FLIMMER

20 september, 2012

På telecomföretaget Unicom i den lilla staden Backberga jobbar helt vanliga  människor.

Chefen som saknar empati och använder sig av härskartekniker fast han egentligen kanske skulle behöva gråta. Den ekonomiansvarige som knappt sett en kvinna på bild och kämpar med månadsrapporten, undermålig datorvana och hoppet om att finna en själsfrände på Loveline. Datateknikerna som lever bland sina krashade datorer och pratar en sorts hårdvaruslang som ingen icke insatt fattar ett ord av. Teleteknikerna som åker runt och lagar trasiga stolpar och belastar sina kroppar med mer el än vad som är nyttigt. Frun som längtar efter barn. Den ensamma äldre kvinnan med spindelskräck. Han som håller i allsköns möten och kursen på orten och tror sig vara expert på allt.

Som uppvuxen i en mindre ort har jag träffat alla dess personligheter och jag tror att det är därför filmen funkar. Kanske är det så att andra skulle se filmen som skruvad, som att Patrik Eklund med sitt manus och sin regi twistat till verkligheten till nåt slags hittipåland och galenskaparfigurer men nej, det här skulle kunna vara var som helst i Sverige bara man åker 25 mil från Stockholm eller mer.

Jag visste absolut ingenting om den här filmen när jag satte mig i salongen på Malmö Filmdagar och började titta. Nada. Det var rätt skönt. Jag tror att filmen är lätt att avfärda som ännu en såndär “tokrolig” svensk komedi, i alla fall när man ser affischen och jag tycker det är synd. Visst är det en affisch som syns men frågan är om det den visar lockar eller skrämmer biobesökarna.

Flimmer är en beige liten film som är känslosam på ett finstämt sätt. Inga stora ord och gester, skådespelarna måste verkligen visa vad dom går för och det gör dom. Jacob Nordenson är hjärtskärande som Kenneth, mannen som ser ut som en blandning av Ola Ullsten och Ted Danson, Olle Sarri gör ett fantastiskt porträtt av Jörgen med klådan men min absoluta favorit i filmen är Jimmy Lindström som Roland, en skådespelare som jag ofta tycker får oförtjänt lite uppmärksamhet.

Jag hoppas att Flimmer hittar sin publik, det är den mycket väl värd.

 

{ 2 comments… read them below or add one }

Johan september 28, 2012 kl. 12:29

Såg den i en nästintill tom salong någon dag efter premiären :(. Var mörkare och mindre flamsig än vad jag trodde (på gott och ont). Håller med helt om att igenkänningsfaktorn var hög på karaktärerna. Hittade en motsvarighet till alla från tiden jag jobbade på en gurkfabrik.

Svara

Fiffi september 28, 2012 kl. 17:31

Johan:
Med tanke på alla hurtflåsiga svenska komedier som görs där det roliga är extra stora löständer eller bajsa-i-byxan-skämt så känns Flimmer som en frisk fläkt. Det är rätt intelligent humor tycker jag. Trist att så få verkar hitta till den på bio bara. För få lösnäsor kanske 😉

Gurkfabrik. Coolt! Jag som trodde gurkor växte i naturen 😉

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: