Filmkrönika: En italiensk hingst eller en latinsk Ken-docka?

17 juli, 2011

Otaliga är de gånger då jag befunnit mig på någon av världens Planet Hollywood-restauranger och bett om bordet “straight under the glassbox with the naked Sylvester Stallone, please”.

Otaliga är de gånger då kyparen lett i mjugg, svarat “Yes, mam” och visat mig till rätt plats där jag sen satt mig, ätit Ceasarsallad gjord på ett helt jävla salladshuvud, en liter parmesan och en sjuttiofemma vit dressing, druckit världens godaste vaniljshake ur sugrör, tittat i taket och försökt urskilja vad det är som är så speciellt med en naken Stallone.

Ja, vad är det speciella? Jag vet fortfarande inte. På bilden här ovan har han några ytterst märkliga mellangrå kallingar men det är inget jag sett röken av i verkligheten. Å andra sidan, kallingar eller ej, det går liksom inte att se ett skit. Antingen är han urtypen av en latinsk Ken-dock eller så håller han benen i exakt rätt vinkel för att skyla sitt ENORMA paket och ge såna som jag en smula mer matro.

Om jag ska ge mig på en kvalificerad gissning så lutar det mer åt Ken-hållet. Det var nämligen precis likadant i porrfilmen The Italian Stallion: “The x-rated film with Sylvester Stallone in the starring role as Stud”. Jag försökte kolla in honom då med. Jag tittade och tittade, vågade knappt blinka av rädsla att missa nåt, men nej, det fanns inte mycket att missa. Italian Stallion är nämligen en porrfilm utan porr. Det är så lite naket i filmen att trots immigt förstoringsglas så är det mer spännande att försöka bygga ett periskop av använda muggrullar och krångla upp den genom avloppssystemet för att få en glimt av när den 73-årige grannen med brutal gubbröv tvålar in sig i duschen.

Nu är glaslådan med den nakne Stallone i taket på Planet Hollywood inte hämtad ur Italian Stallion utan ur actionfilmen Demolition man. Där spelar Sylvester Stallone supersnuten John Spartan som blivit nedfryst – naken såklart – som straff för ett brott han inte begått för att i framtiden tinas upp och fortsätta göra nytta.

1993 var Demolition man bland det ballaste som visats på bio, så är det inte nu, långt därifrån. Däremot håller den faktiskt förvånadsvärt bra fortfarande. Filmen är fyndig, det är många genomtänkta detaljer, den är bitvis rätt rolig och manusförfattaren har ett intressant sätt att se på framtiden – och den innehåller en i princip naken Sylvester Stallone i en glaslåda. Det gör inte Italian Stallion. Men vill du ha dig ett gott skratt eller två ska du se den – utan förstoringsglas. Det gör ändå ingen skillnad.

Leave a Comment

Previous post:

Next post: