ser och sen aldrig glömmer. En klassiker. Någon annan stämpel känns alldeles för simpel.

.

.

1. Gudfadern
(The Godfather, Regi: Francis Ford Coppola)

Ju fler gånger jag ser Gudfadern desto mer fantastisk tycker jag att den är. Skådespelarnas ögon, blickarna, alltså, det behövs inte alltid sägas så mycket. Och Al Pacino. AL PACINO! Hur kunde han INTE få en Oscar för den här rollen?

.

Här kan du läsa fler årsbästalistor från 1972:
Fripps filmrevyer
Movies-Noir
Filmitch
Flmr
Filmfrommen

 

9 svar på ”FILMÅRET 1972”

  1. Aj då. Jag glömde Mannen som slutade röka. Den gillade jag när jag var ung. Undrar hur den klarat tidens tand. Borde haft den som en bubblare känns det som.

    Tänkte se Poseidon också men den kom för långt bak i kön… ????

  2. 10. En Hitchcock jag behöver se om. Tyckte den var ganska bra, men långt ifrån en favorit.
    9. Ej sett, inte så sugen. Kanske tar mig an remaken (hör och häpna) istället 😉
    8. Denna är rolig och charmig. Blir faktiskt sugen att se om den då den passar perfekt en regnig höstdag eller liknande. På min lista.
    7. Ej sett, men varit lite sugen då jag gillar Gösta Ekman och den låter småintressant. Vi får se…
    6. Ej sett, borde kanske se, men lockar inte så där jättemycket.
    5. Medelmåttig katastroffilm var ordet. Blev lite besviken. Kanske ger den en ny chans någon gång.
    4. Snygg är den, men uppskattade inte denna särkilt mycket. Dock inte utan intresse.
    3. Ej sett, småsugen, men men…
    2. Given tvåa.
    1. Given etta.

  3. Sköna listor. Jag slängde ihop en också. Orankad!

    The Candidate
    Junior Bonner
    The Getaway
    Jeremiah Johnson
    The Godfather
    Kärlek på eftermiddagen (av Eric Rohmer)
    Deliverance
    Fat City
    Viskningar och rop
    Up the Sandbox

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.